Haft ett par av Eestar Dhoop i kylen sen i ungerfär i påsk tror jag. Dom har legat i kylem och sakta men säkert byggt upp en hajp. Läst lite blandat om den på Untappd så jag såg med stort intresse fram emot att prova den.

Utseende och doft

Idag fick dagen då den öppnas och smakas på. Häller upp och ser på en gång att det är becksvart, tjock, nästan trögflytande vätska som glaset fylla med. Vrider man runt glaset lite så stannar det kvar på insidan och rinner sakta ner. Rejält med smakpotential.

Doftar på skapelsen och känner en blandning av många smaker. Det är sötma, det är frukt, det är kokos, det är lakrits. Näe, dags att smaka och smakar det hälften så bra som det doftar så kommer det bli bra.

Smaken på Eestar Dhoop

Gud i himlens dagar. Nu snackar vi smakbomb. Förutom alla ovanstående dofter som återfinns i smakerna finns också persika och ekfat. Bland annat. Finns mycket mer som jag inte kan identifiera. Munkänslan är fenomenal. Man riktigt känner tjockleken på drycken. Dom 12.7 procenten som stouten ligger behövs för att bära upp den här smakpaletten, men märks inte i nån form av spritighet. Man blir lite varm i bröstkorgen bara.

Det är komplext. Det är gott. Det är toppklass. Tur att det finns en till på lager för en annan gång. Kanske fram emot hösten.

Dugges Eestar Dhoop från Dugges Bryggeri är en stentung stout, tjock som råolja direkt från Kuwait. Gillar du mäktiga stouts så är det bara att köpa.

Betyg : 4.5

Andra stoutprovningar :

Smedbo Slott

Stormakt

Inlägget Provar Eestar Dhoop från Dugges Bryggeri dök först upp på Humlenisse.se.

Betyg : 4 på Untappd

Onsdag kväll. Det är jazz-hop i högtalarna. Senaste bryggningen med stouten bubblar på och jag botaniserar i vad nästa bryggning ska vara. Funderar också vad man ska laga för god mat i helgen.

Barley Wine

Triton från Destihl Brewery är utmärkt sällskap för dom uppgifterna. Det är en hybrid mellan engelsk och amerikans Barley Wine. I korthet kan man säga att Barley Wine är en stil som uppstod för att marknadsföra stark öl till folk som dricker vin. Idag är den engelska varianten av Barley Wine ofta stark, söt, fyllig och med en fruktighet, medans den amerikanska har mer humlearom och högre beska. Och här har vi alltså nån sorts hybrid mellan dom två.

Häller upp

Det blir ett ganska rejält skum som är lite mörkvit med lite större luftbubblor i. Doften som man möts av drar igång massa synapser. Det är kola och torkad frukt, typ katrinplommon, sötma och även humlearom i en härlig blandning. Det är mycket doft och det doftar gott. Lite som en efterrätt med massa kola.

Jag smuttar lite på känner känner nog den tjockaste konsistens som jag nånsin känt i en öl. Det är nästan lite nyponsoppa. Och smaken! Wow! Den är helt underbar. Alla dofter som man hittade, finns också med i smakbilden. Förutom det som fanns i doft som finns det lite choklad också och saker som jag har lite svårt att bestämma. Knäck? Det är många smaker som bärs upp av dom 12 procenten som den här ligger på. Alkoholen ligger där och lurar men kommer aldrig upp så att den stör.

Medans jag smuttar på den här så går temperaturen upp några grader smaker blir om möjligt ännu mer framträdande. Även alkoholen tittar fram lite mer.

Länge sen som jag blev så här positivt överraskad av en öl, vilken är jättekul. Måste kolla ifall det finns fler att köpa. Länk till bolis.

Inlägget Triton, Barley Wine – DESTIHL Brewery dök först upp på Humlenisse.se.

Bangatan

Den har nämnts ungefär tusen gånger på podden Ölpolen och jag har blivit väldigt sugen på att prova den. Nu är tiden inne. Vi pratar alltså om Bangatan från O/O-Brewing och jag har lite hajpat upp den, så nu är förväntningar såklart skyhöga. Så utan vidare häller vi upp drycken och ser vad det är.

Doften

Doften är som så många i den här stilen väldans god med alla klassiska frukter och tropiker som “ska” finnas där. Bangatans doft lever väl upp till hajpen som jag satt på den och jag ser fram emot att smaka på den.

