Nytt år och nya julöl som ska testas och drickas. Eller alla öl kanske inte är nya. Gamla bekanta får också komma till tals igen. Ölen är kylda och köttbullarna är stekta och klara så att det är väl bara att dra igång. Startfältet är enligt nedan och vi kikar helt enkelt på etiketten, som inte är helt oviktigt när man ska servera nåt på julbordet. Och såklart doft och smak som ändå är det som är viktigast.

1. Grebbestads – Julöl
2. Samuel Smith – Winter Welcome Ale
3. Fullers – Winter Ale
4. Fjäderholmarnas – The Annual Snowballfight
5. Stigbergets – Vinterbloss

Grebbestad Julöl

Etiketten

En grå etikett med en jultomte som precis ska dra iväg på lite julklappsutdelning. Tomtesiluetten är i form av såna där gjutjärnsfigurer med katter och och andra djur. Det sägs också att det är ett “genuint” hantverk och “äkta” julöl. Osäker på definitionen av äkta julöl. Kanske finns en? Man har också smällt på med en fejkad lackstämpel för att trycka på med äktheten. Vi får också reda på att det är Sveriges äldsta mikrobryggeri.

Doft och smak

Vi häller upp och efter första snifftet känns det att det kan bli vadsomhelst. Kanske något kall nen generellt en bra doft. Skummet är också bra och tätt. Vi smuttar lite och konstaterar det är både gott och bra. Det är klassiska “julöls”-smaker i en fin balas. Man får en känsla av den trivs i kombination med matmen jag tycker att den funkar också bra helt solo.

Till köttbullarna passar den här drycken utmärkt. Det gifter sig faktiskt makalöst bra till och med. Den jobbar bra med rundören från smöret från köttbullarna. Gissningsvis funkar den då också bra till andra feta rätter på julbordet. Sammafattat så funkar den utmärkt utan med men blev bättre med det. Det är något som säger att Glader skulle gilla det här, En stark start på proviningen. Nu får vi se hur resten av startfältet står sig.

Samuel Smiths – Winter Welcome Ale

Etiketten

Etiketten är helt belamrad med olika banderoller med diverse budskap. Man blir bland annat informaread att det är Yorkshire’s oldest brewery. I mitten av etiketten finner vi ett tåg som begåvats med en jättestor julkrans. Man har också slängt på några extra banderoller med enstaka värdeord som “greetings” och “tradition“. Kapsylen är inbakad i ett rejält lager med “stanfolie” i guldfärg.

Doft och smak

Utseendet är färgmässigt lite kåda, kommer inte riktigt upp i bärnsten. Bra skum här också. Smaken är… lite annorlunda. Det är friskt. Inte så tungt som julöl kan vara och rätt fräch faktiskt. Det finns också nån sorts knäckighet i smakbilden. Panelen gillar detta. Ofta när det mycket banderoller och grejs på etiketten så är det för att hajpa upp och kanske följa en dålig produkt. Men här leverar den. Smakmässigt står den väldigt bra för sig självt.

Till maten (dom feta köttullarna) så händer det inte så mycket med smaken. De håller sin karaktär och form. Om möjligt så blir det braiga kanske ett snäpp ännu bättre. Som att alla locken går när Butter trycker ner alla tangenter samtidigt på sin orgel.

Grebbestad började starkt med Samuel Smiths galopperar om efter sista böj. Precis som hästarna på baksidan av etiketten.

Fullers – Winter Ale

Etiketten

Etiketten är som den alltid har i alla år. Winter Ale har testats många gånger. Nu är det upp till bevis. Motståndet är hårt i den här uppställningen.

Doft och smak

Då sa vi se ifall Jesus åter har återuppstått i form av en julöl. Det var reaktionen som vi hade när vi första gången testade den här. Det var 2014! Det är snart 10 år sen. Herregud. Färgen är i alla fall hittills startfältets snyggaste. Vi smakar utan mat först såklart. Spontant är den är lite maltigare och kraftigare än Samuel Smith. Men den har inget att skämmas över. Den är lika bra som alltid.

Till dom feta köttbullarna så blir den också bra. Höjer både bullen och drycken. Vi är ganska överens om att den gör sig bäst till feta maten, Bara att köpa och ställa fram på julbordet. Gästerna kommer lika glada som tomten när han får stämpla “OK” på en godkänd leksak.

