Den levererar det den utlovar. Finns och en stabil beska som knyter ihop den tropiska säcken.

Bastun är varm om 20 minuter och innan skall det skottas lite mer. Skål.

Inlägget 🌴 God fortsättning på nya året 🍻 Årets första inlägg blir… dök först upp på Humlenisse.se.

Stouten blir i form av Barrel Aged Ten Fidy från Oskar Blues Brewery som leverar stabila produkter.

Här har vi en rejäl Imperial Stout på 12.5 procent med en djup och bred smakbild.

Det landar i en arraksboll och finsk lakrits i ett fint samarbete med en liten rundlar. Mycket gott.

Inlägget 🖤 Chiligrytan bubblar för fullt. Bra tillfälle att prova en… dök först upp på Humlenisse.se.

Mycket bra och kommer att passa till tacobuffen med Pico de Gallo.

Skål och god fredag

Inlägget ⬛ Ååh. Det var gott i min gom. Kvalitets West Coast med en… dök först upp på Humlenisse.se.

Det utlovas en Belgisk Ale bryggd med amerikansk humle. Det är också det man får.

Jag är inget större fan av Belgisk Ale generellt men slänger man i lite trevlig humle så funkar det för mig. Men skulle inte dricka mer än en.

Inlägget ⛪ Fick med med en Belgisk IPA från besöket i Vadstena över… dök först upp på Humlenisse.se.

En West Coast på 6.8 procentare. Rejält med beska. Mosaic, Galaxy och Citra trivs bra ihop. Gott och trevligt.

Bra söndagsöl. Nu blir det till att välja en film att ha till lassen.

Inlägget 🔶 Lassen är i ugnen. Då kan man passa på att testa en… dök först upp på Humlenisse.se.

En single hop Hazy IPA med Comet på 7 procents.

Fruktigt och beskt som sig bör. Gottgottigottgott.

Inlägget 🦸 Färdigbastad och snart lite melloladdning. Innan hinner… dök först upp på Humlenisse.se.

Det är krämigt lite småfruktigt. Beskan är på lagom nivå. Fler skall köpas in.

Har också hittat min nya spirit-animal. Den på burken. Underbar.

Inlägget 🐶 Potatisgratängen är i ugnen. I väntan kan man prova en… dök först upp på Humlenisse.se.

Fick bli Mad Tom från kanadensiska Muskoka Brewery.

Tycker nog att det är en lite “återhållsam” West Coast. Fast inte dålig för den sakens skull. Komponenterna finns där. Humlearomen liksom smyger sig fram från bakom malten.

Klart godkänt. Dags att fixa lite käk. Oxfilepuckar med råstekt potatis och lite örtsmör.

Inlägget 👺 Lördag och man är färdigbastad. Tid för provning. 👺 Fick… dök först upp på Humlenisse.se.

En fruktig bira med vanliga tropiker och och en uns apelsin. Beskan är återhållsam i min gom. Bisittaren grinar illa. Det är som olika.

Sitter som en badsmäck nu när tempen gott upp så pass att man kan hänga på frammen med lite Deep House i bakgrunden. Semestrrvibes.

#beersoftheworld #summerbeer #summervibe #tropical #hazybeer

Inlägget 🐅 Lite kvalitetshazyipa i form av Dream House från… dök först upp på Humlenisse.se.

Det bjuds på lite krämighet och klassiska portersmaker kryddat med lite lakrits.

En rätt stabil porter som når upp till 3.75 på Untappd. Skål och god fredag.

Inlägget 🚢 Edmund Fitzgerald från Great Lakes Brewing. En porter på… dök först upp på Humlenisse.se.

Nytt år och nya julöl som ska testas och drickas. Eller alla öl kanske inte är nya. Gamla bekanta får också komma till tals igen. Ölen är kylda och köttbullarna är stekta och klara så att det är väl bara att dra igång. Startfältet är enligt nedan och vi kikar helt enkelt på etiketten, som inte är helt oviktigt när man ska servera nåt på julbordet. Och såklart doft och smak som ändå är det som är viktigast.