Utseendet

Väl i glaset så är Bangatan en riktig heting med den lite mörkgula färgen och småfluffiga skummet ovanpå. Tillsammans bildar dom en fin oh skarp kontrast till varandra. Vackert.

Smaken

Smaken liknar inte helt oväntat en hel radda andra öl i den här stilen. Vi snackar saker som ananas, mango och grapefukt. Alla komponenter finns där, som det ska, i en fin balans. Den väl avvägda beskan, dom tropiska aromerna från humlen och en liten liten sötma. Gillar verkligen den lilla gömda sötman. Det gör att helheten lyfter ännu mer. Det är helt enkelt en öl toppklass. Det blir definitivt ett återköp av Bangatan.

Slutligen

“Men undrar om inte min hemmabryggning Hoppy Hippo X kan ändå ge den här en match. Måste prova sida vid sida nästa gång.” Det där skrev jag vid provningen när jag la upp den här på Humlenisses Instagram. Jag har efter druckit en Hoppy Hippo X och kan säga att den inte riktigt nådde upp till Bangatan.

Den som uppskattar humledominanta öl kommer att älska denna. Bara att köpa. Bangatan hittar man på “bolis” här.

Betyg : 4.25 på Untappd

Inlägget Bangatan – O/O Brewing dök först upp på Humlenisse.se.

Oppigårds

Tulsen är en ny New England IPA från Oppigårds som förövrigt är ett av mina favoritbryggerier. Det är också deras första öl som kommer i en 44cl burk. En storlek som jag gillar och föredrar. 33cl är för det mesta lite för lite och 50cl i sin tur kan bli för mycket. Lite beroende på tillfälle och öl men rent generellt.

Tulsen

Tulsen är bryggd med mycket vete och havre där havren bidrar till en len och trevlig munkänsla och ett fint skum. I humleväg så har man slängt i Nelson, Galaxy, Mosaic och Amarillo. Amarillo är tydligen en favorit hos Oppigårds. Massvis med trevlig humle så förutsättningarna för en bra ölupplevelse är goda.

Loungen

Vi har lite av en tradition att sitta uppe i vår lounge i clubfåtöljer på söndageftermiddagar. Man sitter där och chillar och kikar på Svenska Nyheter och kanske nåt annat. Eller så har man bara på lite jazz-hop i högtalarna. Men när man sitter där och myser så blir det också självklart att man provar en öl eller två. Miljön är liksom utmärkt för det ändamålet.

Smaken

Den här söndagen fick det bli just en Tulsen från Oppigårds. Häller upp och ser att den har en väldigt fin lite mörkgul färg ett rätt så tät oh vit skum som lägger sig ovanpå i en fin kontrast. Det blir snyggt. Doften är som man kan förvänta sig från humle-kombon, fruktigt och trevligt. Efter att ha smakat några gånger så tycker jag att den är väldigt välbalanserad med lite fruktiga toner och en bra beska som möter upp aromen fint. Munkänslan är som sagt len och fyllig.

Mycket bra öl som det troligtvis får bli ett omköp på, och har du inte testat så är det bara att köpa.

Inlägget Tulsen – Oppigårds Bryggeris nya NEIPA dök först upp på Humlenisse.se.

Det var ett tag sen nu när jag testade nåt från Omnipollo. Dom har en förmåga att kunna leverera riktigt bra kvalitetsgrejer till lite mer high chaparall som kan vara lite hursomhelst.

Doft och utseende

Här har vi alla fall Eliphas, en dubbel-IPA som klockar in på 8.1 procent. Så fort jag knäpper upp burken så slås man av en kraftig humlearom som bara exploderar. Och doften som sprids är fantastisk. Det här bådar väldigt gott för fortsättningen.

Häller upp och det som finns i glaset när det lugnat sig ser superbt ut. Utseendet lever upp till hajpen som doftbomben skapade. Skummet är ganska så försvinnande men det gör faktiskt inte så mycket i sammanhanget. Jag tycker inte att det är superviktigt med en rejäl skumkrona i den här typen av öl. Den är mega-juicig i utseende. Ser extremt god ut.

