Eftersom det ska springas Stockholm Maraton imorgon så passar jag på att testar alkoholfri öl. Det passar sig liksom bra då. I skrivande stund har jag sprungit klart och jag kom i mål. Det var bra mycket jobbigare än jag anade. Men nu är det gjort och jag kommer aldrig göra om det. Nu släpper vi det och koncentrerar oss på lite alkoholfri öl istället. Det är fem stycken som ska gås igenom. En lager och några IPOr och en Pale Ale.

Nils Oscar – Running Free

Här har vi en Swedish Lager som är ett samarbete mellan Bruce Dickenson och Nils Oscar. Det är bra på pappret i alla fall. Vi knäpper upp och kollar. Bra och självklar namnsättning på den alkoholfria ölen.

Utseende och doft

Häller upp det ser till en början bra ut. Färgen ser bra ut. Som en god lager. Skummet bildas fint. Men lagom till att jag hunnit ta bilden så har all skum försvunnit. Doften är lite som när man brygger öl. Innan den har fått alkoholm när den ska åka in i jäskärlet.

Smak

Smaken ha en maltbotten såklart och rätt så bra beksa men också en del blommighet. Den är torrhumlad med Cascade, Citra och Motueka och det känns i smaken. Inte en klassisk tråkig lager. Bisittaren tyker smakde rosentvål. För att vara en lager OCH alkoholfri så måste jag säga att jag blev positivt överraskad.

Oppigårds – Pale Ale

Oppigårds är ju ofta väldigt stilsäkra och har generellt öl av bra kvalitet. Ska bli intressant att smaka på en alkoholfri öl från dom.

Utseende och doft

Klassiskt gyllenbrynt med en försvinnande skum. Inte lika mycket som ovanstående dock. Doften var lite… unken på nåt sätt. Eller är mina doftnerver felkopplade?

Smak

I smaken hittar vi i alla fall en bra beska. Som ligger kvar en stund. Man känner också humlearomen som i det här fallet består av Columbus, Amarillo och Citra. Vore det inte för doften så skulle betyget bli högre. Det är ifs smaken som är viktigast ändå.

Beavertown – Lazer Crush

Utseende och doft

Lazer Crush från Beavertown. Utseendet är inte mycket att hänga i nån julgran. Den är blek och tråkig. Lite smågrumlig. Doften är dock frisk och fräsch. Det finns hopp om en bra alkoholfri ölupplevelse.

Smak

Det väldigt citrusigt och läskande. Och friskt som doften avsöljar lite. Det här kan fungera bra som en refresher en varm sommardag på altanen. Inte så mycket till beska men det ska en sån här ha heller. Vet ifs inte hur den kvalar in som en IPA men det spelar ingen roll. Bäst hittils i startfältet.

Brooklyn Brewerin – Special Effects

Utseende och doft

Doften är fräsch och väldigt citrusig. Det doftar gott. Kan bli gott också. Till utseendet ser den krispig och kall ut. Kanske för att den kom direkt ut dryckeskylen som håller ungefär tre grader. Blir sugen på att att smaka i alla fall.

Smak

Precis om doften så är det mycket citrus i smaken men också en bra beska. Mycket bra smak för en alkoholfri. Bra utmanare till Lazer Crush. Skulle kunna tänka mig att ha några hemma. Om inte till mig själv så för att bjuda på till nån som kör eller motsvarande.För bisittaren var det lite väl mycket citrus. Den ligger kvar en bra stund också.

Lervig – No Worries

Utseende och doft

Sist ut i testet är No Worries från norska bryggeriet Lervig. Burken har en en typsik Lervig-utseende. Det finns mycket att titta på. Väl i glaset så ser lite småtråkigt ut. Lite urvattnat. Nåt skum är det inte att prata om direkt. Doftar inte så supermycket heller.

Smak

Smaken var inte så jätte angenäm faktiskt. Komponenterna finns där men det blir inte bra i min gom. Gräsig? Osäker på vad det är. Tror att det här är testets jumbo. Näe. Köp inte.

