Pub Peräkammari

Peräkammari var första haket som vi besökte. Valde den efter lite bläddring på Google. Den såg bra ut, hade ölutbud och låg nära hotellet, vi hade inte lust att ta oss för långt som första anhalt.

Det man kände på en gång när man steg in var en skön atmosfär. Även om det inte var mycket folk då vi var väldigt tidiga. Dämpad belysning, en välutrustad bar, flipperspel, musik på. Vad kan gå fel.

Vi går fram till baren och efter att botaniserat lite och snackat lite med bartjejen så får det bli en varsin Brooklyn IPA. Det fanns mycket att välja på så man behöver en standardöl att ha medans man väljer nästa. Vi sätter oss vid ett fönsterbord och kikar också i matmenyn.

I matväg fick det bli älgfärsbullar med mos. Såsten skall tydligen vara gjord med Jaloviina, en typ av ädelbrännvin.Låter intressant. Nåja, nästa öl fick bli lite mer lokalt. Mosaic IPA från Mallaskuun Panimo. Bryggd tydligen endast på Cryo Mosaic och det var också bra arom från nämnda humle. Kändes relativt lättdrucken också vilket passade väldigt bra.

Sen kom älfärdbullarna in och herregud vad goda dom var. Bullarna, moset och såsen. Allt var toppnotch. Såsen hade verkligen fått ett djup fårn ädelbrännvinet. På tallriken kom också en hög med rostade grönsaker. Så är väl oftast inte så spännande i pubmat men dom här var otroligt goda. Nästan så dom stal showen från älgfärsbullarna.

Bra start på pubbesöken i Helsingfors.

The Riff

Eftersom jag har lyssnat på Children Of Bodom, som är ett finskt Death Metal-band, i många år så var ju ett besök på The Riff ett måste. Man kände på en gång när man steg in där att det här är en kvalitets-pub. Riktigt skön, lounge-inspirerad miljö. Lite snygga foton och memorybilia på väggarna. Lång bar som ser ut att kunna erbjuda en massa gott. Och självklart bra musik i högtalarna.

Vi stegar fram till baren och blir välkomnade av den trevliga hårdrocksbartjejen som frågar vad det är för dryck vi är ute efter. Förklarar att jag gärna tar nån IPA som är lite fruktig och frun vill ha något åt Red-ale hållet. Vi får en del förslag och jag väljer till slut All Out IPA från Fat Lizard Brewing Co. Och det är lite som önskade mig. En lättdrucken, något fruktig IPA med inte alltför påtaglig beska. Bra hinkabilitet.

Vi sitter och gaggar lite lyssnar på musik och tittar på folk som kommer och går. Det kommer bland annat in en äldre tant som är jätteglad över att hon hittat dit. Hon går omkring och fotar och babblar med bartjejen och besäller till henne och hennes gubbe som mer ser ut att helt enkelt varit tvungen att följa med. Hör att hon berättar att där hon kommer ifrån så finns det inga riktiga pubar. Väldigt trist om man gillar att pubhänga.

Vi fyller på en runda till. För mig fick det blir nåt med mer beska och då plockade bartjejen fram Skank Session Dank IPA från samma bryggeri. Skulle tydligen vara deras beskaste. Och besk var den. men bra smaker också som trängde sig igenom beskan. Frun tog ett glas rött vin och när man beställer vin i Finland (eller i alla fall i Helsingfors) så får man alltid frågan vilken druva man vill ha vilken storlek. Cabarnet, Ripasso eller Zinfandel blir frågan och så kan man välja på small, medium eller large. Lysnade. Fick blir en medium Ripasso.

Efter att vi slurpat upp det så bestämdes att det fick blir en avslutande runda innan det är dags att gå vidare. För mig fick det bli en klassisk Brooklyn IPA och när jag skulle beställa vinet fick jag frågan från bartjejen ifall jag denna gång skulle beställa “an actual glas”. Det vill säga large och inte håll på och fjolla med medium.

Inlägget Öl och pubbar i Helsingfors dök först upp på Humlenisse.se.

Jag med frun och några till har haft som tradition att åka till Norrköping en gång om året i början på December. Från början var det en kombinerad resa för att köpa julklappar och gå ut och käka på lokal och ta sig några öl. Sen gick utvecklingen till att vara mer “köpa jullklappar”. Det vill säga det blev mera en ursäkt för at åka ner och äta och dricka gott. Nu hymlar vi inte med det mera. Vi åker ner, restaurangbesöken planeras och bokas i förväg. Och burgare ska ätas.

En sak består dock.På lördagslunchen skall det intas hamburgare och några starkproppar för att komma igång med dagen. Dom första åren hänger vi på låset på lokala O’learys men har på senare tid utvecklats till att besöka lite bättre ställen som har lite högre kvalitet på hamburgare och öl. Denna gång föll valet på Burgers & Bangers som tydligen tidigare inte haft öppet så tidigt. Men halleluja nu öppnar dom klockan 12. Helt perfekt tid för att käka lite lurre med burgare och bärs.

