Oppigårds

Tulsen är en ny New England IPA från Oppigårds som förövrigt är ett av mina favoritbryggerier. Det är också deras första öl som kommer i en 44cl burk. En storlek som jag gillar och föredrar. 33cl är för det mesta lite för lite och 50cl i sin tur kan bli för mycket. Lite beroende på tillfälle och öl men rent generellt.

Tulsen

Tulsen är bryggd med mycket vete och havre där havren bidrar till en len och trevlig munkänsla och ett fint skum. I humleväg så har man slängt i Nelson, Galaxy, Mosaic och Amarillo. Amarillo är tydligen en favorit hos Oppigårds. Massvis med trevlig humle så förutsättningarna för en bra ölupplevelse är goda.

Loungen

Vi har lite av en tradition att sitta uppe i vår lounge i clubfåtöljer på söndageftermiddagar. Man sitter där och chillar och kikar på Svenska Nyheter och kanske nåt annat. Eller så har man bara på lite jazz-hop i högtalarna. Men när man sitter där och myser så blir det också självklart att man provar en öl eller två. Miljön är liksom utmärkt för det ändamålet.

Smaken

Den här söndagen fick det bli just en Tulsen från Oppigårds. Häller upp och ser att den har en väldigt fin lite mörkgul färg ett rätt så tät oh vit skum som lägger sig ovanpå i en fin kontrast. Det blir snyggt. Doften är som man kan förvänta sig från humle-kombon, fruktigt och trevligt. Efter att ha smakat några gånger så tycker jag att den är väldigt välbalanserad med lite fruktiga toner och en bra beska som möter upp aromen fint. Munkänslan är som sagt len och fyllig.

Mycket bra öl som det troligtvis får bli ett omköp på, och har du inte testat så är det bara att köpa.

Inlägget Tulsen – Oppigårds Bryggeris nya NEIPA dök först upp på Humlenisse.se.

Fermenterarna ställde till med en battle mellan två av deras bryggare, Niclas och Anna. Man kan rösta på sin favorit på deras Facebooksida. Konceptet är ju fantastiskt roligt tycker jag och hoppas att det kommer flera battles och att flera bryggerier hakar på. Kul med grejer som gör att man lär känna bryggarna lite gran. .

I den här tvekampen, som alltså står mellan Niclas och Anna, så handlar det om New England IPA som båda ligger på 6.5%. Jag och min bisittare Stina tänker att vi försöker analysera ölen både objektivt och subjektivt. Dels hur dom är i sin stil men också så klart hur dom smeker våra respektive gommar. Och, sist men inte minst, så måste ju en vinnare såklart koras. Och vinnaren kommer i allra högsta grad vara subjektiv.

Doft och utseende

Efter att vi hällt upp båda drycken så kan man ju konstatera att båda är fina i färgen. Båda är gyllene med fruktiga och bruna inslag. Niclas är lite ljusare och Annas version har lite djupare färg. Båda har en väldigt fint vitt skum. Annas kanske lite mer “fin”. Man kn väl sammafatta med att båda är väldigt “instavänliga” öl.

I dofterna kan man känna att Annas har humlesorter som går mer åt det fräscha och tropiska håller. Det ger en doft som panelen gillar. Medans Niclas doftbild är mer åt “mogen” frukt. Känns rätt med tanke på den lite mörkare färgen. Det känns som deltävlingen i kategorin doft och utseende går till Anna. Det var i alla fall vad som kändes rätt idag.

Hur smakar ölet

Vi går väl vidare och äntligen smakar på skapelserna. Det är väl det som ändå är det viktigaste även om doft och utseende bidrar till en helhetsbild. Vi börjar att smutta lite på Niclas version. Här möts vi av en rätt så len men angenäm smak. Tycker att den har relativt låg beska, som det väl ska vara i en NEIPA. Tycker också att smaken följer lite det som avslöjades i doften. Att smakerna har lite toner av övermogen frukt. Det kommer en liten “schuss” av beska i eftersmaken som är rätt trevlig. Kanske anar lite humlebränna också. En god och “len” öl. Bra jobbat Niclas.

Annas neipa är som också som doften avslöjade mer tropisk. Eller rätt så mycket med tropisk. Den känns väldigt fräsch och jag tycker att den har fått lite djupare smaker och mer karaktär på nåt sätt. Man har ju druckit en och annan tropisk IPA i sitt liv men tycker att den här är riktigt bra. Smakerna är väldigt balanserade och det är en fröjd att smutta på den här. Mycket bra jobbat Anna.

Sammanfattning

Asså, det här är ju jättesvårt. Det blir lite knasigt när man ska jämföra två öl med varandra så här. Det är två stycken öl av hög kvalitet som vi smakar. Men när man måste hitta fördelar och nackdelar när man jämför två olika öl så blir det lite konstigt. Ungefär som i mello när man ska tävla i olika musik. Det är svårt att komma ifrån att det blir subjektivt. Objektivt har vi som sagt två kvalitetsöl.

Bisittaren Stina röstar på Annas som vinnare. Både objektivt och subjektivt. Niclas öl framstod som lite blaskig i jämförelse. Vilket kanske är lite stark ordval. Och jag röstar nog också på Anna som vinnare mycket på grund av att jag gillar precis den typen av Neipa om hon bryggt.

Så i en en jämn tungviktsmatch så går Anna ut som vinnare.

Humle på Untappd och Instagram

Inlägget Fermenterarna – Celebration Battle 1 dök först upp på Humlenisse.se.

Vi häller upp

Vi häller upp denna tropical neipa. Det är en vätska som påminner mycket om nån sorts gomorronjuice som hälls upp i glaset. Skumkronan som bildas ser rätt stabil ut och blir en fin kontrast till den tropiska färgen på ölen. Det ser fint ut helt enkelt. Vi tar och doftar och kollar närmare.

Ölens doft och utseende

Som sagt så är det utseende av juice men inte apelsin utan mer sån där tropisk juice och det passar ju bra med tanke på namnet. Det är en snygg öl som vi skådar i glaset. Och det är ju en bra början. Doften då? En panelmedlem hittar doften av som är kvar efter en långkok med kött. Lite märkligt, själv är jag osäker på ad exakt det syftas på. Men känner man det så gör man. Fruktavdelningen på efterrättsbuffen på en all-inclusive känns också som en annan referens som man kan nämna.

Hur smakar då Poppels Tropical NEIPA

Vi tar ett par klunkar. Munkänslan är rätt tjock och trögflytande. Juicereferensen dyker upp igen. Men tropisk i smaken är det definitivt. Ingen snack om den saken. Det är faktiskt jättemycket av den varan. Den hänger länge kvar i munnen också. Det är så mycket tropiker intryckt in den här att det är svårt att hitta den tillsatta mangon. Mot slutet kommer det en lagom stor våg av angenäm beska. Men det kommer också en liten liten hint av metall. Är det ALU-burken som smittat? Måste ändå säga att det är en exemplarisk tropisk IPA. Bra jobbat Poppels, så här ska en Tropical NEIPA smaka.

Och en liten sammanfattning

Allt som allt så är det en snygg öl som ser väldigt trevlig ut i glaset. Den har väldigt mycket bra smak och känns nästan lite tung. Man drar inte i sig mängder av dessa. Och det kanske inte är meningen heller. Den leverera exakt det den utlovar.

Man hittar Humlenisse också på Untappd och Instagram

Inlägget Poppels – Tropical NEIPA – Provning dök först upp på Humlenisse.se.