Sista ord om testet av alkoholfri öl

Även om alkoholfira öl har verkligen blivit väldigt bra senaste åren så är det inget för mig. Själva alkoholen behövs för att bära upp smaker. Men skönt att det ändå finns ex antal som faktiskt smakar ok när det väl behövs att man ska ha alkoholfritt. Vilket, som tur är, inte är så ofta. Tror jag får kora Lazer Crush från Beavertown som vinnare men Special Effects från Brooklyn Lager som en bubblare.

Nu ska öppna en rejäl dubbel-IPA.

Mer läsning : Test av ett par öl från Brewski

Inlägget Test av alkoholfri öl dök först upp på Humlenisse.se.

Lagunitas på burk? Vad är det för styggelse? Blir det verkligen bra? Frågorna är många och allmänheten kräver ett svar. Därför har vi på humlenissse.se tagit på oss den tunga uppgiften att ta reda på vad det är som pågår egentligen. Är det lika bra? Vad är skillnaderna? Är det värt prisskillnaden att köpa alu-burk istället för flaska.

Vi testar framförallt smaken men känslan är inte helt oviktigt även om den såklart är lite subjektiv. Fast egentligen. Varför skulle nån föredra burk framför flaska. Flaska har en lite mer exklusiv känsla medans burk känns lite…. “spendrups”. Fördelen med burk, om man bortser från logistik och annat oväsentligt, är att man har mer yta att jobba med vad gäller innehållet på utsidan av emballaget. Nog med pladdret. Dags att testa.

Vi häller upp

Utseende

Efter att hällt upp burken och flaskan sida vida sida så kan man snabbat konstatera att det inte är speciellt likt. Det ser inte ens ut att vara samma öl. Det blir ju såklart skillnad när ölet får var i ett helt förslutet emballage som en burk kontra en flaska. Även om den är mörk. Om det är samma öl så får nån med djupare kunskaper gärna svara på vad som har hänt här. Kan tilläggas att skummet betedde sig exakt likandant i dom två olika versionerna.

Doften

Om man tar sig en rejäl sniff då? Det är nästa samma här i båda glasen. Men doften i glaset som kommer från flaskan känns ändå som om den har lite med “umph”. Liksom lite mer av det goda helt enkelt. Den har lite tydligare karaktär där man känner mer hur smaken och beskan kommer att vara. Kanske så att humlearomen tränger igenom mer i flaskvarianten. Skillnad är det i all fall med fördel till flaska.

Smaken

Nog sniffat, vi tar och smakar istället. Burken, känns, ja, lite burkig faktiskt. Flaskan i jämförelse känns mycket frächare. Beskan i flaskan är mycket skarpare och påtagligare och definivt i eftersmaken där den i burken är näst intill obefintlig. Egentligen borde ju burken vara mer som man tänkt att Lagunitas skall vara då det kommer igenom 0 ljus. Och det vore ju lite lustigt eftersom flaskan är godare enligt 100% av panelen. Vinst till flaskan.

Som slutsats så kan vi konstatera, med all tydlighet att flaskan är att föredra. Även om den kostar nån spänn mer på Bolis.

Lagunitas på flaska hos Bolis.

Lagunitas på burk hos Bolis.

Inlägget Lagunitas vs Lagunitas dök först upp på Humlenisse.se.

Fermenterarna ställde till med en battle mellan två av deras bryggare, Niclas och Anna. Man kan rösta på sin favorit på deras Facebooksida. Konceptet är ju fantastiskt roligt tycker jag och hoppas att det kommer flera battles och att flera bryggerier hakar på. Kul med grejer som gör att man lär känna bryggarna lite gran. .

I den här tvekampen, som alltså står mellan Niclas och Anna, så handlar det om New England IPA som båda ligger på 6.5%. Jag och min bisittare Stina tänker att vi försöker analysera ölen både objektivt och subjektivt. Dels hur dom är i sin stil men också så klart hur dom smeker våra respektive gommar. Och, sist men inte minst, så måste ju en vinnare såklart koras. Och vinnaren kommer i allra högsta grad vara subjektiv.