1. Grebbestads – Julöl
2. Samuel Smith – Winter Welcome Ale
3. Fullers – Winter Ale
4. Fjäderholmarnas – The Annual Snowballfight
5. Stigbergets – Vinterbloss

Grebbestad Julöl

Etiketten

En grå etikett med en jultomte som precis ska dra iväg på lite julklappsutdelning. Tomtesiluetten är i form av såna där gjutjärnsfigurer med katter och och andra djur. Det sägs också att det är ett “genuint” hantverk och “äkta” julöl. Osäker på definitionen av äkta julöl. Kanske finns en? Man har också smällt på med en fejkad lackstämpel för att trycka på med äktheten. Vi får också reda på att det är Sveriges äldsta mikrobryggeri.

Doft och smak

Vi häller upp och efter första snifftet känns det att det kan bli vadsomhelst. Kanske något kall nen generellt en bra doft. Skummet är också bra och tätt. Vi smuttar lite och konstaterar det är både gott och bra. Det är klassiska “julöls”-smaker i en fin balas. Man får en känsla av den trivs i kombination med matmen jag tycker att den funkar också bra helt solo.

Till köttbullarna passar den här drycken utmärkt. Det gifter sig faktiskt makalöst bra till och med. Den jobbar bra med rundören från smöret från köttbullarna. Gissningsvis funkar den då också bra till andra feta rätter på julbordet. Sammafattat så funkar den utmärkt utan med men blev bättre med det. Det är något som säger att Glader skulle gilla det här, En stark start på proviningen. Nu får vi se hur resten av startfältet står sig.

Samuel Smiths – Winter Welcome Ale

Etiketten

Etiketten är helt belamrad med olika banderoller med diverse budskap. Man blir bland annat informaread att det är Yorkshire’s oldest brewery. I mitten av etiketten finner vi ett tåg som begåvats med en jättestor julkrans. Man har också slängt på några extra banderoller med enstaka värdeord som “greetings” och “tradition“. Kapsylen är inbakad i ett rejält lager med “stanfolie” i guldfärg.

Doft och smak

Utseendet är färgmässigt lite kåda, kommer inte riktigt upp i bärnsten. Bra skum här också. Smaken är… lite annorlunda. Det är friskt. Inte så tungt som julöl kan vara och rätt fräch faktiskt. Det finns också nån sorts knäckighet i smakbilden. Panelen gillar detta. Ofta när det mycket banderoller och grejs på etiketten så är det för att hajpa upp och kanske följa en dålig produkt. Men här leverar den. Smakmässigt står den väldigt bra för sig självt.

Till maten (dom feta köttullarna) så händer det inte så mycket med smaken. De håller sin karaktär och form. Om möjligt så blir det braiga kanske ett snäpp ännu bättre. Som att alla locken går när Butter trycker ner alla tangenter samtidigt på sin orgel.

Grebbestad började starkt med Samuel Smiths galopperar om efter sista böj. Precis som hästarna på baksidan av etiketten.

Fullers – Winter Ale

Etiketten

Etiketten är som den alltid har i alla år. Winter Ale har testats många gånger. Nu är det upp till bevis. Motståndet är hårt i den här uppställningen.

Doft och smak

Då sa vi se ifall Jesus åter har återuppstått i form av en julöl. Det var reaktionen som vi hade när vi första gången testade den här. Det var 2014! Det är snart 10 år sen. Herregud. Färgen är i alla fall hittills startfältets snyggaste. Vi smakar utan mat först såklart. Spontant är den är lite maltigare och kraftigare än Samuel Smith. Men den har inget att skämmas över. Den är lika bra som alltid.

Till dom feta köttbullarna så blir den också bra. Höjer både bullen och drycken. Vi är ganska överens om att den gör sig bäst till feta maten, Bara att köpa och ställa fram på julbordet. Gästerna kommer lika glada som tomten när han får stämpla “OK” på en godkänd leksak.

Fjäderholmarnas – The annual snowball fight

Etiketten

Klassisk Fjärderholmarna-etikett. Det är olika fåglar som är inblandadei ett snöbollskrig. Med en fågel som verkar vara klar vinnare. Bra vintrig etikett.

Doft och smak

Doften är väldigt cesstig (är det ett ord?). Apelsin eller nån annan citrus. Och den följer även med i smaken och känns direkt. Osäker på just apelsin. Kan också bara nån annan småcitrus. Funkar dock jättebra utan utan mat.