Burgers & Bangers

Vi glider in och blir anvisade till en plats med lite hörssoffa och några stolar. Vi såg senare att längre in i lokalen fanns det en lite mer loungig utrymme med vad som såg ut att vara väldigt sköna fåtöljer. Bra att veta till nästa gång. I vilket fall. vi får också menyer och kan börja botanisera bland utbudet. Man får en bra känsla på en gång. Här kommer att bli en bra burgarupplevelse.

Jag fastnar först för för 2Pac som dom beskriver som den lilla utmaningen med 300 gram kött och 3 x ost, majonnäs, dillpickles och silverlök. Kanske blir för mycket ändå. Frun fastnade för Mortel som är less is more med silverlök, dillpickles, dijonnaise och 2 x ost. Jag tror jag vill hamna mitt emellan där nånstand. Sen får jag syn på den. Hamburgaren som ropar på mig. Oklahome burger. Den hade en egen sektion så jag la inte märke till den först.

Oklahoma Burger

Ingredienslistan är rätt sparatansk. Det är 2 x 100g kött, ost, lök och ketchup inga konsttigheter. Men den smashas och steks tillsammans med lök och smör. Det låter hur bra som helst. Och när den väl dyker upp så känner jag att det verkligen var rätt val. Den är lite stökig med dom två smashade puckarna, osten rinner och det är lite glansigt från smöret. Snålvattner rinner. Man får inte vara rädd för att bli kladdig för det finns bara ett sätt att angripa en sån här rackare.

Jag begraver halva ansiktet i burgaren och tar en tugga. Himmelriket. Det är en perfekt burgare. Köttet har bra smak och maillardreaktionen är tydlig från smashningen. Osten är så där härligt geggig och smakrik och brödet är gott och fluffigt. Helt otroligt. Efter att mumsat i mig några tuggor till försöker jag komma på ifall jag käkat godare burgare. Det kanske jag har men kan inte komma på nåt på rak arm. Bara att besöka ifall du har vägarna förbi Norrköping.

Fick man öl till burgare då?

Jodå, öl fanns också. Bra utbud dessutom, vilket är ett måste på ett hak som serverar burgare. Efter att lusläst dryckesmenyn så föll valet på Right Here, Right Now från Potum Brewery. En DIPA då det handlade också om att komma igång med dagen. På Untappd gav jag den 4.1 och i stridens hetta hann jag bara skriva “Åh yes”. Den var “humlig”, gjort på Mosaic, Idaho7 och Azacca med bra balans på beska och sötma.

När burgaren var uppkäkad och första bärsen uppdrucken så behöver man ju en till så att man har nåt när man ska prata om burgarupplevelsen med sina bordskamrater. Då föll valet på Whirl Domination från To Ol. Och To Ol är ju som alla vet ett bryggeri som levererar stabilt. Det här var inget undantag. Det ör klassiska toner av tropisker och citrus. Härlig gulorange färg och vitt fluffigt skum. Fungerade toppenbra som en avslutning på lunchen.

Sämre luncher har jag haft. Gott om. Upprepar igen. Besök Burgers & Bangers om du befinner dig i Norrköping. Och välj då loungearean längre in i lokalen. Det kommer jag att göra nästa gång.

Inlägget Öl och burgare i Norrköping dök först upp på Humlenisse.se.

Ska försöka gräva i minnesbanken och berätta lite vad som utmärker dom olika pubarna som jag besökte. I alla fall dom mer minnesvärda. Ett minne som dyker upp direkt är första besöket på puben som tillhörde hotellet som vi bodde på.

Jag hade så länge sett fram emot att kunna traska fram till en bar i Dublin och beställa in pint. Jag ville gärna prova nånting nytt också. Så när jag med höga knän kommit fram till baren så kikar jag på tappkranarna för att hitta nåt exotiskt och ser ordet “Magners”. Det hade jag aldrig sett, en sån ska jag ha. Den hälls upp och jag betalar och jag traskar tillbaka till bordet med en nyupphälld dryck. Vi skålar en “välkommen till Dublin”-skål och jag drar i mig ett par rejäla klunkar. Dom klunkarna var på väg att göra en u-sväng för alla vet ju att Magners är en fruktig Irlänsk cider. Och är man inte beredd på det utan tror att dom rejäla klunkarna skall innehålla nån trevlig ale så blir det väldigt konstigt.

Så min långt emotsedda första beställning i Dublin blev lite av ett fiasko. Jag tvingade i mig skiten och gjorde om och gjorde rätt. Nu till pubarna.

The Stags Head

I lokalen har det funnits pub (eller Taverna) sen 1780-talet men det var inte förrän 1894 The Stags Head invigdes med pompa och ståt. En pub helt i viktoriansk stil och den första Dublin med elektriskt ljus. Grundarens namn George Tysons namn syns fortfarande på den stora klockan utanför byggnaden.

