Drog igång denna för fyra veckor sen och är nu avsmakad och etiketterad. Jag tycker att den blev väldans god. Smakerna drar såklart mycket och det tropiska hållet. Beskan är på rätt blygsam nivå. Det ska vara friskt och lättdrucket i värmen. Bra hinkabilitet helt enkelt.

Om man vill brygga denna öl så går det bra att följa receptet nedan. Receptet är för 10 liter. Egentligen rätt basic.

Maltnotan

1.8 kg Extra Pale Ale

800 g Pale Ale

220 g Havremalt

200g Flaked torrefied oats

200g Flaked torrefied barley

Mäskning och kokning av sommaröl

Kokvolym: 18 liter (med digiboil maltpipa)

Mäskning: 67 grader, 60 minuter

Lakvatten, 2 liter, 78 grader

15 g Citra, 20 minuter

50 g Citra, hopstand

50 g Mosaic, hopstand

Torrhumling

50 g citra, 4 dagar

50 g mosaic, 4 dagar

OG : 1.060

FG : 1.010

Jäsning

Jäst : M66

Jäste i 14 dagar i ca 20 grader, har inte möjlighet att kontrollera temp i detalj. Sen in ett par dagar i kyl. Egentligen kallkracha men jag har bara möjlighet till 4 grader.

Flaskade med minisockerbiter i varje 33 c flaska. Lät stå i 14 dagar.

Mer att läsa : Bryggde en IPA med blåbär och hallon.

Inlägget Bryggning av en sommaröl dök först upp på Humlenisse.se.

Lagunitas på burk? Vad är det för styggelse? Blir det verkligen bra? Frågorna är många och allmänheten kräver ett svar. Därför har vi på humlenissse.se tagit på oss den tunga uppgiften att ta reda på vad det är som pågår egentligen. Är det lika bra? Vad är skillnaderna? Är det värt prisskillnaden att köpa alu-burk istället för flaska.

Vi testar framförallt smaken men känslan är inte helt oviktigt även om den såklart är lite subjektiv. Fast egentligen. Varför skulle nån föredra burk framför flaska. Flaska har en lite mer exklusiv känsla medans burk känns lite…. “spendrups”. Fördelen med burk, om man bortser från logistik och annat oväsentligt, är att man har mer yta att jobba med vad gäller innehållet på utsidan av emballaget. Nog med pladdret. Dags att testa.

Vi häller upp

Utseende

Efter att hällt upp burken och flaskan sida vida sida så kan man snabbat konstatera att det inte är speciellt likt. Det ser inte ens ut att vara samma öl. Det blir ju såklart skillnad när ölet får var i ett helt förslutet emballage som en burk kontra en flaska. Även om den är mörk. Om det är samma öl så får nån med djupare kunskaper gärna svara på vad som har hänt här. Kan tilläggas att skummet betedde sig exakt likandant i dom två olika versionerna.

Doften

Om man tar sig en rejäl sniff då? Det är nästa samma här i båda glasen. Men doften i glaset som kommer från flaskan känns ändå som om den har lite med “umph”. Liksom lite mer av det goda helt enkelt. Den har lite tydligare karaktär där man känner mer hur smaken och beskan kommer att vara. Kanske så att humlearomen tränger igenom mer i flaskvarianten. Skillnad är det i all fall med fördel till flaska.

Smaken

Nog sniffat, vi tar och smakar istället. Burken, känns, ja, lite burkig faktiskt. Flaskan i jämförelse känns mycket frächare. Beskan i flaskan är mycket skarpare och påtagligare och definivt i eftersmaken där den i burken är näst intill obefintlig. Egentligen borde ju burken vara mer som man tänkt att Lagunitas skall vara då det kommer igenom 0 ljus. Och det vore ju lite lustigt eftersom flaskan är godare enligt 100% av panelen. Vinst till flaskan.

Som slutsats så kan vi konstatera, med all tydlighet att flaskan är att föredra. Även om den kostar nån spänn mer på Bolis.

Lagunitas på flaska hos Bolis.

Lagunitas på burk hos Bolis.

Inlägget Lagunitas vs Lagunitas dök först upp på Humlenisse.se.