Fjäderholmarnas – The annual snowball fight

Etiketten

Klassisk Fjärderholmarna-etikett. Det är olika fåglar som är inblandadei ett snöbollskrig. Med en fågel som verkar vara klar vinnare. Bra vintrig etikett.

Doft och smak

Doften är väldigt cesstig (är det ett ord?). Apelsin eller nån annan citrus. Och den följer även med i smaken och känns direkt. Osäker på just apelsin. Kan också bara nån annan småcitrus. Funkar dock jättebra utan utan mat.

Dock med mat blir det lite annat. Då förskjuts citrusen till avslutningen. Och det kommer lite med beska som funkar bra med det feta. Den går liksom igång lite. Men Fjäderholmarna kommer inte riktigt upp i ovanståedne nivåer. Den är lite lättare och det kan ju vara trevligt. Vi känner att årets första startfält är starkt. Eller som dom säger på Idol. Nivån är högre än nånsin.

Stigbergets – Vinterbloss

Etiketten

“En rököl?!?!” konstaterar vi. Såg inte ens det när den åkte ner i shoppingkorgen på bolis. Nåja, nu är det så.

Doft och smak

Efter en sniff så konstaterar vi att rökigheten inte är galer påtaglig, vilket är skönt. Och efter att man smakat så måste man säga att den faktiskt är fint avvägd. Det är liksom inte för mycket majbrasa. Till köttbullarna då. Dom feta alltså. Röken tränger igenom men hamnar lite mer i bakgruden. Den matchar maten bra. Generellt vill jag inte ha rök till min julmat. .Kanske om man är på fjället och har rökt en ål och ska nåt till den. Men hemma i stugan. Nope. Ändå, för att vara en rököl så var den bättre än väntat.

Konklusion testet av julöl

Som sagt, mycket starkt startfält. Det är fyra höjdare, där många funkar som en mingleöl och alla funkar till mat. Vinnare har vi i år i form av Winter Welcome Ale från Samuel Smiths. Fullers håller ju alltid hög lägsta nivå och Grebbestads var en trevlig överraskning.

Inlägget Julöl 2023 – Test dök först upp på Humlenisse.se.

Eftersom det ska springas Stockholm Maraton imorgon så passar jag på att testar alkoholfri öl. Det passar sig liksom bra då. I skrivande stund har jag sprungit klart och jag kom i mål. Det var bra mycket jobbigare än jag anade. Men nu är det gjort och jag kommer aldrig göra om det. Nu släpper vi det och koncentrerar oss på lite alkoholfri öl istället. Det är fem stycken som ska gås igenom. En lager och några IPOr och en Pale Ale.

Nils Oscar – Running Free

Här har vi en Swedish Lager som är ett samarbete mellan Bruce Dickenson och Nils Oscar. Det är bra på pappret i alla fall. Vi knäpper upp och kollar. Bra och självklar namnsättning på den alkoholfria ölen.

Utseende och doft

Häller upp det ser till en början bra ut. Färgen ser bra ut. Som en god lager. Skummet bildas fint. Men lagom till att jag hunnit ta bilden så har all skum försvunnit. Doften är lite som när man brygger öl. Innan den har fått alkoholm när den ska åka in i jäskärlet.

Smak

Smaken ha en maltbotten såklart och rätt så bra beksa men också en del blommighet. Den är torrhumlad med Cascade, Citra och Motueka och det känns i smaken. Inte en klassisk tråkig lager. Bisittaren tyker smakde rosentvål. För att vara en lager OCH alkoholfri så måste jag säga att jag blev positivt överraskad.

Oppigårds – Pale Ale

Oppigårds är ju ofta väldigt stilsäkra och har generellt öl av bra kvalitet. Ska bli intressant att smaka på en alkoholfri öl från dom.

Utseende och doft

Klassiskt gyllenbrynt med en försvinnande skum. Inte lika mycket som ovanstående dock. Doften var lite… unken på nåt sätt. Eller är mina doftnerver felkopplade?