Smaken

Tar en munfull och känner att smakerna är en fortsättning av hela upplevelsen hittils. Det är en len och fin munkänsla. Väääldigt mycket torrhumling. Nästan på gränsen till att man känner humlebränna. Verkligen balanserar på den gränsen. Smakerna är dom klassika tropiska med en rätt så rejäl beska som ligger som en bra motpol till aromerna. Det kombinerat med den lena munkänlsan gör att det här är top notch i stilen. Mycket av allt i en skön coctail helt enkelt.

Det bästa på länge i den här stilen som jag druckit. Det är liksom en bra ölupplevelse från början till slut. Borde ha köpt flera. Men det kanske inte är försent än.

Inlägget Omnipollo – Eliphas dök först upp på Humlenisse.se.

Fjäderholmarna ligger precis utanför Stockholm, dit kan man åka när man vill känna att man åker iväg nånstans fast man inte orkar ta sig nån längre sträcka. Jag har varit där en gång i tiderna begynnelse och kommer ihåg att det fanns nån smed och nån restaurang där man bar ut sin mat på plastbricka. Det har säker hänt en del sen dess. Som till exempel Fjäderholmarnas Bryggeri.

2011 tog några killar sina första stapplande steg i ölvärlden. 2014 öppnades en bryggeripub på självaste Fjäderholmarna. 2017 kommer en riktigt succé på Stockholm Beer & Whisky Festival där dom vann hög med priser. 2020 när världen står still i Covid-19 time out öppnade killarna bryggeri i Bro, en stenkast från Bålsta där jag huserar.

Tror att det får bli ett nytt besök på Fjäderholmarna nästa sommar och hänga lite deras bryggeripub. Dags att smaka på några av ölen i deras repertoar.

Fjäderholmarnas Pale Ale

Gillar burkarna i den här serien och figurerna som pryder dom. Här har vi nåt långbent med snygg frisyr. Är det en fågel eller en manet? Inte vet jag, gillar den i alla fall. Häller upp innehållet istället.

Ganska så fin, den ser lite mörkgul ut och jobbar upp ett rejält skum vid upphällning. Jag försöker få nån första doftbild men det är lite svårt att känna nåt genom skumbarriären. Man får ha lite tålamod. Bisittaren har lite problem med doften. Det dyker upp meningar som : “Det är en sån här som jag inte gillar”. “Kan inte förklara”. “När den kommer i kontakt med luft så händer det nåt.”. Men det är lite fruktigt, grapefrukt, lite klassisk och helt ok.

Efter en provsmakning känner man att den här pale alen kommer med en rejäl beska. Vidare finns det också en hel del mogen frukt. Stenfrukt kanske? Grapefrukt som i doft? Sen i eftersmaken kommer det mer av det som finns i doften. Smaken tycker jag nog är kanske är lite tunn. Lite mesig kropp liksom. Men det är väl lite så pale ales är. Det är inga smakbomber. Det här är inte den absolut bästa pale alen i mannaminne. Inte den sämsta heller. Den hamnar nånstans mitt i emellan.

Fjäderholmarnas Hazy IPA

På den här burken har vi hela tre stycken filurer. Fåglar av nåt slag? Kanske nåt som man hittar på Fjärderholmarna. Två verkar vara kära och den tredje är lite utanför som ett tredje hjul. Lite synd om killen kan jag tycka.

Den ser så där lite småhazy ut. Nästan så att man kan se genom faktiskt. Jag tycker hazy ska var hazy. Ska helst se ut som apelsinjuice. Nåja, kanske lite överdrivet. Doften är, inte helt oväntat, väldigt humlig och trevlig. Nästan som man förlåter den svaga hejsinessen.

Om man tar och provar istället. Jag måste säga att jag blev lite besviken på smaken faktiskt. Doften hajpade upp hela upplevelsen och jag hoppades på mer aromer från humlen. Istället så är det beskan som dominerar rätt mycket. Kan nästan sträcka mig till att det finns en smak som jag inte gillar i den här. Kan dock inte placera riktigt vad det är. När smaklökarna har anpassat sig lite till att det är en rätt besk öl jag dricker. Den går ju också upp i temp lite grann under tiden. Så avslutet blev riktigt trevlig faktiskt.

Ramona, en Rye IPA

Ramona levereras i en händig 44 cl burk med en akvariefisk på. Gissar att det är Ramona. Upphälld i glas är den snygg, gyllenbrun i färgen och doftar bra och inbjudande. Gillar verkligen 44 cl burkarna. Dom är liksom en perfekt storlek. 33 cl är lite för lite kan man tycka medan 50 cl långburk är nästan lite barbarisk. Näe, 44 cl ska det vara.

