Haft ett par av Eestar Dhoop i kylen sen i ungerfär i påsk tror jag. Dom har legat i kylem och sakta men säkert byggt upp en hajp. Läst lite blandat om den på Untappd så jag såg med stort intresse fram emot att prova den.

Utseende och doft

Idag fick dagen då den öppnas och smakas på. Häller upp och ser på en gång att det är becksvart, tjock, nästan trögflytande vätska som glaset fylla med. Vrider man runt glaset lite så stannar det kvar på insidan och rinner sakta ner. Rejält med smakpotential.

Doftar på skapelsen och känner en blandning av många smaker. Det är sötma, det är frukt, det är kokos, det är lakrits. Näe, dags att smaka och smakar det hälften så bra som det doftar så kommer det bli bra.

Smaken på Eestar Dhoop

Gud i himlens dagar. Nu snackar vi smakbomb. Förutom alla ovanstående dofter som återfinns i smakerna finns också persika och ekfat. Bland annat. Finns mycket mer som jag inte kan identifiera. Munkänslan är fenomenal. Man riktigt känner tjockleken på drycken. Dom 12.7 procenten som stouten ligger behövs för att bära upp den här smakpaletten, men märks inte i nån form av spritighet. Man blir lite varm i bröstkorgen bara.

Det är komplext. Det är gott. Det är toppklass. Tur att det finns en till på lager för en annan gång. Kanske fram emot hösten.

Dugges Eestar Dhoop från Dugges Bryggeri är en stentung stout, tjock som råolja direkt från Kuwait. Gillar du mäktiga stouts så är det bara att köpa.

Betyg : 4.5

Andra stoutprovningar :

Smedbo Slott

Stormakt

Inlägget Provar Eestar Dhoop från Dugges Bryggeri dök först upp på Humlenisse.se.

Jag satt i godan ro och kikade på ett avsnitt av “Över ett glas” på You Tube och det råkade då vara en Imperial Stout från Smedsbo Slott som kanalen recenserade. Frun, som har en fabläs för starka och kraftiga stouts, satt brevid och såg också recensionen. Stouten fick ett mycket högt betyg och killen i rutan var överväldigad över drycken. Frun gick så gick igång på det pekade mot mig med fyra fingrar i luften. Det skall då tolkas som att jag fick i uppdrag att införskaffa fyra stycken av nämnda dryck. Nu har jag inget emot en riktigt bra stout så det ska inte vara några problem. .

Jag hängde på låset på systembolaget.se när drycken skulle släppas ifall det skulle vara rusning. Man vet ju aldrig. Jag fick dock tag på mina fyra styckan utan problem. För ett pris på 129 kr styck skall jag väl nämna också. Man får dricka med andakt helt enkelt.

Det skall man tydligen göra med alla öl som kommer från Smedsbo Slott. Allt dom gör är starkt och som dom själva säger, “skall avnjutas i lugn och ro“. Gillar det.

Flaskan

Redan flaskan har en känsla av hantverk i sig. Den är i en egen form och kapsylen känns lite större än normalt. Etiketten är elegant sparsmakad och berättar enkelt vad det är för dryck och vad den kommer ifrån. Det skall inte vara så mycket krusiduller på en sån här dryck.

Utseende och doft

Jag öppnar och häller upp ett varsitt provglas och doften slår emot en på en gång. Det är rejält med doft i den här stouten. Det är en koncentrerad blandning av kaffe och choklad med en rejäl dos lakrits. Otroligt fin doft. Till utseendet är den föga förvånande svart som natten med en ett skum som försvinner rätt kvickt. Väldigt sugen på att testa nu.

Smak

Smakar en försiktig mun och känner en tjock konsistens. Väldigt tjock. Smaken har ganska “lakrits-söt” bas som byggs på med lite choklad och kaffe. Det smakar mycket och det ligger kvar. Man blir lite varm i bröstkorgen när den åker ner. Det är små klunkar som gäller här då det är verkligen fullpackat med smak. Tar man för mycket så blir det lite skarpt.

Ska man försöka hitta nån kritik så kanske jag skulle vilja haft lite mer rundör men nu snackar vi finlir. Det är en fantastik stout med underbar smak. Man sitter, som dom själva säger, rätt länge med denna så jag tycker att det är värt priset. Bara att köpa ifall man är ett fan av kraftiga stouter.

På bolis hittar man stouten från Smedsbo Slott här och den har artikelnummer : 38759.

Inlägget Provning av Smedsbo Slott Dry Imperial Stout dök först upp på Humlenisse.se.