Smak

I smaken hittar vi i alla fall en bra beska. Som ligger kvar en stund. Man känner också humlearomen som i det här fallet består av Columbus, Amarillo och Citra. Vore det inte för doften så skulle betyget bli högre. Det är ifs smaken som är viktigast ändå.

Beavertown – Lazer Crush

Utseende och doft

Lazer Crush från Beavertown. Utseendet är inte mycket att hänga i nån julgran. Den är blek och tråkig. Lite smågrumlig. Doften är dock frisk och fräsch. Det finns hopp om en bra alkoholfri ölupplevelse.

Smak

Det väldigt citrusigt och läskande. Och friskt som doften avsöljar lite. Det här kan fungera bra som en refresher en varm sommardag på altanen. Inte så mycket till beska men det ska en sån här ha heller. Vet ifs inte hur den kvalar in som en IPA men det spelar ingen roll. Bäst hittils i startfältet.

Brooklyn Brewerin – Special Effects

Utseende och doft

Doften är fräsch och väldigt citrusig. Det doftar gott. Kan bli gott också. Till utseendet ser den krispig och kall ut. Kanske för att den kom direkt ut dryckeskylen som håller ungefär tre grader. Blir sugen på att att smaka i alla fall.

Smak

Precis om doften så är det mycket citrus i smaken men också en bra beska. Mycket bra smak för en alkoholfri. Bra utmanare till Lazer Crush. Skulle kunna tänka mig att ha några hemma. Om inte till mig själv så för att bjuda på till nån som kör eller motsvarande.För bisittaren var det lite väl mycket citrus. Den ligger kvar en bra stund också.

Lervig – No Worries

Utseende och doft

Sist ut i testet är No Worries från norska bryggeriet Lervig. Burken har en en typsik Lervig-utseende. Det finns mycket att titta på. Väl i glaset så ser lite småtråkigt ut. Lite urvattnat. Nåt skum är det inte att prata om direkt. Doftar inte så supermycket heller.

Smak

Smaken var inte så jätte angenäm faktiskt. Komponenterna finns där men det blir inte bra i min gom. Gräsig? Osäker på vad det är. Tror att det här är testets jumbo. Näe. Köp inte.

Sista ord om testet av alkoholfri öl

Även om alkoholfira öl har verkligen blivit väldigt bra senaste åren så är det inget för mig. Själva alkoholen behövs för att bära upp smaker. Men skönt att det ändå finns ex antal som faktiskt smakar ok när det väl behövs att man ska ha alkoholfritt. Vilket, som tur är, inte är så ofta. Tror jag får kora Lazer Crush från Beavertown som vinnare men Special Effects från Brooklyn Lager som en bubblare.

Nu ska öppna en rejäl dubbel-IPA.

Mer läsning : Test av ett par öl från Brewski

Inlägget Test av alkoholfri öl dök först upp på Humlenisse.se.

Det är inte bara vår i luften utan man känner också att sommar är på väg. Äntligen! Dags att öppna upp altanen och med det utebaren också. Fantastikt! Kan en maibock höja känslan eller blir det en besvikelse.

Så för att fira vårens och sommarens ankomst så tänkte att jag att det passar perfekt med test av ett par maibock! Det är en spännande brygd med intressant historik

Maibock är en tysk öltyp som har sina rötter i Böhmen, en region som nu tillhör Tjeckien. Namnet “maibock” kommer faktiskt från den tyska ordkombinationen “Mai” (maj) och “Bock”. Traditionellt sett bryggdes maibock för att fira vårens ankomst och det första tecknet på att kylan började avta.

Enligt legenden ska maibock ha uppkommit under 1600-talet, då ölbryggare i Einbeck, Tyskland, ville hedra kejsar Maximilian I. För att göra detta skapade de en stark öl som bar kejsarens namn “Einbeck” (som med tiden förvandlades till “Bock”). När ölet blev populärt i Bayern, beslöt man att brygga det som en del av vårfirandet och gav det namnet “maibock”. Nåt att fundera på när man njuter av sin maibock.

Nåja, dags att testa ett par stycken då.

PFUNGSTÄDTER Maibock

Utseende och doft

Ser ut som en vilken jävla lager som helst. Med ett skum som försvinner rätt snabbt. Doften är inte något speciellt. kanske för att den är väldigt väl kyld.