Lagunitas IPA är en favoritöl som ofta öppnas på söndagseftermiddag när alla måsten och annat gjorts. När det är dags att ta söndag på riktigt och relaxa i loungen. Jag tycker att Lagunitas IPA är perfekt för den typen av aktiviteter. Det är en väldigt god öl att ha när man ska ta det lite lugnt. Den drar inte ut svängarna åt nåt håll utan bara är. Och tänkte då att det borde man ju kunna brygga själv istället. Efter en Lagunitas (eller två) så brukar det på söndagar följas upp med ett par provningar av nånting nytt. Som en bra söndag ska vara liksom.

Kommer att utgå ifrån ett recept från Brewfather och modifiera lite. Kanske blir en godare variant. Vem vet. En batch på ca 10 liter är vad kommer att bli i alla fall.

Bryggningen

Bryggningen gick rätt så smidigt. Bryggde utomhus på altanen under en sån där paviljong ifall det skulle skvätta ner regn. Och så har man full koll på temperatur och annat från köksfönstret. Den har fått jäsa i tvättstugan där det är typ 22 grader. Och på slutet åkte den ut till uteförrådet där det är ca 5 grader beroende lite på väder och vind. Inte helt optimalt så det börjar bli dags att investera i lite prylar så man kan kontrollera temperatur bättre.

Flaskade, i skrivande stund, för 4 dagar sen. 24 flaskor fick jag ihop. Passade på att ta ett litet smakprov vid flaskningen och måste säga att jag var väldigt nöjd med smaken. I början skön maltighet som övergår till humlearom. Kändes lite “Lagunitasig”. Ser väldigt mycket fram emot att prova efter att den fått stå i flaska i 2 veckor.

Provsmakning

Har nu druckit två flaskor av Nagulitas och måste säga att jag är nöjd. Balansen mellan humle och maltighet finns där. Den liknar lagunitas på många sätt men är ändå inte en 1:1 klon. Jag saknat möjligtvis lite kropp. Lite fyllighet. Men förutom det. Myket gott. Skål!

Maltnota

Pale Ale Malt, 2,15 kg
Caramel Malt, 130 g
Munich Malt, 185 g
Wheat Malt, 185 g
Crystal Malt, 300 g

Humle

Magnum, 9g, 60 min
Simcoe, 7g, 60 min
Amarillo, 16g, 30 min
Centennial, 4.5g, 30 min
Cascade, 25g, 0
Cascade, 15g, Torrhumling, 5 dgr
Centennial, 15g, Torrhumling, 5 dgr

Jäsning

En påse SafAle US-05.

7 dagar i 20 grader

3 dagar i 5 grader

Bryggning

Mäskning: 70 grader, 60 minuter

Utmäskning: 75 grader 10 minuter

Mäskvatten: 13,5 liter i en Digiboil med maltpipa

Lakvatten: 4 liter

OG: 1.051

FG: 0.014

Protafloc, 0,5 krm, 15 min

Inlägget Brygga en Lagunitas IPA klon (typ) – batch #12 dök först upp på Humlenisse.se.

Bangatan

Den har nämnts ungefär tusen gånger på podden Ölpolen och jag har blivit väldigt sugen på att prova den. Nu är tiden inne. Vi pratar alltså om Bangatan från O/O-Brewing och jag har lite hajpat upp den, så nu är förväntningar såklart skyhöga. Så utan vidare häller vi upp drycken och ser vad det är.

Doften

Doften är som så många i den här stilen väldans god med alla klassiska frukter och tropiker som “ska” finnas där. Bangatans doft lever väl upp till hajpen som jag satt på den och jag ser fram emot att smaka på den.

Utseendet

Väl i glaset så är Bangatan en riktig heting med den lite mörkgula färgen och småfluffiga skummet ovanpå. Tillsammans bildar dom en fin oh skarp kontrast till varandra. Vackert.

Smaken

Smaken liknar inte helt oväntat en hel radda andra öl i den här stilen. Vi snackar saker som ananas, mango och grapefukt. Alla komponenter finns där, som det ska, i en fin balans. Den väl avvägda beskan, dom tropiska aromerna från humlen och en liten liten sötma. Gillar verkligen den lilla gömda sötman. Det gör att helheten lyfter ännu mer. Det är helt enkelt en öl toppklass. Det blir definitivt ett återköp av Bangatan.

