Ölprovning

Ölprovning med familjen

Det kom ett önskemål från hushållets 20-åring om att köra en ölprovning. Klart man ställer upp på det. Jag samlar frun och 20-åringen och tänker då av vi kör blandade stilar så att finns en möjlighet att upptäcka nåt nytt. Det som bjöds på provningen var en märzen, en wit, en lager, en trappistöl och sist med inte minst en milk stout.

Hoffmark – Märzen

Hoffmark Märzen
Hoffmark Märzen

Märzen är en bavarisk lager och var den stilen som traditionellt serverades under oktoberfest i Munchen fram till 1953.

Vi börjar provningen och häller upp i varsitt glas. Den första som säger nåt är 20-åringen som snabbt utbrister “Luktar prutt, eller avlopp. Nej först prutt sen avlopp”. Inte hennes favoritöl med andra ord. Jag tycker det finns en rejäl maltighet, en lite söt sådan. Smaken går väldigt mycket i doftens spår och bjuder på ordentligt med maltdofter. Nästan som doften som sprider sig i köket när man kokar en ny batch. Doften av kornfält. Frun tycker väl att det är en okej smak förutom “nån grej på slutet med nån jävla sötma”.

St Bernardius Watou – Wit

Här har vi då en Wit som är en belgisk veteöl som ofta smaksätts med koriander. Det är inte bra förutsättningar för att nån ska höja denna till skyarna känner jag.

Jag kan tycka att det är en rätt svår stil. Den har ju en väldig speciell karaktär. Det är ingen instegsöl direkt. Jag har fortfarande lite problem med den här stilen. Vet inte om jag nånsin kommer att uppskatta den. Provar den dock då och då för att kanske hitta nån som passar eller för att se om smaklökarna utvecklats åt nåt håll.

20-åringen har ungefär samma kommentar som om Mären med skillnaden att den faktiskt smakar bättre. Ingen i panelen är så jätteförtjust i den rätt påtagliga jästiga smaken. Man kanske skulle prova en sån här med nån trevlig ost vi nåt tillfälle. Smaken i sig försvinner väldigt fort. Eftersmaken är i princip obefintlig och försvinner i raketfart.

Stigbergets Grandiose – Lager

Stigbergets Grandiose
Stigbergets Grandiose

Stigbergets är bra på att leverera kvalitetsöl och har en rad riktigt grymma sådana. Min första bryggning var en kopia av Stigbergets West Coast eller måsen som den också går under. Jag har inte provat någon lager från Stigbergets förut så det är lite spännande. Burken är snygg. Öl från Stigbergets är alltid snygga. Sånt uppskattas.

Vi häller upp en lite smågrumlig men trevligt färgad dryck och doftar. Även här har vi mycket malt, lite brödigt, lite sött. 20-åringen säger att hon hittar morot i doften. Jag gjorde inte det först men efter att jag fått hinten känner jag också det. Intressant.

Jag tycker smaken drar mer åt söt maltighet än doften utlovade. Känns som att smaken inte riktigt lever upp till vad doften utlovar. Tycker den känns lite obalanserad för hur jag vill ha en lager. Jag vill nog ha lite med humlebeska i alla fall. Måste nog säga att Grandiose Inte är riktigt min ölkopp. Men sen har jag inte lager som favoritstil vad gäller öl heller.

La Trappe Quadrupel – Trappist

La Trappe
La Trappe

Nästa ut startfältet är en Trappistöl Ölen som vem som helst inte får brygga utan det finns en massa regler kring det och det är International Trappist Association som delar ut tillstånd.

Skumbanan!. 20-åringen nästan skriker “Det här luktar fan banan!”. Det vi häller upp er en rätt så trögflytande, tjock vätska. Frun provar en klunk och gör nån sorts grimas och säger “Varenda hårstrå reser sig”. Skumbananen som man hittar i doften kommer igen i eftersmaken. Frun fortsätter med att tala om att “det finns lakritstoner som är trevliga men sen kommer bananen och förstör”. 20-åringen fyller i med att hon inte känner någon lakrits men däremot sprit.

Jag personligen tycker inte att denna var alls dum. Ale och IPA-nörd som man är så gissar jag att jag hade lite fördomar mot Trappist. Har testat några under åren men aldrig riktigt gillar eller fastnat. Men denna hade nånting. En loungeöl som man kan sitta och mysa med länge och smutta. Kanske sitta och läsa nåt i Chesterfieldsoffan medans man njuter av några klunkar då och då. Kommer att prova flera Trappistöl i framtiden.

Left Hand Brewing – Rasberry Milk Stout

Left Hand Brewing - Rasberry Milk Stout
Left Hand Brewing – Rasberry Milk Stout

En milk stout är en stout med låg kolsyra och fyllig konsistens ofta smaksatt med kaffe och choklad. Man har också i laktos för lite mer sötma. “förr i tiden” marknadsfördes ölen som nyttiga. Till och med för ammande kvinnor.

20-åringen gillar burkens utseende så säger att det är den snyggaste ölen hittills i testet. När man hällt upp och doftar så känner man en väldigt tydlig hallonsmak. Så pass tydlig att man skulle kunna kalla det för en hallonbom. För mig är lite småskumt med en stout som doftar hallon. Mest nog för att jag inte stött på det förut. Skumma känslan försvinner rätt snabbt och jag hoppas att smaken levererar som doften gjort.

Konvolutet utlovar kaffe, choklad och hallon och det är också vad som levereras. Riktigt trevlig faktiskt. Mycket bättre än förväntningarna. 20-åringen tycker att det är “najs” att det är rejält med hallonsmak. Frun tycker att det är lite förvirrande. Hon är ju ett fan av kraftiga imperial stouts så hon tycker så klart att det är lite trist att den är lite klen på det sättet. Samtidigt tänker hon att en kraftigare smak skulle troligtvis döda hallonsmaken.

Det sägs “hallon” och “hallonen” så många gånger att jag inte kan låta bli att tänka på “Maski Hallonen”. Den finska världsmästaren i trädgårdskunskap. Eller nåt.

En bra hallonstout. Tror man skulle kunna kunna göra en bra Panna Cotta av denna. Har gjort det av Omnipollos Noa Pecan Mud en gång. Gott blev det.

Tags:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.