Smak

Det är inte bara en tråkig maltbas. Finns en sötma som ligger och skvalpar och en humlearom som tittar fram lite grann. Fast man vill inte komma till resorten där det enda dom har är det här. Känner att den behöver vara nollgradig för att funka. Tror att vi inte är stora fans maibock. Känns inte att den ligger på 6.9 procent. Nånstans är den ändå lite len i smaken.

Men den blir tråkig rätt snabbt. Liksom “avslagen” fort som fan. Ta inte en själv om du sitter i solen utan dela med nån. Och drick snabbt.

Sammanfattningsvis så är den bättre än en standard ful-lager.

Maibock – Brauerei Zoller-Hof

Utseende och doft

Alltså det ser inte kul ut. Hur ljus kan en Heller vara. Skummet var ännu sämre än på den förra. Den drog som en avlöning. Det doftat inte. Det luktar. Den lilla sötman som fanns på den första saknas totalt i den här. Ingen bra start.

Smak

Fast i smakprofilen är den lite lik. Det finns en sötma. Nästan som om man toppat bärsen med lite honung. Gillar inte den här hellern heller. Bästa var stadsvyn och festbilden i kapsylen. Det är förfärslich. Efter ett par klunkar ser den dimmig och död ut. Lite som träskvatten där det lite småbubblar från botten. Mina ölsmaklökar är inte gjorda för nån bock tror jag.

Inlägget Maibock: När ölet firar vårens ankomst med en skummande fest dök först upp på Humlenisse.se.

Jag satt i godan ro och kikade på ett avsnitt av “Över ett glas” på You Tube och det råkade då vara en Imperial Stout från Smedsbo Slott som kanalen recenserade. Frun, som har en fabläs för starka och kraftiga stouts, satt brevid och såg också recensionen. Stouten fick ett mycket högt betyg och killen i rutan var överväldigad över drycken. Frun gick så gick igång på det pekade mot mig med fyra fingrar i luften. Det skall då tolkas som att jag fick i uppdrag att införskaffa fyra stycken av nämnda dryck. Nu har jag inget emot en riktigt bra stout så det ska inte vara några problem. .

Jag hängde på låset på systembolaget.se när drycken skulle släppas ifall det skulle vara rusning. Man vet ju aldrig. Jag fick dock tag på mina fyra styckan utan problem. För ett pris på 129 kr styck skall jag väl nämna också. Man får dricka med andakt helt enkelt.

Det skall man tydligen göra med alla öl som kommer från Smedsbo Slott. Allt dom gör är starkt och som dom själva säger, “skall avnjutas i lugn och ro“. Gillar det.

Flaskan

Redan flaskan har en känsla av hantverk i sig. Den är i en egen form och kapsylen känns lite större än normalt. Etiketten är elegant sparsmakad och berättar enkelt vad det är för dryck och vad den kommer ifrån. Det skall inte vara så mycket krusiduller på en sån här dryck.

Utseende och doft

Jag öppnar och häller upp ett varsitt provglas och doften slår emot en på en gång. Det är rejält med doft i den här stouten. Det är en koncentrerad blandning av kaffe och choklad med en rejäl dos lakrits. Otroligt fin doft. Till utseendet är den föga förvånande svart som natten med en ett skum som försvinner rätt kvickt. Väldigt sugen på att testa nu.

Smak

Smakar en försiktig mun och känner en tjock konsistens. Väldigt tjock. Smaken har ganska “lakrits-söt” bas som byggs på med lite choklad och kaffe. Det smakar mycket och det ligger kvar. Man blir lite varm i bröstkorgen när den åker ner. Det är små klunkar som gäller här då det är verkligen fullpackat med smak. Tar man för mycket så blir det lite skarpt.

Ska man försöka hitta nån kritik så kanske jag skulle vilja haft lite mer rundör men nu snackar vi finlir. Det är en fantastik stout med underbar smak. Man sitter, som dom själva säger, rätt länge med denna så jag tycker att det är värt priset. Bara att köpa ifall man är ett fan av kraftiga stouter.

På bolis hittar man stouten från Smedsbo Slott här och den har artikelnummer : 38759.

Inlägget Provning av Smedsbo Slott Dry Imperial Stout dök först upp på Humlenisse.se.