Puben består av två våningar och på första våningen finns huvudbaren och ett mindre rum vid sidan som idag är en lite lounge. Loungen har tidigare varit en cigarrum och, påstod nån guidebok, ett avskilt rum för damerna där dom fick sitta och skvallra och dricka sherry. Osäker på den faktan. På undre våningen spelas musik. Och dricks Guinness. Jag och min entourage bestämde oss för att dricka några rundor i loungen vilket kanske är lite tråkigt då man kommer bort från barbullret där jag annars brukar trivas. Vill minnas att det var lite “dan efter” och det var skönt att ha det lite tystare runt omkring sig. Bra stämning och atmosfär. Då i alla fall. Nu har den tydligen förändrats lite grann.

Baren har på senare tid tydligen sålts till nya ägare som bland annat installerat tv apparater. Jag tycker att det är lite tråkigt då den här puben hade en väldigt autentisk inredning och det är lite synd att förstöra det med moderniteter. Men ändå väl värt ett besök om man har vägarna förbi.

Temple Bar

Här är turistbaren nummer 1. Mitt i området Temple Bar ligger puben Temple Bar. Det är en enorm pub. Mängder av rum och barer och fullsmockat på helgerna. Känner man för lite fest så är det här en bra pub att besöka. Jag har varit här ett par gången och båda gångerna var det i fest business. Så har nog egentligen inget speciellt att säga om den. Bra drag!

Brazen Head

Nu snackar vi gammalt. Delar av fasaden som står kvar härstammar från 1100 talet! När man gick in här så var det lite som att gå hem till nån. Det var som att komma till ett stort hus. Inne öppnar man en random dörr, huvuden vänds, där bakom är det ett långbord där det på ena kortsidan sitter en gubbe med dragspel som spelar och sjunger för fullt. Långsidorna är fullsatta med folk som lyssnar och sjunger med. Jag stängde dörren, det kändes väldigt intimt, nästa som om man kom in och störde.

Vi går vidare i huset, in i ett nytt rum. I det här rummet finns en bar. Rätt så liten. Kanske två meter i bredd men den är tom så jag och min sidekick sätter oss där och beställer lite dricka. Jag kommer inte ihåg vad vi fick, nån ale, men det blev några runder till. Jag fick feeling och köpte en bok som handlade om ställets historia. Tales From The Brazen Head. Jag har i ärlighetens namn fortfarande inte läst den. Jag började läsa den och den började med nån viking som landssteg där. Kanske läser den nån gång i framtiden, när jag får feeling igen.

Mycket skönt ställe att hänga på och tjattra lite med barnissen och prova igenom utbudet på fat. Rekommenderar ett besök om man har vägarna förbi Dublin.

I nästa del besöker vi Mulligans och får höra hur vi fick en brölande sportbar att bli tyst. Vi besöker också The Palace som är tyst från början och avslutar i pubarnas pub Oliver St John Cogarty.

Inlägget Pubupplevelser i Dublin – Del 1 dök först upp på Humlenisse.se.

Det första man tänker på när man sätter sin fot på foten är att det är rätt spartanskt inrett. Jag skulle inte vilja kalla det mysigt inredningsmässigt, men vi blir direkt välkomnade av en glad tjej som undrar om vi är hungriga eller törstiga. Vi var jättetörstiga. Vi blir eskorterade till ett två-bord i mitten av lokalen och får varsin meny att botanisera i. Då vi tajmade besöket med en Brewski Tap Takeover så fanns det även en Brewski-meny med öl att välja på. Vi började med en varsin dryck från nämnda bryggeri.

Dags att beställa

Servitrisen dyker upp igen och frågar om vi hittat nåt. Frun som ofta är inne på stout, börjar med en Chocolate Chipotle Cloud och jag säger att jag funderar mest på hur många Nipples jag ska ha. Jag kommer fram till att eftersom frun börjar med en Imperial så behöver jag tre Nipples för att hänga med. En Trippel Nipple IPA med andra ord. Stouten var mycket bra. Mängder med choklad och chillin gav den ett trevligt sting. IPAn gick inte heller av för hackor heller. Det var en tung pjäs med mängder av välmogen tropisk frukt. Mycket smak för pengarna i båda glasen.

jag säger att jag funderar mest på hur många Nipples jag ska ha

En detalj om toaletten att nämna i sammanhanget är att pissoaren var utrustad med vattenkran och spegel i praktisk ståhöjd. Det ser man inte så ofta. Inget papper inom räckhåll dock så vanlig toalett är att föredra.

Efter en runda till, som blev en Scarab IPA från Apex och en Fotfolket från Morgondagens Bryggeri, så hade vi blivit lite kära i glasen. Som tur är så kan man köpa deras glas. Dom finns i två storlekat och man kan välja på om det ska vara “Stigbergets” på sidan eller själva foten. Vi är nu ägare till sex stycken glas med en fot på.

Sammanfattningsvis så rekommenderas Stigbergets Fot självklart till alla ölälskare. Trots den något spartanska inredningen så infann sig myskänslan ändå. Mycket roligt folk att titta på, personalen är alert och trevlig och bakgrundsmusiken med lite udda playlist bidrar till en behaglig och lagom bullrig miljö.

Haket får 4 humlenissar i betyg.

Inlägget Stigbergets Fot får besök av Humlenisse dök först upp på Humlenisse.se.