Fjäderholmarnas Bryggeri
Fjäderholmarna ligger precis utanför Stockholm, dit kan man åka när man vill känna att man åker iväg nånstans fast man inte orkar ta sig nån längre sträcka. Jag har varit där en gång i tiderna begynnelse och kommer ihåg att det fanns nån smed och nån restaurang där man bar ut sin mat på plastbricka. Det har säker hänt en del sen dess. Som till exempel Fjäderholmarnas Bryggeri.
2011 tog några killar sina första stapplande steg i ölvärlden. 2014 öppnades en bryggeripub på självaste Fjäderholmarna. 2017 kommer en riktigt succé på Stockholm Beer & Whisky Festival där dom vann hög med priser. 2020 när världen står still i Covid-19 time out öppnade killarna bryggeri i Bro, en stenkast från Bålsta där jag huserar.
Tror att det får bli ett nytt besök på Fjäderholmarna nästa sommar och hänga lite deras bryggeripub. Dags att smaka på några av ölen i deras repertoar.
Fjäderholmarnas Pale Ale
Gillar burkarna i den här serien och figurerna som pryder dom. Här har vi nåt långbent med snygg frisyr. Är det en fågel eller en manet? Inte vet jag, gillar den i alla fall. Häller upp innehållet istället.
Ganska så fin, den ser lite mörkgul ut och jobbar upp ett rejält skum vid upphällning. Jag försöker få nån första doftbild men det är lite svårt att känna nåt genom skumbarriären. Man får ha lite tålamod. Bisittaren har lite problem med doften. Det dyker upp meningar som : “Det är en sån här som jag inte gillar”. “Kan inte förklara”. “När den kommer i kontakt med luft så händer det nåt.”. Men det är lite fruktigt, grapefrukt, lite klassisk och helt ok.
Efter en provsmakning känner man att den här pale alen kommer med en rejäl beska. Vidare finns det också en hel del mogen frukt. Stenfrukt kanske? Grapefrukt som i doft? Sen i eftersmaken kommer det mer av det som finns i doften. Smaken tycker jag nog är kanske är lite tunn. Lite mesig kropp liksom. Men det är väl lite så pale ales är. Det är inga smakbomber. Det här är inte den absolut bästa pale alen i mannaminne. Inte den sämsta heller. Den hamnar nånstans mitt i emellan.
Fjäderholmarnas Hazy IPA
På den här burken har vi hela tre stycken filurer. Fåglar av nåt slag? Kanske nåt som man hittar på Fjärderholmarna. Två verkar vara kära och den tredje är lite utanför som ett tredje hjul. Lite synd om killen kan jag tycka.
Den ser så där lite småhazy ut. Nästan så att man kan se genom faktiskt. Jag tycker hazy ska var hazy. Ska helst se ut som apelsinjuice. Nåja, kanske lite överdrivet. Doften är, inte helt oväntat, väldigt humlig och trevlig. Nästan som man förlåter den svaga hejsinessen.
Om man tar och provar istället. Jag måste säga att jag blev lite besviken på smaken faktiskt. Doften hajpade upp hela upplevelsen och jag hoppades på mer aromer från humlen. Istället så är det beskan som dominerar rätt mycket. Kan nästan sträcka mig till att det finns en smak som jag inte gillar i den här. Kan dock inte placera riktigt vad det är. När smaklökarna har anpassat sig lite till att det är en rätt besk öl jag dricker. Den går ju också upp i temp lite grann under tiden. Så avslutet blev riktigt trevlig faktiskt.
Ramona, en Rye IPA
Ramona levereras i en händig 44 cl burk med en akvariefisk på. Gissar att det är Ramona. Upphälld i glas är den snygg, gyllenbrun i färgen och doftar bra och inbjudande. Gillar verkligen 44 cl burkarna. Dom är liksom en perfekt storlek. 33 cl är lite för lite kan man tycka medan 50 cl långburk är nästan lite barbarisk. Näe, 44 cl ska det vara.
Tror jag gillar råg IPA. Har av nån anledning inte druckit så jättemånga i den stilen. Kanske fick nån dåligt när man skulle prova sin första. I den här tycker jag att maltsmaken blir lite len och fin på nåt sätt. Mycket bra smakbild. Känns nästan som lite åt bitterhållet. Nu är det ju även korn- och vetemalt i denna så det kanske inte är helt sant. Måste nog testa fler för att få lite mer data. Beskan är på relativt låg nivå vilket passas perfekt i den här ölen. Njuter.
Tyckte mer och mer om den för varje klunk. Smaken känns så elegant och bra. Den här kommer det definitivt att bli omköp på. Det är faktiskt inte så jättemånga provöl som det blir det på. Bra jobbat!
Louis & Louise
Ny burk, nya fiskar. Här har vi två fiskar som är ett par som simmar tillsammans genom livet. Eller så är det två fiskar för att det är en dubbel-IPA. Hursom så är även den här snygg i glaset när det är upphälld. Jag gillar snygg öl. Den är lite ljusare än Ramona och med ett rätt tjockt skum som ligger kvar, vilket är också trevligt.
På ett sätt liknar smaken lite grann den som fanns i Ramonan och på många andra sätt gör den inte det. Vi har ju en dubbel-IPA här och det brukar betyda att det finns en viss maltsötma som kan störa mig ibland. Men här är det inte så att det blir för påtagligt. Smakbilden bjuder också på en hel del torkad frukt och lite karamellighet. Även det här är en riktigt bra öl. Den här Hop Reef serien som dom kallar ölarna med fiskarna på har hittills varit av mycket bra kvalitet.
Den här blev också godare och godare för varje centimeter som det minskade i glaset. Är det dom 8,5 procenten som talar eller är det för att den gått upp lite i temp. Eller en kombination? Ingen kan veta. Mycket gott i alla fall. Bara att köpa.