Pub Peräkammari

Peräkammari var första haket som vi besökte. Valde den efter lite bläddring på Google. Den såg bra ut, hade ölutbud och låg nära hotellet, vi hade inte lust att ta oss för långt som första anhalt.

Det man kände på en gång när man steg in var en skön atmosfär. Även om det inte var mycket folk då vi var väldigt tidiga. Dämpad belysning, en välutrustad bar, flipperspel, musik på. Vad kan gå fel.

Vi går fram till baren och efter att botaniserat lite och snackat lite med bartjejen så får det bli en varsin Brooklyn IPA. Det fanns mycket att välja på så man behöver en standardöl att ha medans man väljer nästa. Vi sätter oss vid ett fönsterbord och kikar också i matmenyn.

I matväg fick det bli älgfärsbullar med mos. Såsten skall tydligen vara gjord med Jaloviina, en typ av ädelbrännvin.Låter intressant. Nåja, nästa öl fick bli lite mer lokalt. Mosaic IPA från Mallaskuun Panimo. Bryggd tydligen endast på Cryo Mosaic och det var också bra arom från nämnda humle. Kändes relativt lättdrucken också vilket passade väldigt bra.

Sen kom älfärdbullarna in och herregud vad goda dom var. Bullarna, moset och såsen. Allt var toppnotch. Såsen hade verkligen fått ett djup fårn ädelbrännvinet. På tallriken kom också en hög med rostade grönsaker. Så är väl oftast inte så spännande i pubmat men dom här var otroligt goda. Nästan så dom stal showen från älgfärsbullarna.

Bra start på pubbesöken i Helsingfors.

The Riff

Eftersom jag har lyssnat på Children Of Bodom, som är ett finskt Death Metal-band, i många år så var ju ett besök på The Riff ett måste. Man kände på en gång när man steg in där att det här är en kvalitets-pub. Riktigt skön, lounge-inspirerad miljö. Lite snygga foton och memorybilia på väggarna. Lång bar som ser ut att kunna erbjuda en massa gott. Och självklart bra musik i högtalarna.

Vi stegar fram till baren och blir välkomnade av den trevliga hårdrocksbartjejen som frågar vad det är för dryck vi är ute efter. Förklarar att jag gärna tar nån IPA som är lite fruktig och frun vill ha något åt Red-ale hållet. Vi får en del förslag och jag väljer till slut All Out IPA från Fat Lizard Brewing Co. Och det är lite som önskade mig. En lättdrucken, något fruktig IPA med inte alltför påtaglig beska. Bra hinkabilitet.

Vi sitter och gaggar lite lyssnar på musik och tittar på folk som kommer och går. Det kommer bland annat in en äldre tant som är jätteglad över att hon hittat dit. Hon går omkring och fotar och babblar med bartjejen och besäller till henne och hennes gubbe som mer ser ut att helt enkelt varit tvungen att följa med. Hör att hon berättar att där hon kommer ifrån så finns det inga riktiga pubar. Väldigt trist om man gillar att pubhänga.

Vi fyller på en runda till. För mig fick det blir nåt med mer beska och då plockade bartjejen fram Skank Session Dank IPA från samma bryggeri. Skulle tydligen vara deras beskaste. Och besk var den. men bra smaker också som trängde sig igenom beskan. Frun tog ett glas rött vin och när man beställer vin i Finland (eller i alla fall i Helsingfors) så får man alltid frågan vilken druva man vill ha vilken storlek. Cabarnet, Ripasso eller Zinfandel blir frågan och så kan man välja på small, medium eller large. Lysnade. Fick blir en medium Ripasso.

Efter att vi slurpat upp det så bestämdes att det fick blir en avslutande runda innan det är dags att gå vidare. För mig fick det bli en klassisk Brooklyn IPA och när jag skulle beställa vinet fick jag frågan från bartjejen ifall jag denna gång skulle beställa “an actual glas”. Det vill säga large och inte håll på och fjolla med medium.

Inlägget Öl och pubbar i Helsingfors dök först upp på Humlenisse.se.

Har haft en box med fyra öl liggandes i ölkylen ett tag nu. Den köptes med orden “åh, äntligen blir vi av med den där” från killen i kassan på systembolaget. Tydligen var den sista och hade tagit för mycket plats i hyllan. Trevligt att kunna vara till hjälp.