Tror jag gillar råg IPA. Har av nån anledning inte druckit så jättemånga i den stilen. Kanske fick nån dåligt när man skulle prova sin första. I den här tycker jag att maltsmaken blir lite len och fin på nåt sätt. Mycket bra smakbild. Känns nästan som lite åt bitterhållet. Nu är det ju även korn- och vetemalt i denna så det kanske inte är helt sant. Måste nog testa fler för att få lite mer data. Beskan är på relativt låg nivå vilket passas perfekt i den här ölen. Njuter.

Tyckte mer och mer om den för varje klunk. Smaken känns så elegant och bra. Den här kommer det definitivt att bli omköp på. Det är faktiskt inte så jättemånga provöl som det blir det på. Bra jobbat!

Louis & Louise

Ny burk, nya fiskar. Här har vi två fiskar som är ett par som simmar tillsammans genom livet. Eller så är det två fiskar för att det är en dubbel-IPA. Hursom så är även den här snygg i glaset när det är upphälld. Jag gillar snygg öl. Den är lite ljusare än Ramona och med ett rätt tjockt skum som ligger kvar, vilket är också trevligt.

På ett sätt liknar smaken lite grann den som fanns i Ramonan och på många andra sätt gör den inte det. Vi har ju en dubbel-IPA här och det brukar betyda att det finns en viss maltsötma som kan störa mig ibland. Men här är det inte så att det blir för påtagligt. Smakbilden bjuder också på en hel del torkad frukt och lite karamellighet. Även det här är en riktigt bra öl. Den här Hop Reef serien som dom kallar ölarna med fiskarna på har hittills varit av mycket bra kvalitet.

Den här blev också godare och godare för varje centimeter som det minskade i glaset. Är det dom 8,5 procenten som talar eller är det för att den gått upp lite i temp. Eller en kombination? Ingen kan veta. Mycket gott i alla fall. Bara att köpa.

Inlägget Fjärderholmarnas Bryggeri – en liten ölprovning dök först upp på Humlenisse.se.

Dom trappistöl som skall testas är följande:

• La Trappe Bockbier från Bierbrouwerij De Koningshoeven som är en bock på 7 procent.
• Gregorius från Stift Engelszell som är en Belgian Quadruple på10,5 procent.
• Zundert 10 från Trappistenbouwerid De Klevit B.V som också är en Belgian Quadruple och ligger på 10 procent.

Till det ska det serveras lite brännvinsost, en Compté Supreme, en ölpinne med vitlökssmak och en italiensk kryddigt salamikorv. Då kör vi!

Trappistöl nr 1 – La Trappe Bockbier

Vi häller upp den första av tre. Det blir en rejäl, nästan pompös, skumkrona av La Tarppen. Den ligger snyggt i glaset och det ser trevligt ut. Doften är lite söt, lite karamellig inte allt för kraftig. Kan ju vara skumbarriären som är i vägen.

Vi tar och smakar lite. Smaken fortsätter på samma linje som doften förhandstippade om. Det är karamelligt, lite julmustigt och julöligt. Man tänker att det är en väldigt bra matöl. Och ingen skumbanan så långt ögat (eller näsan) når. Kul att ens förutfattade meningar blir krossade. Det är bra.

Vi provar med lite trevlig Compte och den får smaken att höja sig lite. Det framträder en annan nyans på beskan. En sorts kaffebeska som man kan få i eftersmaken av kaffe. Brännvinsosten passade som handen i handsken och dom två tillsamman bildar en mycket bra smakupplevelse. Även till vitlökskorven så funkar den. Kanske inte lika bra som till osten men själva ölen klarar den med bravur. Den blir liksom inte sämre av det. Med parmesanosten, som också var en höjdare, kom det faktisk fram pyttelite skumbanan.

Stina the Bisittare gillade den här ölen väldigt mycket och pratar om omköp till och med. Stina är annars väldigt mycket för olika kraftiga stout och vill helst inte dricka mer än två IPA på raken. “Sen räcker det med kolsyra”. Jag själv gillade också ölen. Det var en positiv överraskning. Den får en stabil 4 på Untappd.