Slutligen

“Men undrar om inte min hemmabryggning Hoppy Hippo X kan ändå ge den här en match. Måste prova sida vid sida nästa gång.” Det där skrev jag vid provningen när jag la upp den här på Humlenisses Instagram. Jag har efter druckit en Hoppy Hippo X och kan säga att den inte riktigt nådde upp till Bangatan.

Den som uppskattar humledominanta öl kommer att älska denna. Bara att köpa. Bangatan hittar man på “bolis” här.

Betyg : 4.25 på Untappd

Inlägget Bangatan – O/O Brewing dök först upp på Humlenisse.se.

Oppigårds

Tulsen är en ny New England IPA från Oppigårds som förövrigt är ett av mina favoritbryggerier. Det är också deras första öl som kommer i en 44cl burk. En storlek som jag gillar och föredrar. 33cl är för det mesta lite för lite och 50cl i sin tur kan bli för mycket. Lite beroende på tillfälle och öl men rent generellt.

Tulsen

Tulsen är bryggd med mycket vete och havre där havren bidrar till en len och trevlig munkänsla och ett fint skum. I humleväg så har man slängt i Nelson, Galaxy, Mosaic och Amarillo. Amarillo är tydligen en favorit hos Oppigårds. Massvis med trevlig humle så förutsättningarna för en bra ölupplevelse är goda.

Loungen

Vi har lite av en tradition att sitta uppe i vår lounge i clubfåtöljer på söndageftermiddagar. Man sitter där och chillar och kikar på Svenska Nyheter och kanske nåt annat. Eller så har man bara på lite jazz-hop i högtalarna. Men när man sitter där och myser så blir det också självklart att man provar en öl eller två. Miljön är liksom utmärkt för det ändamålet.

Smaken

Den här söndagen fick det bli just en Tulsen från Oppigårds. Häller upp och ser att den har en väldigt fin lite mörkgul färg ett rätt så tät oh vit skum som lägger sig ovanpå i en fin kontrast. Det blir snyggt. Doften är som man kan förvänta sig från humle-kombon, fruktigt och trevligt. Efter att ha smakat några gånger så tycker jag att den är väldigt välbalanserad med lite fruktiga toner och en bra beska som möter upp aromen fint. Munkänslan är som sagt len och fyllig.

Mycket bra öl som det troligtvis får bli ett omköp på, och har du inte testat så är det bara att köpa.

Inlägget Tulsen – Oppigårds Bryggeris nya NEIPA dök först upp på Humlenisse.se.

Tyckte att det var dags att prova att brygga en IPA med lite bär i och det fick landa i blåbär och hallon, precis som drottningsylten. Det fick också bli andra bryggningen med Digiboil vilket är väldigt trevligt. Lärde mig från förra gången bland annat att om man har maltpipan i så behöver man ha i mer vatten än man tänkt. Eller mer vatten än receptet säger. Själva kylningen fick jag till bättre och smidigare också.

Bären kokade jag upp rörde om ordentligt så det blev lite pureaktigt. Färgen blev väldigt intensiv och lovande. Borde kanske ha jobbat mer med OG då jag ville ha den lite högre men eftersom det ibland händer saker runt omkring som man inte kan styra över, så det blev som det blev. Kanske skulle ha rört om lite mer. Själva bryggningen gick rätt så smidigt. Inga jättefadäser. Fick till kylningen på ett bra sätt med trädgårdsslag i kylspiralen och sen i avlopp.

Färgen är typ mörk gammelrosa. Om det nu är en riktig färg.

Namnet fick ju självklart bli Drottning efter sylten. Jag står och fnular och funderar på namn och det känns som hjärnan har tagit helg då frun kommer och kläcker ur sig det bara. Less is more. Och då blir det ju också enkelt med etiketten.

Provsmakning

Vid provsmakning efter två veckor i flaska så kan man konstatera att bärsmakerna finns där blandat med lite klassisk IPA. Tycker nog att det blev en frisk och rätt så trevlig öl. Jag är nöjd med brygden. Färgen är typ mörk gammelrosa. Om det nu är en riktig färg. Skulle kanske velat ha den lite ljusare mot det röda hållet men blåbären dominerade nog lite för mycket. Nästa gång kanske det blir lite mer hallon än blåbär.