Doft och utseende

Efter att vi hällt upp båda drycken så kan man ju konstatera att båda är fina i färgen. Båda är gyllene med fruktiga och bruna inslag. Niclas är lite ljusare och Annas version har lite djupare färg. Båda har en väldigt fint vitt skum. Annas kanske lite mer “fin”. Man kn väl sammafatta med att båda är väldigt “instavänliga” öl.

I dofterna kan man känna att Annas har humlesorter som går mer åt det fräscha och tropiska håller. Det ger en doft som panelen gillar. Medans Niclas doftbild är mer åt “mogen” frukt. Känns rätt med tanke på den lite mörkare färgen. Det känns som deltävlingen i kategorin doft och utseende går till Anna. Det var i alla fall vad som kändes rätt idag.

Hur smakar ölet

Vi går väl vidare och äntligen smakar på skapelserna. Det är väl det som ändå är det viktigaste även om doft och utseende bidrar till en helhetsbild. Vi börjar att smutta lite på Niclas version. Här möts vi av en rätt så len men angenäm smak. Tycker att den har relativt låg beska, som det väl ska vara i en NEIPA. Tycker också att smaken följer lite det som avslöjades i doften. Att smakerna har lite toner av övermogen frukt. Det kommer en liten “schuss” av beska i eftersmaken som är rätt trevlig. Kanske anar lite humlebränna också. En god och “len” öl. Bra jobbat Niclas.

Annas neipa är som också som doften avslöjade mer tropisk. Eller rätt så mycket med tropisk. Den känns väldigt fräsch och jag tycker att den har fått lite djupare smaker och mer karaktär på nåt sätt. Man har ju druckit en och annan tropisk IPA i sitt liv men tycker att den här är riktigt bra. Smakerna är väldigt balanserade och det är en fröjd att smutta på den här. Mycket bra jobbat Anna.

Sammanfattning

Asså, det här är ju jättesvårt. Det blir lite knasigt när man ska jämföra två öl med varandra så här. Det är två stycken öl av hög kvalitet som vi smakar. Men när man måste hitta fördelar och nackdelar när man jämför två olika öl så blir det lite konstigt. Ungefär som i mello när man ska tävla i olika musik. Det är svårt att komma ifrån att det blir subjektivt. Objektivt har vi som sagt två kvalitetsöl.

Bisittaren Stina röstar på Annas som vinnare. Både objektivt och subjektivt. Niclas öl framstod som lite blaskig i jämförelse. Vilket kanske är lite stark ordval. Och jag röstar nog också på Anna som vinnare mycket på grund av att jag gillar precis den typen av Neipa om hon bryggt.

Så i en en jämn tungviktsmatch så går Anna ut som vinnare.

Humle på Untappd och Instagram

Inlägget Fermenterarna – Celebration Battle 1 dök först upp på Humlenisse.se.

Brewski nummer 1 – PANGO IPA

Brewski nummer 2 – Doragon Hoppu QDH DIPA

Vi häller upp

Pango IPA

Färgen är som nån sorts tropisk morgon juice. Skummet är vitt och fint men förvinner ganska fort. Den ligger snyggt i glaset och färgen blir en fin kontrast till själva foten i Stigbergetglaset. Om man nu väljer det glaset. Annars blir det inte det. Man blir definitivt sugen på att testa skapelsen.

Doragon DIPA

Draken är ännu mörkare i sin juiceighet än Pangon. Den ser liksom ut att vara sprängfylld med smaker. Skummet som bildas är relativt fluffigt. Jag blir väldigt taggad på att prova den här också.

Doft och utseende

Pango IPA

Som sagt så är den fin och doftar en hel del, hör och häpna, mango. Burken är typisk Brewskisnygg. På den här burken kan man skåda mango, ananas och passionsfrukt. Jag gillar designen på deras burkar. Man blir lite glad av dom.

Doragon DIPA

Här finns en hel del fruktighet i doften. Kan inte riktigt reda ut exakt vad det är för nåt. Men det känns som att det kommer att vara rejält med smak i denna. Burken har en jättesöt bryggardrake med sån där omrörare. Kommer inte på vad den heter. Snygg Brewski-burk.