Trappist nr 2 – Gregorius

Vi tar väl och häller upp nummer två i startfältet. På den här, till skillnad från ovanstående, försvann skumkronan som en avlöning. Tycker att det är lite trist. Det blir liksom inte riktigt samma känsla. Färgen på det här ölet ser faktiskt inte så inbjudande ut. Lite som att man har diskvatten som det har åkt kaffe i. Hmm, är det nåt fel på den kanske?

Nope, inte av doften att döma i alla fall. Det doftar väldigt trevligt. Måste smaka lite på en gång.

Smaken är faktiskt fantastik. Som en god karamell med lite kolatoner och sirap. Fin smak. Känner också att det bränner lite i halsen från dom 10,5 procenten som den kommer med. Men absolut inte så det stör. Det visade sig att om man tar lite brännvinsost så försvinner brännan. Förövrigt var var ostarna mycket bra till Gregorius också. Man blir lite varm av den här efter att ha tagit några omgångar.

Godare än den första och landar på 4.24 på Untappd.

Trappistöl nr 3 – Zundert 10

Sist ut på dagens Trappistprovning har vi Zundert 10. Här får vi en skumkrona som blir rätt så ståtlig men försvinner också rätt så snabbt. Utan vidare så smakar vi en klunk. Det känns som det var lite “mer” munkänsla i denna på nåt sätt. Det är lite strävare och det finns små bubblor också. Dom tidigare två har i princip varit kolsyrelösa men här hade vi lite bubblor.

Beskan är behaglig men kanske lite mer framträdande än i dom andra. Den är ju väldigt bra den här också. Är alla Trappist så här goda eller har jag haft tur? Eller är det ostbrickan och solen som gör sitt också. Inte heller nån skumbananen. Kanske blandar ihop den företeelsen med andra belgiska öl.

Även den här funkar såklart också hur bra som helst med ostarna och korvarna. Och det blir en fantastisk smakupplevelse i det hela. Man vill inte att det ska ta slut. Ölen hamnar på en fyra på Untappd.

Sammanfattningsvis så kan man säga att vi båda har upptäckt en ny genre som det kommer att köpas mer av. Och jag kan rekommendera den som ännu inte provat Trappist att göra det. Köp då gärna någon kraftig ost att ha till. Det höjer det hela ett snäpp. Avslutar som rubriken, Trappist, Javisst!

Inlägget Trappist – javisst! Testar 3 trappistöl. dök först upp på Humlenisse.se.

Vi häller upp

Vi häller upp denna tropical neipa. Det är en vätska som påminner mycket om nån sorts gomorronjuice som hälls upp i glaset. Skumkronan som bildas ser rätt stabil ut och blir en fin kontrast till den tropiska färgen på ölen. Det ser fint ut helt enkelt. Vi tar och doftar och kollar närmare.

Ölens doft och utseende

Som sagt så är det utseende av juice men inte apelsin utan mer sån där tropisk juice och det passar ju bra med tanke på namnet. Det är en snygg öl som vi skådar i glaset. Och det är ju en bra början. Doften då? En panelmedlem hittar doften av som är kvar efter en långkok med kött. Lite märkligt, själv är jag osäker på ad exakt det syftas på. Men känner man det så gör man. Fruktavdelningen på efterrättsbuffen på en all-inclusive känns också som en annan referens som man kan nämna.

Hur smakar då Poppels Tropical NEIPA

Vi tar ett par klunkar. Munkänslan är rätt tjock och trögflytande. Juicereferensen dyker upp igen. Men tropisk i smaken är det definitivt. Ingen snack om den saken. Det är faktiskt jättemycket av den varan. Den hänger länge kvar i munnen också. Det är så mycket tropiker intryckt in den här att det är svårt att hitta den tillsatta mangon. Mot slutet kommer det en lagom stor våg av angenäm beska. Men det kommer också en liten liten hint av metall. Är det ALU-burken som smittat? Måste ändå säga att det är en exemplarisk tropisk IPA. Bra jobbat Poppels, så här ska en Tropical NEIPA smaka.

Och en liten sammanfattning

Allt som allt så är det en snygg öl som ser väldigt trevlig ut i glaset. Den har väldigt mycket bra smak och känns nästan lite tung. Man drar inte i sig mängder av dessa. Och det kanske inte är meningen heller. Den leverera exakt det den utlovar.