Men det får vänta lite då det finns annat på kö. Nästa bryggning kommer att blir en Lagunitas IPA-klon. Och efter det är det dags att sätta igång en julöl som jag inte riktigt har bestämt inriktning på ännu.

Är faktiskt riktigt taggad på att dra igång nästa bryggning.

Men vafan! Nu när jag lägger upp bilden så ser jag att jag skrivit Azacca och Nelson. Medans i receptet hade jag Galaxy och Nelson. Det var nog så att när jag skulle beställa galaxy så fanns det inte och så fick det bli azacca.

Maltnota

3000 g Pilsner Malt

320 g Karamellmalt

Mäskning

Mäskning 60 min, 67 grader

Kok

Koktid, 1 timme

Humle

Galaxy, 10 g, 60 min

Galaxy, 20 g, Nelson 20g, 10 min

Nelson 30 g, Galaxy 17 g , Simcoe 3 g, 0 min

Gravity

OG: 1.052

FG: 1.010

Torrhumling

Torrhumling: 3 dgr: 54 g Citra och 47 g Nelson.

Blåbär och hallon 500 g fick ligga i fem dagar.

Jäst

US-05

Inlägget Brygga en IPA med blåbär och hallon dök först upp på Humlenisse.se.

Fjäderholmarna ligger precis utanför Stockholm, dit kan man åka när man vill känna att man åker iväg nånstans fast man inte orkar ta sig nån längre sträcka. Jag har varit där en gång i tiderna begynnelse och kommer ihåg att det fanns nån smed och nån restaurang där man bar ut sin mat på plastbricka. Det har säker hänt en del sen dess. Som till exempel Fjäderholmarnas Bryggeri.

2011 tog några killar sina första stapplande steg i ölvärlden. 2014 öppnades en bryggeripub på självaste Fjäderholmarna. 2017 kommer en riktigt succé på Stockholm Beer & Whisky Festival där dom vann hög med priser. 2020 när världen står still i Covid-19 time out öppnade killarna bryggeri i Bro, en stenkast från Bålsta där jag huserar.

Tror att det får bli ett nytt besök på Fjäderholmarna nästa sommar och hänga lite deras bryggeripub. Dags att smaka på några av ölen i deras repertoar.

Fjäderholmarnas Pale Ale

Gillar burkarna i den här serien och figurerna som pryder dom. Här har vi nåt långbent med snygg frisyr. Är det en fågel eller en manet? Inte vet jag, gillar den i alla fall. Häller upp innehållet istället.

Ganska så fin, den ser lite mörkgul ut och jobbar upp ett rejält skum vid upphällning. Jag försöker få nån första doftbild men det är lite svårt att känna nåt genom skumbarriären. Man får ha lite tålamod. Bisittaren har lite problem med doften. Det dyker upp meningar som : “Det är en sån här som jag inte gillar”. “Kan inte förklara”. “När den kommer i kontakt med luft så händer det nåt.”. Men det är lite fruktigt, grapefrukt, lite klassisk och helt ok.

Efter en provsmakning känner man att den här pale alen kommer med en rejäl beska. Vidare finns det också en hel del mogen frukt. Stenfrukt kanske? Grapefrukt som i doft? Sen i eftersmaken kommer det mer av det som finns i doften. Smaken tycker jag nog är kanske är lite tunn. Lite mesig kropp liksom. Men det är väl lite så pale ales är. Det är inga smakbomber. Det här är inte den absolut bästa pale alen i mannaminne. Inte den sämsta heller. Den hamnar nånstans mitt i emellan.

Fjäderholmarnas Hazy IPA

På den här burken har vi hela tre stycken filurer. Fåglar av nåt slag? Kanske nåt som man hittar på Fjärderholmarna. Två verkar vara kära och den tredje är lite utanför som ett tredje hjul. Lite synd om killen kan jag tycka.

Den ser så där lite småhazy ut. Nästan så att man kan se genom faktiskt. Jag tycker hazy ska var hazy. Ska helst se ut som apelsinjuice. Nåja, kanske lite överdrivet. Doften är, inte helt oväntat, väldigt humlig och trevlig. Nästan som man förlåter den svaga hejsinessen.

