Jag har varit i Dublin några gånger varav senaste gången var i en fotbollsresa. Inte så mycket pub-kultur på den resan kan jag säga. Men när jag var där första gången för ett par eoner sen så hann jag besöka ett gäng pubar. Älskar man pubhäng så är nog min humbla åsikt att Dublin är bästa stället. London ligger bra till också med en avslappnad, vardagsrumskänsla. Men på nåt sätt vinner Dublin min pubmatch.
Ska försöka gräva i minnesbanken och berätta lite vad som utmärker dom olika pubarna som jag besökte. I alla fall dom mer minnesvärda. Ett minne som dyker upp direkt är första besöket på puben som tillhörde hotellet som vi bodde på.
Jag hade så länge sett fram emot att kunna traska fram till en bar i Dublin och beställa in pint. Jag ville gärna prova nånting nytt också. Så när jag med höga knän kommit fram till baren så kikar jag på tappkranarna för att hitta nåt exotiskt och ser ordet “Magners”. Det hade jag aldrig sett, en sån ska jag ha. Den hälls upp och jag betalar och jag traskar tillbaka till bordet med en nyupphälld dryck. Vi skålar en “välkommen till Dublin”-skål och jag drar i mig ett par rejäla klunkar. Dom klunkarna var på väg att göra en u-sväng för alla vet ju att Magners är en fruktig Irlänsk cider. Och är man inte beredd på det utan tror att dom rejäla klunkarna skall innehålla nån trevlig ale så blir det väldigt konstigt.
Så min långt emotsedda första beställning i Dublin blev lite av ett fiasko. Jag tvingade i mig skiten och gjorde om och gjorde rätt. Nu till pubarna.
The Stags Head
I lokalen har det funnits pub (eller Taverna) sen 1780-talet men det var inte förrän 1894 The Stags Head invigdes med pompa och ståt. En pub helt i viktoriansk stil och den första Dublin med elektriskt ljus. Grundarens namn George Tysons namn syns fortfarande på den stora klockan utanför byggnaden.
Puben består av två våningar och på första våningen finns huvudbaren och ett mindre rum vid sidan som idag är en lite lounge. Loungen har tidigare varit en cigarrum och, påstod nån guidebok, ett avskilt rum för damerna där dom fick sitta och skvallra och dricka sherry. Osäker på den faktan. På undre våningen spelas musik. Och dricks Guinness. Jag och min entourage bestämde oss för att dricka några rundor i loungen vilket kanske är lite tråkigt då man kommer bort från barbullret där jag annars brukar trivas. Vill minnas att det var lite “dan efter” och det var skönt att ha det lite tystare runt omkring sig. Bra stämning och atmosfär. Då i alla fall. Nu har den tydligen förändrats lite grann.
Baren har på senare tid tydligen sålts till nya ägare som bland annat installerat tv apparater. Jag tycker att det är lite tråkigt då den här puben hade en väldigt autentisk inredning och det är lite synd att förstöra det med moderniteter. Men ändå väl värt ett besök om man har vägarna förbi.
Temple Bar
Här är turistbaren nummer 1. Mitt i området Temple Bar ligger puben Temple Bar. Det är en enorm pub. Mängder av rum och barer och fullsmockat på helgerna. Känner man för lite fest så är det här en bra pub att besöka. Jag har varit här ett par gången och båda gångerna var det i fest business. Så har nog egentligen inget speciellt att säga om den. Bra drag!
Brazen Head
Nu snackar vi gammalt. Delar av fasaden som står kvar härstammar från 1100 talet! När man gick in här så var det lite som att gå hem till nån. Det var som att komma till ett stort hus. Inne öppnar man en random dörr, huvuden vänds, där bakom är det ett långbord där det på ena kortsidan sitter en gubbe med dragspel som spelar och sjunger för fullt. Långsidorna är fullsatta med folk som lyssnar och sjunger med. Jag stängde dörren, det kändes väldigt intimt, nästa som om man kom in och störde.
Vi går vidare i huset, in i ett nytt rum. I det här rummet finns en bar. Rätt så liten. Kanske två meter i bredd men den är tom så jag och min sidekick sätter oss där och beställer lite dricka. Jag kommer inte ihåg vad vi fick, nån ale, men det blev några runder till. Jag fick feeling och köpte en bok som handlade om ställets historia. Tales From The Brazen Head. Jag har i ärlighetens namn fortfarande inte läst den. Jag började läsa den och den började med nån viking som landssteg där. Kanske läser den nån gång i framtiden, när jag får feeling igen.
Mycket skönt ställe att hänga på och tjattra lite med barnissen och prova igenom utbudet på fat. Rekommenderar ett besök om man har vägarna förbi Dublin.
I nästa del besöker vi Mulligans och får höra hur vi fick en brölande sportbar att bli tyst. Vi besöker också The Palace som är tyst från början och avslutar i pubarnas pub Oliver St John Cogarty.