Man hittar Humlenisse också på Untappd och Instagram

Inlägget Poppels – Tropical NEIPA – Provning dök först upp på Humlenisse.se.

Vad är Dugges Bourbon & Ginger för öl då?

Måste säga att älskar namnet på stilen. “Bourbon Barrel Aged Imperial Sour”. Helt fantastikt. Vi pratar alltså om en Sour Ale med extra muskler. Jag gillar för övrigt Dugges som bryggeri väldigt mycket. Här har dom gjort ett samarbete med Other Half från New York. Det är inget bryggeri som jag känner igen på rak arm men dom verkar ha lite intressanta släpp.

Dugges däremot har en hel del öl som jag gillar och ofta är det öl där man tänkt utanför den berömda boxen. Det känns lite att det är precis det man har gjort här. “Det här måste jag ju bara smaka” var första tanken som nån synaps levererade när jag så flaskan på “Lokalt och småskaligt” på Systembolaget. Det är väl lika bra att korka upp och kolla in vad det är i flaskan.

Vi häller upp!

Det som hälls upp är rätt grumlig och lite genomskinligt på samma gång. Den går lite åt ljus rost kanske. Färgen i sig får en inte att hjula av upphetsning direkt men det är ju smaken som är viktigast. Skummet som bildas vid upphällningen blir fint men försvinner relativt snabbt. Nåja, vi tar och smakar på skapelsen istället.

Doft och utseende?

Några spontana utrop vid första doftningen var i stil med “Ja, det var en jävla annorlunda” och “men vad är det för nåt“. Man känner att det är överväldigande en viss doft. Och den doften är en väldigt tydlig doft av ingefära. Min panelkollega (frun) säger att det doftar och smakar som dom små coca-cola flaskorna (smågodis) som fanns i två färger, med en touch av ingefära. Dofter levererar väl ungefär vad etiketten utlovar minus då bourbon som ingen av oss känner i alla falla.

Hur smakar Dugges Bourbon & Ginger?

Tycker att när man smakar så kommer det faktiskt en rätt bra dos av bourbon som slår mot smaklökarna. Och ingefäran finns där med extra allt. Dom har ju ändå slängt i tre olika sorter kan man läsa på etiketten. I eftersmaken kan man även känna att det kommer lite lakrits smygande. Gissningsvis är det nån av ingefärasorterna som är där ordnar med det. Det kommer också en svag brännande känsla efteråt. Kan de också vara ingefäran eller rent av bourbon? Det är inte dom 10 procenten i alla fall. För spritigheten göms fint i dom smaker som den här sour alen levererar.

Tror jag landar i att jag tycker att den är ändå rätt god att smutta på. Den tar en stund att vänja sig vid men sen tycker jag att den blir rätt så trevlig bekantskap. Efter en stund när temperaturen åker ner nån grad så blir den faktiskt lenare och finare och ännu mer smakrik. Mer detaljer kommer fram. Man tänker att den kanske ändå kan gå bra ihop med pepparkakor och ädelost.

Sammanfattning

Jag tänkte innan att jag kommer nog ha svårt för en imperial sour. För mig är det sommardricka med solsken och häng på uteserververing. Det känns konstigt att med en sour ale ska vara 10.6 procent. Men man kanske får tänka om. Är det gott så är det. Man kanske får skippa solskenen och istället för julöl smutta på denna när man sitter framför brasan i sin chesterfield-fåtölj på julafton. Tillsammans med några pepparkakor och ädelost. Även om jag varken har brasa eller chesterfield-fåtölj. Det kändes att ändå att det ka bli en fin combo. Som Dugges och Other Half verkar vara

Den får stabila 4.0 som slutbetyg på Untappd.

Inlägget Dugges Bourbon & Ginger – Ölprovning dök först upp på Humlenisse.se.

Hoffmark – Märzen

Märzen är en bavarisk lager och var den stilen som traditionellt serverades under oktoberfest i Munchen fram till 1953.

Vi börjar provningen och häller upp i varsitt glas. Den första som säger nåt är 20-åringen som snabbt utbrister “Luktar prutt, eller avlopp. Nej först prutt sen avlopp”. Inte hennes favoritöl med andra ord. Jag tycker det finns en rejäl maltighet, en lite söt sådan. Smaken går väldigt mycket i doftens spår och bjuder på ordentligt med maltdofter. Nästan som doften som sprider sig i köket när man kokar en ny batch. Doften av kornfält. Frun tycker väl att det är en okej smak förutom “nån grej på slutet med nån jävla sötma”.