Hur smakar ölet

Pango IPA

Mangon är ju självklart väldigt framträdande. Den tar liksom över hela showen. Det kommer en rejäl beska med på köpet också. Känns som man haft med skalet i koket också. Kan nog känna att det finns lite ananas som tittar fram också. Sen kan jag inte låta bli att känna en viss vattnighet i kroppen. Eller är det inbillning. Inte vet jag. Nåt som känns lite vekt. Men i det hela är det en rätt bra smakbild som målas upp och man får definitivt det man förväntar sig i mangoväg.

Doragon DIPA

OJ vad trögflytande. Herrregud! Vilken upplevelse. Verkligen juicekonsistens deluxe. Det här är Pango IPAns juiciga kusin. Tror att denna är det mest trögflytande ölen jag nånsin druckit. Nästan som man får lite kognitiv dissonans på grund av det. Sen är smaken är mycket mildare än jag hade förväntat mig. Nästan lite besviken. Mycket som blev annorlunda än förväntat med draken.

Fast när man landat i vad det är för något man dricker så tycker jag att den är riktigt bra. Den har en bra kropp med sin 8.5% att hänga upp den fyrdubbla torrhumlingen. Väldigt angenämt att smutta på. Bra jobbat Brewski. Smakerna satt ännu bättre när den gick upp lite i temp.

Sammanfattning

Pango IPA

Drycker levererar det den lovar med råge. Vill man ha en IPA med mangosmak så är det här ölen man ska välja. I överlag så är den helt ok men jag är inte galenimponerad. Inte den bästa som Brewski har levererat men den klarar sig till lite över godkänt.

Doragon DIPA

Det här var en bra ölupplevelse. Den har hela kittet. Utseende, konsisten och smak. Hatten av. Kommer att bli omköp.

Humlenisse på Untappd och Instagram

Inlägget Brewski – Spontan dubbeltest dök först upp på Humlenisse.se.

Vi häller upp

Stigbergets Farmakon kläs i en mycket snygg burk. Den är minimalistisk och stilren och inger en känsla av det är en produkt av hög kvalitet. Bra jobbat Stigbergets. Vi öppnar upp den fina burken och häller upp ett glas. Det bildas en bra vit skum och mot färgen av ofiltrerad Zingo, som drycken har, så blir det en fin och skarp kontrast. Det ser gott ut.

Doft och utseende

Det ser ju väldigt mycket ut som juice. Kanske mest av alla som vi har provat hittills. Doften är ungefär samma som många andra tropiska IPA. Det blir en snygg öl som är väldigt instagrammable. Speciellt när den hällts upp Stigbergets egna fotglas.

Hur smakar då Stigbergets Farmakon

Vi höjer glaset oh tar en klunk eller två. Man blir lite varm i bröstkorgen. Det känns att det är rejält med alkohol i den, fast inte i smaken direkt utan mer som en värmande känsla. Den är också generöst humlad vilket är bra. Det är en hel del klassiska tropiska frukter i smakbilden. Beskan är rätt påtaglig i första klunken, men sen avtar den lite grann. “Den är ju rejält besk alltså” utbrister en panelmedlem. Men det behövs en rejäl beska i en sån här galenhumlad sak. Annars skulle det bli en vanlig juice som man får serverat till sig på en bättre hotellfrukost. Munkänslan är rätt trögflytande och väldigt juicig såklart vilket är rätt förväntat. Resultat blir en bra balanserad rejäl smak. Grejt.

Alltså i den här genren så är det här en mycket bra skapelse. Borde nog kvala in som en av dom bättre. En toppenbra trippel-IPA helt enkelt.

Sammanfattningsvis

Nu är det ju så att Stigbergets har en mycket hög lägsta nivå. Så man vet att det aldrig, eller ytters sällan, blir dåligt när man ger sig på en öl från nämnda bryggeri. Man blir lite varm i själen av en sån kvalitetsöl, och då inte bara på grund av att den är på 10%. Farmakon hamnar i Stigbergets finrum anser jag. Det är en trippel-IPA av mycket hög kvalitet och rekommenderas varmt för alla IPA-älskare.

Humle på Untappd och Instagram

Inlägget Stigbergets Farmakon – Ölprovning dök först upp på Humlenisse.se.