Dock med mat blir det lite annat. Då förskjuts citrusen till avslutningen. Och det kommer lite med beska som funkar bra med det feta. Den går liksom igång lite. Men Fjäderholmarna kommer inte riktigt upp i ovanståedne nivåer. Den är lite lättare och det kan ju vara trevligt. Vi känner att årets första startfält är starkt. Eller som dom säger på Idol. Nivån är högre än nånsin.

Stigbergets – Vinterbloss

Etiketten

“En rököl?!?!” konstaterar vi. Såg inte ens det när den åkte ner i shoppingkorgen på bolis. Nåja, nu är det så.

Doft och smak

Efter en sniff så konstaterar vi att rökigheten inte är galer påtaglig, vilket är skönt. Och efter att man smakat så måste man säga att den faktiskt är fint avvägd. Det är liksom inte för mycket majbrasa. Till köttbullarna då. Dom feta alltså. Röken tränger igenom men hamnar lite mer i bakgruden. Den matchar maten bra. Generellt vill jag inte ha rök till min julmat. .Kanske om man är på fjället och har rökt en ål och ska nåt till den. Men hemma i stugan. Nope. Ändå, för att vara en rököl så var den bättre än väntat.

Konklusion testet av julöl

Som sagt, mycket starkt startfält. Det är fyra höjdare, där många funkar som en mingleöl och alla funkar till mat. Vinnare har vi i år i form av Winter Welcome Ale från Samuel Smiths. Fullers håller ju alltid hög lägsta nivå och Grebbestads var en trevlig överraskning.

Inlägget Julöl 2023 – Test dök först upp på Humlenisse.se.

Maltnota

• 3 kg Pale Malt
• 160 g Crystal Malt
• 110 g Chocolate Malt
• 100 g Roasted Barley

Humle

• 15 g East Kent Golding – 60 min
• 15 g Styrian Goldings- 60 min
• 10 g East Kent Golding 15 min

Annat

• 2,6 g Calcium Klorid i mäskning
• 6,5 ml Lactos i mäskning
• 2 g Protafloc 15 min i kokslut
• 10 g Kaffebönor 10 min i kokslut
• 20 g Apelsinskal 10 min i kokslut
• 5 g kardemumma 10 i kokslut

Jäst

• 1 paket White Labs WLP013

Mäskning

• 14 liter i Digiboil med maltpipa
• 65 grader i 60 minuter

Lakning

• 2 liter 75 grader

Bryggningen av julöl

Rätt så fin dag för att vara mitten på Oktober. Solen tittar fram ganska så mycket. Om bara vinden kunde tagga ner lite. Nästan perfekt dag att brygga en julöl. Riggar upp för bryggning ute på altanen i alla fall. Lite under tak. Drar igång Digiboilen mot mäsktemp och mäter upp all malt. Inser, när malten ska i, att det är för lite vatten. Har inte tagit tillräckligt med hänsyn till maltpipans effekt på vattenmängden. Värmer upp ett par liter till mäsktemp och fyller på. Blir nog bra. Får minska på lakvattnet bara.

Mäskning

Förbereder lite andra grejer som ska vara i koket. humle, apelsinskal och kaffebönor. Det skulle ju vara Fuggle i. Och var fan är den nånstans? Går igenom all humle som ligger frysen tre gånger ackompanjerat med några svordomar. Jag var ju säker på att jag hade Fuggle. Går igenom en gång till. Sen kommer jag på att när jag skulle köpa det så var det slut. Jag hade köpt Styrian Goldings istället och den ligger ju där den ska ligga. Ibland undrar man alltså.

Mäskningen börjar bli klar. Dags att köra lite lakning. Får chansa lite på mängden då jag inte har exakt koll på hur mycket extra jag hällde i mäskningen. Lite High Chaparal i den här bryggningen känner jag. Blir så när man sitter uppe kvällen innan till 04.00 och spelar poker. Det kommer blir bra. Bara gå på känsla.

Lakning

Lakningen gick jättebra. Eller inte. Blåser så jävla mycket så att man får lakvattnet i fejpan när man ska hälla det lite fint över maltbädden. Hann precis mäta preboil gravity, som hamnade på 1.052, när regnet börjar ösa ner. In med hela ekipaget i förrådet snabbt som fan. Varför har jag inte lagat taket på paviljongen så man kunder husera där undrar jag. Anyway, dags att gå upp i koktemp.

