Jag var på en kryssning med fru och några vänner för ett tag sen. En bit in på kryssningen sitter vi vid baren och snackar skit. Jag sitter och njuter av en Lagunitas IPA. Plötsligt lägger jag märke till en lite extra självsäker kille i 25 års åldern som spatserar mot baren med sin entourage. Han går fram till baren med en “det här fixar jag”-attityd. Barnissan går fram till honom och frågar vad som önskas. Beställningen blev lite oväntad.
– “Jag kan ta flasköl” kläcker han ur sig bestämt. Barnissan får ett förvånat uttryck i ansiktet samtidigt som vi har väldigt svårt att inte bryta ihop. Till saken hör att baren var mycket välsorterad och det är en hel vägg med flaskor bakom barnissan. Hon sträcker ut hela längden på båda armarna och höjer ögonbrynen lite lätt menande. Killen inser att hans beställning saknar lite information och löser det genom att peka på en random-öl.
Nu får barnissan rädda upp situationen genom att förklara att flaskan som pekats ut är en “sour ale” och troligtvis inte det han är ute efter. En mer lämplig öl rekommenderas och killen får sin lager och kan gå vidare med sin entourage, nu något lägre svansföring.
Jag kommer ihåg tiden då den vanligaste beställningen på krogen var en “stor stark” och den som var lite djärvare beställde en flasköl. Flaskölen var väl normalt en Falcon Bayerskt eller motsvarande. Dom som var helcrazy drack Guinness. Det var tider det.