Bryggde min andra stout för ett några veckor sen och nu har den varit i och kolsyrejäst i flaska i två veckor. Det betyder att det är dags att smaka på den och se om det är succé eller fiasko. Mitt första försök av att brygga stout blev lite i bittraste laget, då jag var lite väl frikostig med kaffebönorna. Frun gillade den dock, snällt av henne, och den var supergod att ha i en chiligryta. Men den här gången skall det vara lite mer balans i det hela.

Patentkork

Jag har inte hunnit få på etiketter än men tror att den kort och gott kommer att döpas till “Stormakt”. Den landade på strax under 9 procent så den kvalar in som en Imperial Stout. Hade egentligen tänkt ett par procent till men det blev lite sent och jag orkade in fortsätta koka ner. Jag tar fram en flaska i alla fall. Dom har stått i förrådet och eftersom vi haft typ istid senaste dagarna så är dom alldeles för kalla. Får värma upp den lite grann.

Ploppar upp patentkorken. Det är alltid ett spännande moment. Man vet inte om det skall smälla som fan eller om det är en blindgångare. Jag döpte en tidigare batch till “Skott kommer” då som small rejält varje gång man öppnade. Den här var dock blindgångare. Vilket antiklimax. Kan det vara för att gummipackningen är dålig. Har alltid ett par stycken blindgångare per batch. Nåja Bara att hämta en ny. Eller kanske två stycken på en gång. Tar en med vanlig kapsyl också.

Äntligen provsmakning

Den var bättre, pös lite lagom sådär så man vet att det har hänt saker i flaskan. Tar och häller upp den i ett fint glas med fot. Den kanske är nån grad för kall fortfarande. Skummet var lite trögstartat men kom igång under hällningen och resultatet blev en riktigt snygg stout med bra skum. Inte världens tätaste skum men inte alls pjåkigt.

Tar en ordentlig doftare och visst är det bra. Det är precis lagom med kaffedoft som blandas med aromer från choklad- och karamellmalten. Det bådar gott. Det kanske blir en bra stout. Frun doftar också och tar ett par klunkar. Jag väntar med spänning på första spontana utlåtandet.

– “Det här. Är som köpestout!”.

Jag tror jag har lyckats. Smakar också och visst är det bra. Det är bra balans i smakerna även om det drar mycket åt kaffehållet så blir det inte för mycket. Det blir i precis rätt mängd. Riktigt gott måste jag säga. Sitter sen och smuttar i lagom takt och smakerna blir bättre när drycken går upp nån grad till.

Min första lyckade stout. Mycket trevligt. Kanske till och med blir ombryggning.

Inlägget Provar Stormakt – min andra bryggning av stout dök först upp på Humlenisse.se.

Dags att brygga en stout igen. Förra försöket blev lite skarp och lite för bitter. Men den blev fantastisk att ha i en chiligryta.

Köpt lite små uppgraderingar till “bryggeriet” inför min andra bryggning av en stout. Närmare bestämt en klädsam värmejacka som ska se till att man kommer upp i temp snabbare och behåller sen värmen mer jämt också. Kan ju vara bra när man brygger ute och det inte är sommarvärme att prata om direkt. Andra uppgraderingen är en Heat Pad att ställa jäshinken på och en InkBird med wifi som ett komplement till den. För att kunna kontrollera värmen i jäsningen bättre.

Jag klär på jackan på Digiboilen och den sitter fint. Hoppas den funkar också. Monterar därefter ihop Heat Pad och Ink Bird och testar lite. Laddar också ner appen för den och parar ihop dom. Vilket funkar fint. Smidigt att kunna styra värme från luren. Dags att börja göra lite nytta istället och dra igång koket.

Kokning av min stout

Drar igång Digiboilen för att komma upp i temp och mäter upp all malt som ska i. Doften är underbar när man häller i choklad och brownmalt. Det här kommer att bli bra. Mäskar och grejar och försöker vara noggrann med att få ut allt efter lakning. Därefter mäter jag upp en pre boil gravity som hamnar på 1.058. Om lite mer än hälften ska koka bort så borde man hamna rätt bra. Efter halva koket är det uppe i 1.075.

Jag bestämmer mig för att stanna på 1.080 och få ut 12 liter som är lite svagare än tänkt men kommer att vara rätt så bra ändå. Koket tappas ner i jäshink och jag lägger i mätgrunkan från InkBirden och stänger locket.