Little Valley är ett brittiskt bryggeri från Cragg i West Yorkshire, som ligger mellan Leeds och Manchester. Dom har pysslat med bryggning sedan 2005 men ägarna möttes redan 1999. Wim van der Spek och Sue Cooper träffades i Nepal, Sue skulle cykla tillbaka till England efter att ha jobbat där i två år. Wim hade cyklat från Holland och precis kommit fram.Några år senare drar dom igång Little Valley Brewery.

Man brygger öl i olika stilar med gemensamma nämnaren att dom är veganvänliga och certfierat ekologiska. Vill man läsa mer om vad dom pysslar med och deras ölbryggning så har dom en blogg. Dags för humlenisses panel att prova en box med fyra öl från Little Valley.

Boxen

Boxen i sig är relativt spartansk. Den visar klar och tydligt vad den innhåller och hur flaskorna ser ut. Designen är minst sagt minimalistisk. Den innehåller som sagt fyra öl i olika stilar. Det är en blonde, en bitter, en IPA och en porter. Designen är inte sådär superimponerande men håller samma stil på dom olika stilarna. Det är väl egentligen inte så mycket mer att säga om det. Bättre att köra lite provsmakning istället.

Provsmakning

Tod’s Blonde

Vi börjar med, som namnet antyder, en blode. Den ligger på 5.0% i alkohol och skall enligt utsago innehålla komplexa smaker som bygger upp till en våg av beskhet. Vi får väl se.

“Cool & Crisp” säger flaskan. Vi häller upp och doftar. En panelmedlem utbrister spontant att det “doftar smältvatten”. Det måste sägas att panelen har historiskt sätt problem med stilen Blonde. Normalt brukar det finnas nån sorts örtighet som stör men det saknas här. Som tur är. Det gör att den här är faktiskt en rätt så bra Blonde i panelens gom. I all fall halva panelens. Osäker på ifall det är en bra blonde i stilen som så då den saknar det som vi brukar ogilla.

Det är en ren smak som håller ihop tycker jag. Det finns lite citrus och en rätt bra beska som samarbetar. Måste säga att flaskans tagline “Cool & Crisp” träffar ganska bra. En del av panelen tycker att den är lite blaskig. Om det finns nån ört så är det väldigt svagt i så fall.

För mig, kanske den bästa blonde jag druckigt, vilket troligtvis inte säger nånting för dom som gillar stilen.

Cragg Bitter

Här har vi då alltså en bitter som ligger på traditionella 4.2% bryggd med Challenger och Golding humle.

I glaset har den en snyggt, klar och fin färg. Kalssiskt bärnsten. När man smakar så är det första som slår en att det finns en tydlig metallisk smaken. Varenda lagning i munnen reagerade. Förutom metallen är den väldigt svag i smaken. I en bitter vill man ju ha en skön maltighet med lite tryck. Tycker att den är väldigt diffus i den här. Man liksom saknar djup. Helt enkelt en rätt så blaskig bitter. Näe, den här var inte rolig. Snygg men inte rolig.

Python IPA – Little Valley

Hoppar upp till en IPA på 6%. Pale & Powerful säger flaskan. Pale är den defintivt. Powerful? Inte så mycket. Vet faktiskt inte om jag skulle ta den för en IPA i ett blindtest. Alla panelmedlemmar hade samma åsikt där. Tycker det är mer som en kraftigare bitter. Gott om maltighet men saknar humlearomen som jag tycker behövs i en IPA.

Panelen tänker sig dock att vi har en matöl här. Till mat som inte är alltför stark eller kryddig. Mot slutet när tempen gått upp lite så finns det en sötma som påminner om dadlar eller torkade fikon. Och då skulle den passa sig fint till julmat. Som en sällskapsdryck så är det inte en bra IPA i min bok.

Dark Vale

Som en avslutning så bjuds vi på en Vanilla Porter på blygsamma 4,5%. Smakmässigt påar texten på boxen att det skall finnas, ja vanlij såklart, men också lakrits och lite apelsin.