Om man tar och provar istället. Jag måste säga att jag blev lite besviken på smaken faktiskt. Doften hajpade upp hela upplevelsen och jag hoppades på mer aromer från humlen. Istället så är det beskan som dominerar rätt mycket. Kan nästan sträcka mig till att det finns en smak som jag inte gillar i den här. Kan dock inte placera riktigt vad det är. När smaklökarna har anpassat sig lite till att det är en rätt besk öl jag dricker. Den går ju också upp i temp lite grann under tiden. Så avslutet blev riktigt trevlig faktiskt.

Ramona, en Rye IPA

Ramona levereras i en händig 44 cl burk med en akvariefisk på. Gissar att det är Ramona. Upphälld i glas är den snygg, gyllenbrun i färgen och doftar bra och inbjudande. Gillar verkligen 44 cl burkarna. Dom är liksom en perfekt storlek. 33 cl är lite för lite kan man tycka medan 50 cl långburk är nästan lite barbarisk. Näe, 44 cl ska det vara.

Tror jag gillar råg IPA. Har av nån anledning inte druckit så jättemånga i den stilen. Kanske fick nån dåligt när man skulle prova sin första. I den här tycker jag att maltsmaken blir lite len och fin på nåt sätt. Mycket bra smakbild. Känns nästan som lite åt bitterhållet. Nu är det ju även korn- och vetemalt i denna så det kanske inte är helt sant. Måste nog testa fler för att få lite mer data. Beskan är på relativt låg nivå vilket passas perfekt i den här ölen. Njuter.

Tyckte mer och mer om den för varje klunk. Smaken känns så elegant och bra. Den här kommer det definitivt att bli omköp på. Det är faktiskt inte så jättemånga provöl som det blir det på. Bra jobbat!

Louis & Louise

Ny burk, nya fiskar. Här har vi två fiskar som är ett par som simmar tillsammans genom livet. Eller så är det två fiskar för att det är en dubbel-IPA. Hursom så är även den här snygg i glaset när det är upphälld. Jag gillar snygg öl. Den är lite ljusare än Ramona och med ett rätt tjockt skum som ligger kvar, vilket är också trevligt.

På ett sätt liknar smaken lite grann den som fanns i Ramonan och på många andra sätt gör den inte det. Vi har ju en dubbel-IPA här och det brukar betyda att det finns en viss maltsötma som kan störa mig ibland. Men här är det inte så att det blir för påtagligt. Smakbilden bjuder också på en hel del torkad frukt och lite karamellighet. Även det här är en riktigt bra öl. Den här Hop Reef serien som dom kallar ölarna med fiskarna på har hittills varit av mycket bra kvalitet.

Den här blev också godare och godare för varje centimeter som det minskade i glaset. Är det dom 8,5 procenten som talar eller är det för att den gått upp lite i temp. Eller en kombination? Ingen kan veta. Mycket gott i alla fall. Bara att köpa.

Inlägget Fjärderholmarnas Bryggeri – en liten ölprovning dök först upp på Humlenisse.se.

Brewski nummer 1 – PANGO IPA

Brewski nummer 2 – Doragon Hoppu QDH DIPA

Vi häller upp

Pango IPA

Färgen är som nån sorts tropisk morgon juice. Skummet är vitt och fint men förvinner ganska fort. Den ligger snyggt i glaset och färgen blir en fin kontrast till själva foten i Stigbergetglaset. Om man nu väljer det glaset. Annars blir det inte det. Man blir definitivt sugen på att testa skapelsen.

Doragon DIPA

Draken är ännu mörkare i sin juiceighet än Pangon. Den ser liksom ut att vara sprängfylld med smaker. Skummet som bildas är relativt fluffigt. Jag blir väldigt taggad på att prova den här också.

Doft och utseende

Pango IPA

Som sagt så är den fin och doftar en hel del, hör och häpna, mango. Burken är typisk Brewskisnygg. På den här burken kan man skåda mango, ananas och passionsfrukt. Jag gillar designen på deras burkar. Man blir lite glad av dom.

Doragon DIPA

Här finns en hel del fruktighet i doften. Kan inte riktigt reda ut exakt vad det är för nåt. Men det känns som att det kommer att vara rejält med smak i denna. Burken har en jättesöt bryggardrake med sån där omrörare. Kommer inte på vad den heter. Snygg Brewski-burk.