St Bernardius Watou – Wit

Här har vi då en Wit som är en belgisk veteöl som ofta smaksätts med koriander. Det är inte bra förutsättningar för att nån ska höja denna till skyarna känner jag.

Jag kan tycka att det är en rätt svår stil. Den har ju en väldig speciell karaktär. Det är ingen instegsöl direkt. Jag har fortfarande lite problem med den här stilen. Vet inte om jag nånsin kommer att uppskatta den. Provar den dock då och då för att kanske hitta nån som passar eller för att se om smaklökarna utvecklats åt nåt håll.

20-åringen har ungefär samma kommentar som om Mären med skillnaden att den faktiskt smakar bättre. Ingen i panelen är så jätteförtjust i den rätt påtagliga jästiga smaken. Man kanske skulle prova en sån här med nån trevlig ost vi nåt tillfälle. Smaken i sig försvinner väldigt fort. Eftersmaken är i princip obefintlig och försvinner i raketfart.

Stigbergets Grandiose – Lager

Stigbergets är bra på att leverera kvalitetsöl och har en rad riktigt grymma sådana. Min första bryggning var en kopia av Stigbergets West Coast eller måsen som den också går under. Jag har inte provat någon lager från Stigbergets förut så det är lite spännande. Burken är snygg. Öl från Stigbergets är alltid snygga. Sånt uppskattas.

Vi häller upp en lite smågrumlig men trevligt färgad dryck och doftar. Även här har vi mycket malt, lite brödigt, lite sött. 20-åringen säger att hon hittar morot i doften. Jag gjorde inte det först men efter att jag fått hinten känner jag också det. Intressant.

Jag tycker smaken drar mer åt söt maltighet än doften utlovade. Känns som att smaken inte riktigt lever upp till vad doften utlovar. Tycker den känns lite obalanserad för hur jag vill ha en lager. Jag vill nog ha lite med humlebeska i alla fall. Måste nog säga att Grandiose Inte är riktigt min ölkopp. Men sen har jag inte lager som favoritstil vad gäller öl heller.

La Trappe Quadrupel – Trappist

Nästa ut startfältet är en Trappistöl Ölen som vem som helst inte får brygga utan det finns en massa regler kring det och det är International Trappist Association som delar ut tillstånd.

Skumbanan!. 20-åringen nästan skriker “Det här luktar fan banan!”. Det vi häller upp er en rätt så trögflytande, tjock vätska. Frun provar en klunk och gör nån sorts grimas och säger “Varenda hårstrå reser sig”. Skumbananen som man hittar i doften kommer igen i eftersmaken. Frun fortsätter med att tala om att “det finns lakritstoner som är trevliga men sen kommer bananen och förstör”. 20-åringen fyller i med att hon inte känner någon lakrits men däremot sprit.

Jag personligen tycker inte att denna var alls dum. Ale och IPA-nörd som man är så gissar jag att jag hade lite fördomar mot Trappist. Har testat några under åren men aldrig riktigt gillar eller fastnat. Men denna hade nånting. En loungeöl som man kan sitta och mysa med länge och smutta. Kanske sitta och läsa nåt i Chesterfieldsoffan medans man njuter av några klunkar då och då. Kommer att prova flera Trappistöl i framtiden.

Left Hand Brewing – Rasberry Milk Stout

En milk stout är en stout med låg kolsyra och fyllig konsistens ofta smaksatt med kaffe och choklad. Man har också i laktos för lite mer sötma. “förr i tiden” marknadsfördes ölen som nyttiga. Till och med för ammande kvinnor.

20-åringen gillar burkens utseende så säger att det är den snyggaste ölen hittills i testet. När man hällt upp och doftar så känner man en väldigt tydlig hallonsmak. Så pass tydlig att man skulle kunna kalla det för en hallonbom. För mig är lite småskumt med en stout som doftar hallon. Mest nog för att jag inte stött på det förut. Skumma känslan försvinner rätt snabbt och jag hoppas att smaken levererar som doften gjort.