Doften är ganska bra. Man hittar klassiska stout och porterdofter i form av kaffe, choklad och lite vanilj, Tänker att det kanske finns bra smaker här. Efter att smakat så kommer besvikelsen. Smakerna lyser med sin frånvaro. Även om det bara är 4.5% så kan jag tycka att man borde kunna klämma in lite mer av allt egentligen. Och dessutom är det för mycket kolsyra. Näe, även den här är en besvikelse.

Sammafattning

Kul att prova en box med öl från en och samma bryggeri. Dock så var kvaliteten genomgående ganska svag i mitt tycke. Bästa ölen var i den stil som jag inte gillar. Vad säger det. Troligtvis att den inte heller var så bra. Vet inte vad det beror på? Är det att dom är ekologiska? Jag vet jag att jag druckit öl som haft ekologisk märkning som har varit goda så det kan inte riktigt vara det. Är det för att dom är veganvänliga? Vet faktiskt inte vad den innebär att det är det i ölbryggning. Nån som har koll får gärna berätta.

Det var inte några sensationella smakupplevelser som man bjöds på i den här provningen. Nu går jag rotar i ölkylen och tar fram nåt som jag vet är gott.

Inlägget Little Valley Brewery – Provsmakning dök först upp på Humlenisse.se.

Julen närmar sig med blixtens hastighet och det är som vanligt massor som alla ska hinna med. Bland annat prova julöl till julmat. Både lite varmt och kallt. Det blir ju då ett litet projekt när man måste börja en ölprovning med att rulla köttbullar. Men det är det värt. Det är kul att prova ölen dels som dom är men också både till nåt från kalla bordet, typ laxröra, och nåt från det varma, som till exempel köttbullar.

Till just den här provningen hade vi lite laxröra, matjessill, kokt potatis, kokta ägghalvor, hackad gräslök, crème fraiche och köttbullar. Vilket borde ge en ganska bra bild av hur dom olika ölen klarar sig olika situationer.

Provningens startfält

Den här gången bestod startfältet av kanske lite mer spännande öl än sist. Och följande öl testade vi:

• Slottets Julöl, Halmstad Bryggeri
• Allsta Julöl, Allsta Bryggeri
• Red Ipa, Ocean
• Julöl, Stigbergets
• Kåtöl Jullager, Northern Brewers
• Yule Juice, Amager Bryghus

Själva provningen

Provningen av julöl gör jag tillsammans med frun som har Stinas Mat & Prat och jag måste varna att bilderna inte är av högsta kvalitet. Det går undan när ett öl skall provas på tre olika sätt och allt skall antecknas. Texten i inlägget är mer eller mindre så som det spontant sägs under provningen. Vi skriver för fulla muggar medans vi provar så det är lite tillrättalagt för att det ska gå att läsa och förstå.

Så utan mer fördröjning, själva provningen hittar man här: provning av julöl. Och man är sugen på att läsa lite äldre provningar så finns andra provningar av julöl här.

Inlägget Provning av julöl, andra rundan dök först upp på Humlenisse.se.

Tillsammans med kära fru som har Stinas Mat & Prat så har vi testat julöl i många år nu. Vi testar hur dom fungerar för sig och sen med lite julmat typ köttbullar, matjes, ägghalvor och prinskorv. Det är väldigt roliga att faktisk testa en öl först utan mat och sen med olika typer av mat för att se vad som händer med det. Vissa blir bättre andra sämre. Recensionerna får man ta med en liten nypa salt, då brukar blir en rolig tillställning med många skratt. Vilket man märker i dom texter som produceras under testet. Eller vad sägs om klassiker som:

“Jesus har återuppstått i form av en julöl”

och

Efter etikettfadäsen kommer vi till smaken. Den bjuder på blaskighet, avsaknad av karaktär och nån metallisk bismak som gör att man vill rengöra tungan efteråt.

Årets första test

Så nu har vi alltså genomför ett första test av årets julöl. Både favoriter i nya batchar och helt nya. Det är faktiskt bara tre öl i första testet men fler kommer alldeles strax. Gissar att det blir två till i alla fall. Så jag rekommenderar starkt att hänga med årets tester och börja med den första. Årets första julölstest hittar man här.

Vill man ha lite rolig läsning på temat julöl så är här en länk till alla dom gamla testerna på julöl.

Inlägget Julöl 2021 – Ett första test dök först upp på Humlenisse.se.