Jäsning

Dagen efter går jag och kontrollerar jäskärlet och den har ju kräkts rejält och det rinner ut gegga genom vattenlåset som nån sorts minivulkan. Funderar lite på vilka mina options är. Kommer fram till att jäskärlet är för litet. Eller för litet när man brygger en 12 liters batch med 3 paket jäst. Medans jag funderar så skjuter den ut korken i vattenlåset och lossar t.o.m. på locket. Motvilligt kommer jag fram till att jag måste byta till större jäskärl. Man vill ju helst inte hålla på och greja och peta när jäsningen har dragit igång. Syre! Men vad ska man göra liksom. Bara att hälla över i en större hink. Sen skakar jag lite liv i den och efter en stund så ser man att det börjar hända grejer igen. Den här gången i lite rymligare miljö.

Bara att hålla lite tummar. 18 grader i några dagar. Sen ska den upp till 23 grader tills det är färdigjäst. I skrivande stund har den jäst i tre dagar och är nu inomhus i just 23 grader. Uppdaterar med den spännande upplösningen.

Maltnota

Pale Ale Malt 5,2 kg

Chocolate Malt 386 g

Crystal 280 g

Roasted barley 280 g

Brown Malt 190 g

Humle

Columbus, 25g, 60 min

Övrigt

Muscavadosocker 300 g, 120 min

Kaffebönor, 50 g, efter kylning

Jäst, 3 pkt S-04

Mäskning och kokning

Mäskvatten 19 liter, 74 grader (med maltpipa i digiboil)

Och så lite bilder

Inlägget Brygga stout – mitt andra försök dök först upp på Humlenisse.se.

Hoffmark – Märzen

Märzen är en bavarisk lager och var den stilen som traditionellt serverades under oktoberfest i Munchen fram till 1953.

Vi börjar provningen och häller upp i varsitt glas. Den första som säger nåt är 20-åringen som snabbt utbrister “Luktar prutt, eller avlopp. Nej först prutt sen avlopp”. Inte hennes favoritöl med andra ord. Jag tycker det finns en rejäl maltighet, en lite söt sådan. Smaken går väldigt mycket i doftens spår och bjuder på ordentligt med maltdofter. Nästan som doften som sprider sig i köket när man kokar en ny batch. Doften av kornfält. Frun tycker väl att det är en okej smak förutom “nån grej på slutet med nån jävla sötma”.

St Bernardius Watou – Wit

Här har vi då en Wit som är en belgisk veteöl som ofta smaksätts med koriander. Det är inte bra förutsättningar för att nån ska höja denna till skyarna känner jag.

Jag kan tycka att det är en rätt svår stil. Den har ju en väldig speciell karaktär. Det är ingen instegsöl direkt. Jag har fortfarande lite problem med den här stilen. Vet inte om jag nånsin kommer att uppskatta den. Provar den dock då och då för att kanske hitta nån som passar eller för att se om smaklökarna utvecklats åt nåt håll.

20-åringen har ungefär samma kommentar som om Mären med skillnaden att den faktiskt smakar bättre. Ingen i panelen är så jätteförtjust i den rätt påtagliga jästiga smaken. Man kanske skulle prova en sån här med nån trevlig ost vi nåt tillfälle. Smaken i sig försvinner väldigt fort. Eftersmaken är i princip obefintlig och försvinner i raketfart.

Stigbergets Grandiose – Lager

Stigbergets är bra på att leverera kvalitetsöl och har en rad riktigt grymma sådana. Min första bryggning var en kopia av Stigbergets West Coast eller måsen som den också går under. Jag har inte provat någon lager från Stigbergets förut så det är lite spännande. Burken är snygg. Öl från Stigbergets är alltid snygga. Sånt uppskattas.

Vi häller upp en lite smågrumlig men trevligt färgad dryck och doftar. Även här har vi mycket malt, lite brödigt, lite sött. 20-åringen säger att hon hittar morot i doften. Jag gjorde inte det först men efter att jag fått hinten känner jag också det. Intressant.

Jag tycker smaken drar mer åt söt maltighet än doften utlovade. Känns som att smaken inte riktigt lever upp till vad doften utlovar. Tycker den känns lite obalanserad för hur jag vill ha en lager. Jag vill nog ha lite med humlebeska i alla fall. Måste nog säga att Grandiose Inte är riktigt min ölkopp. Men sen har jag inte lager som favoritstil vad gäller öl heller.

La Trappe Quadrupel – Trappist

Nästa ut startfältet är en Trappistöl Ölen som vem som helst inte får brygga utan det finns en massa regler kring det och det är International Trappist Association som delar ut tillstånd.