Konvolutet utlovar kaffe, choklad och hallon och det är också vad som levereras. Riktigt trevlig faktiskt. Mycket bättre än förväntningarna. 20-åringen tycker att det är “najs” att det är rejält med hallonsmak. Frun tycker att det är lite förvirrande. Hon är ju ett fan av kraftiga imperial stouts så hon tycker så klart att det är lite trist att den är lite klen på det sättet. Samtidigt tänker hon att en kraftigare smak skulle troligtvis döda hallonsmaken.

Det sägs “hallon” och “hallonen” så många gånger att jag inte kan låta bli att tänka på “Maski Hallonen”. Den finska världsmästaren i trädgårdskunskap. Eller nåt.

En bra hallonstout. Tror man skulle kunna kunna göra en bra Panna Cotta av denna. Har gjort det av Omnipollos Noa Pecan Mud en gång. Gott blev det.

Inlägget Ölprovning med familjen dök först upp på Humlenisse.se.

Julöl 2014

Juöl 2014 – Del 1

1. Frosty Bulldog
2. Spendrups Julbrygd
3. Sleepy Bulldog – Winter Ale
4. Electric Nurse – Underbar Jul
5. Mathias Dahlgren – Winter DIPA

Julöl 2014 – Del 2

1. Mariestads Julebrygd
2. o’Haras Christmas Velvet
3. Mikkeller Holiday Ale
4. Brew Dogs Santas Paws
5. Lagunitas Holiday Ale

Julöl 2014 – Del 3

Pripps Blå
Pistonhead – Christmas Carol
Fuller´s – Old Winter Ale
Oppigårds – Winter Ale
K9 – Winter Ale

Julöl 2015

Julöl 2015 – Del 1

Merry Christmas – Anchor Brewing
Red Slope – Remmarlöv
Nisse
Slope Style IPA

Julöl 2015 – Del 2

Jämtlands Julöl
Eriksberg
Jingle Bale – Train Station Brewery
St Eriks Jul Ale
Sigtuna Winter IPA

Julöl 2016

Julöl 2016

Bagge Vinteröl
Snöfall
Sofiero
Fullers Old Winterale
Fair Christmas Bear Comes

Julöl 2017

Julöl 2017

Samuel Adams, Winter Lager
Harveys Christmas ale
Rogue Ales, Santa’s Private Reserve
Freeze Warning
Fullers, Old Winter Ale

Julöl 2018

Julöl 2018

Wisby Jul – Gotlands Bryggeri
Mysingen Midvinterbrygd – Nynäshamns Ångbryggeri
Red Slope – Remmarlöv Gårdsbryggeri
Winter IPA – Sigtuna Bryggeri
Winter Brew – Fullers

Julöl 2019

Julöl 2019

Fullers Winter Ale
Lusse Lelle från Brekeriet
Oppigårds Winter Ale
Mysingen Midvinterbrygd
Snöfall av Charlis

Inlägget Julöl från förr dök först upp på Humlenisse.se.

Jag förstår att behövs finnas regler men ibland vet jag inte riktigt om jag håller med besluten som tas angående etiketterna. Som om det skulle saknas bedömning utifrån sammanhang utan bara blir följa nån regel.

Eftersom jag var hårdrockare back in the day med långt hår, väggar tapetserade med posters och frekventerade Iron Maiden konserter så har det varit en tradition att köpa Maidens Trooper öl. Day of the dead blev inget undantag. Jag beställde två kollin Trooper – Day of the Dead á 8 stycken tillsammans med brorsan. Det får bli så när det är kollikrav Systembolaget. Man får hoppas att den är god helt enkelt.

Hur är ölen då

Doften är väldigt trevlig tycker jag. Det finns en maltsötma som känns mysig på nåt sätt. Inbjudande. Känns som det är en öl som man vill ha sittandes i en lounge i en avstressad miljö. Kanske sitta och lyssna igenom nån gammal klassisk Maiden-platta på vinyl. Om man nu hade nån sån kvar. Gjorde mig av med alla mina vinyler i nåt sinnesförvirrat tillstånd.

Jag gillar smaken. Den har en elegant maltsötma som hänger ihop med doften. Man hittar också lite honung i smakbilden. Det är lent och trevligt. Ingen smakbomb kanske men den får godkänt. Ångrar inte att jag köpte ett kolli.

Inlägget Trooper – Day of the Dead dök först upp på Humlenisse.se.