Hur smakar ölet

Pango IPA

Mangon är ju självklart väldigt framträdande. Den tar liksom över hela showen. Det kommer en rejäl beska med på köpet också. Känns som man haft med skalet i koket också. Kan nog känna att det finns lite ananas som tittar fram också. Sen kan jag inte låta bli att känna en viss vattnighet i kroppen. Eller är det inbillning. Inte vet jag. Nåt som känns lite vekt. Men i det hela är det en rätt bra smakbild som målas upp och man får definitivt det man förväntar sig i mangoväg.

Doragon DIPA

OJ vad trögflytande. Herrregud! Vilken upplevelse. Verkligen juicekonsistens deluxe. Det här är Pango IPAns juiciga kusin. Tror att denna är det mest trögflytande ölen jag nånsin druckit. Nästan som man får lite kognitiv dissonans på grund av det. Sen är smaken är mycket mildare än jag hade förväntat mig. Nästan lite besviken. Mycket som blev annorlunda än förväntat med draken.

Fast när man landat i vad det är för något man dricker så tycker jag att den är riktigt bra. Den har en bra kropp med sin 8.5% att hänga upp den fyrdubbla torrhumlingen. Väldigt angenämt att smutta på. Bra jobbat Brewski. Smakerna satt ännu bättre när den gick upp lite i temp.

Sammanfattning

Pango IPA

Drycker levererar det den lovar med råge. Vill man ha en IPA med mangosmak så är det här ölen man ska välja. I överlag så är den helt ok men jag är inte galenimponerad. Inte den bästa som Brewski har levererat men den klarar sig till lite över godkänt.

Doragon DIPA

Det här var en bra ölupplevelse. Den har hela kittet. Utseende, konsisten och smak. Hatten av. Kommer att bli omköp.

Humlenisse på Untappd och Instagram

Inlägget Brewski – Spontan dubbeltest dök först upp på Humlenisse.se.

Vi häller upp

Stigbergets Farmakon kläs i en mycket snygg burk. Den är minimalistisk och stilren och inger en känsla av det är en produkt av hög kvalitet. Bra jobbat Stigbergets. Vi öppnar upp den fina burken och häller upp ett glas. Det bildas en bra vit skum och mot färgen av ofiltrerad Zingo, som drycken har, så blir det en fin och skarp kontrast. Det ser gott ut.

Doft och utseende

Det ser ju väldigt mycket ut som juice. Kanske mest av alla som vi har provat hittills. Doften är ungefär samma som många andra tropiska IPA. Det blir en snygg öl som är väldigt instagrammable. Speciellt när den hällts upp Stigbergets egna fotglas.

Hur smakar då Stigbergets Farmakon

Vi höjer glaset oh tar en klunk eller två. Man blir lite varm i bröstkorgen. Det känns att det är rejält med alkohol i den, fast inte i smaken direkt utan mer som en värmande känsla. Den är också generöst humlad vilket är bra. Det är en hel del klassiska tropiska frukter i smakbilden. Beskan är rätt påtaglig i första klunken, men sen avtar den lite grann. “Den är ju rejält besk alltså” utbrister en panelmedlem. Men det behövs en rejäl beska i en sån här galenhumlad sak. Annars skulle det bli en vanlig juice som man får serverat till sig på en bättre hotellfrukost. Munkänslan är rätt trögflytande och väldigt juicig såklart vilket är rätt förväntat. Resultat blir en bra balanserad rejäl smak. Grejt.

Alltså i den här genren så är det här en mycket bra skapelse. Borde nog kvala in som en av dom bättre. En toppenbra trippel-IPA helt enkelt.

Sammanfattningsvis

Nu är det ju så att Stigbergets har en mycket hög lägsta nivå. Så man vet att det aldrig, eller ytters sällan, blir dåligt när man ger sig på en öl från nämnda bryggeri. Man blir lite varm i själen av en sån kvalitetsöl, och då inte bara på grund av att den är på 10%. Farmakon hamnar i Stigbergets finrum anser jag. Det är en trippel-IPA av mycket hög kvalitet och rekommenderas varmt för alla IPA-älskare.

Humle på Untappd och Instagram

Inlägget Stigbergets Farmakon – Ölprovning dök först upp på Humlenisse.se.