Skumbanan!. 20-åringen nästan skriker “Det här luktar fan banan!”. Det vi häller upp er en rätt så trögflytande, tjock vätska. Frun provar en klunk och gör nån sorts grimas och säger “Varenda hårstrå reser sig”. Skumbananen som man hittar i doften kommer igen i eftersmaken. Frun fortsätter med att tala om att “det finns lakritstoner som är trevliga men sen kommer bananen och förstör”. 20-åringen fyller i med att hon inte känner någon lakrits men däremot sprit.

Jag personligen tycker inte att denna var alls dum. Ale och IPA-nörd som man är så gissar jag att jag hade lite fördomar mot Trappist. Har testat några under åren men aldrig riktigt gillar eller fastnat. Men denna hade nånting. En loungeöl som man kan sitta och mysa med länge och smutta. Kanske sitta och läsa nåt i Chesterfieldsoffan medans man njuter av några klunkar då och då. Kommer att prova flera Trappistöl i framtiden.

Left Hand Brewing – Rasberry Milk Stout

En milk stout är en stout med låg kolsyra och fyllig konsistens ofta smaksatt med kaffe och choklad. Man har också i laktos för lite mer sötma. “förr i tiden” marknadsfördes ölen som nyttiga. Till och med för ammande kvinnor.

20-åringen gillar burkens utseende så säger att det är den snyggaste ölen hittills i testet. När man hällt upp och doftar så känner man en väldigt tydlig hallonsmak. Så pass tydlig att man skulle kunna kalla det för en hallonbom. För mig är lite småskumt med en stout som doftar hallon. Mest nog för att jag inte stött på det förut. Skumma känslan försvinner rätt snabbt och jag hoppas att smaken levererar som doften gjort.

Konvolutet utlovar kaffe, choklad och hallon och det är också vad som levereras. Riktigt trevlig faktiskt. Mycket bättre än förväntningarna. 20-åringen tycker att det är “najs” att det är rejält med hallonsmak. Frun tycker att det är lite förvirrande. Hon är ju ett fan av kraftiga imperial stouts så hon tycker så klart att det är lite trist att den är lite klen på det sättet. Samtidigt tänker hon att en kraftigare smak skulle troligtvis döda hallonsmaken.

Det sägs “hallon” och “hallonen” så många gånger att jag inte kan låta bli att tänka på “Maski Hallonen”. Den finska världsmästaren i trädgårdskunskap. Eller nåt.

En bra hallonstout. Tror man skulle kunna kunna göra en bra Panna Cotta av denna. Har gjort det av Omnipollos Noa Pecan Mud en gång. Gott blev det.

Inlägget Ölprovning med familjen dök först upp på Humlenisse.se.

Koket

Det blev mycket med ny ölstil att jag under bryggningen får nån sorts hjärnsläpp och bestämmer mig för att inte använda nån sorts kokpåse. Jag slänger i all malt och humle rakt ner i kokkärlet. Dålig ide. Det som skall in i jäskärlet sen har en konsistens av svart välling. Det blev en del pyssel med diverse silar och kastruller för att få ordning på det. Passar på och spiller stoutvälling på köksstol med vit vävtyg också. När det väl är silat och filtrerat så skall det äntligen ner i jäskärlet. Märker då att jag inte stängt tappkranen i den efter att jag rengjort. Mer vört på bord och golv. Det går verkligen bra idag känner jag. Proffsig liksom. Till slut är allting ändå i. Jästen är i och det är syresatt. Bara att hålla tummarna och vänta på att det välbekanta bubbelljudet skall höras.

Skall vänta några dagar och sen skall smaksättningen in i form av kaffe, choklad och vanilj. Uppdatering om flaskningen kommer.

Ingredienser till stout

• 3 liter mäskvatten i 65 grader i 75 minuter
• 1k spray malt
• 260 gram chocolate light malt
• 230 gram roasted barley crisp malt
• 200 gram carared
• 80 gram havrgryn
• 400 gr muskavadosocker

Kokning (120 minuter)

• 40 gram cascade – 60 min
• 10 gram magnum 60 min
• 30 gram cascade – 30 min
• 30 gram simcoe – 0
• 0,5 tsk protafloc 15 min
• 20 ml laktos 15 min
• Mangrove Jacks Empire Ale Yeast (M15)

Torrhumling

Inlägget Brygger min första stout dök först upp på Humlenisse.se.