Kokning och kylning

Nu kokar det i alla fall. Och humlen är i. Dags att passa på och göra lite sen lunch. Får bli grillad haloummi på en bädd av krispsallad med ringlad ingefärssirap över. Blir nog lagom tidsmässigt innan det är dags att ha i resten. Lite apelsinskal, kaffe, med humle och protafloc. Hamnar till slut på en OG på 1.058. Det får duga.

Julöl i jäskärl

Så, nu är allting i. Självklart kom det mer regn när brygden ska i jäskärlet men jag och allt annat stod ganska skyddat. Upptäcker ocskå att jästen har passerat bäst före ganska rejält. Vi får se om den kommer igång? Annars får man panikköpa en ny jäst och pitcha in den. Vinterbaggen är igång i alla fall. Kommer nog bli en god julöl. Firar med att öppna en Oppigårds New Sweden IPA. Sen blir det städpatrull.

Inlägget Bryggning en julöl – Vinterbagge dök först upp på Humlenisse.se.

Drog igång denna för fyra veckor sen och är nu avsmakad och etiketterad. Jag tycker att den blev väldans god. Smakerna drar såklart mycket och det tropiska hållet. Beskan är på rätt blygsam nivå. Det ska vara friskt och lättdrucket i värmen. Bra hinkabilitet helt enkelt.

Om man vill brygga denna öl så går det bra att följa receptet nedan. Receptet är för 10 liter. Egentligen rätt basic.

Maltnotan

1.8 kg Extra Pale Ale

800 g Pale Ale

220 g Havremalt

200g Flaked torrefied oats

200g Flaked torrefied barley

Mäskning och kokning av sommaröl

Kokvolym: 18 liter (med digiboil maltpipa)

Mäskning: 67 grader, 60 minuter

Lakvatten, 2 liter, 78 grader

15 g Citra, 20 minuter

50 g Citra, hopstand

50 g Mosaic, hopstand

Torrhumling

50 g citra, 4 dagar

50 g mosaic, 4 dagar

OG : 1.060

FG : 1.010

Jäsning

Jäst : M66

Jäste i 14 dagar i ca 20 grader, har inte möjlighet att kontrollera temp i detalj. Sen in ett par dagar i kyl. Egentligen kallkracha men jag har bara möjlighet till 4 grader.

Flaskade med minisockerbiter i varje 33 c flaska. Lät stå i 14 dagar.

Mer att läsa : Bryggde en IPA med blåbär och hallon.

Inlägget Bryggning av en sommaröl dök först upp på Humlenisse.se.

Haft ett par av Eestar Dhoop i kylen sen i ungerfär i påsk tror jag. Dom har legat i kylem och sakta men säkert byggt upp en hajp. Läst lite blandat om den på Untappd så jag såg med stort intresse fram emot att prova den.

Utseende och doft

Idag fick dagen då den öppnas och smakas på. Häller upp och ser på en gång att det är becksvart, tjock, nästan trögflytande vätska som glaset fylla med. Vrider man runt glaset lite så stannar det kvar på insidan och rinner sakta ner. Rejält med smakpotential.

Doftar på skapelsen och känner en blandning av många smaker. Det är sötma, det är frukt, det är kokos, det är lakrits. Näe, dags att smaka och smakar det hälften så bra som det doftar så kommer det bli bra.

Smaken på Eestar Dhoop

Gud i himlens dagar. Nu snackar vi smakbomb. Förutom alla ovanstående dofter som återfinns i smakerna finns också persika och ekfat. Bland annat. Finns mycket mer som jag inte kan identifiera. Munkänslan är fenomenal. Man riktigt känner tjockleken på drycken. Dom 12.7 procenten som stouten ligger behövs för att bära upp den här smakpaletten, men märks inte i nån form av spritighet. Man blir lite varm i bröstkorgen bara.

Det är komplext. Det är gott. Det är toppklass. Tur att det finns en till på lager för en annan gång. Kanske fram emot hösten.

Dugges Eestar Dhoop från Dugges Bryggeri är en stentung stout, tjock som råolja direkt från Kuwait. Gillar du mäktiga stouts så är det bara att köpa.

Betyg : 4.5

Andra stoutprovningar :

Smedbo Slott

Stormakt

Inlägget Provar Eestar Dhoop från Dugges Bryggeri dök först upp på Humlenisse.se.

Eftersom det ska springas Stockholm Maraton imorgon så passar jag på att testar alkoholfri öl. Det passar sig liksom bra då. I skrivande stund har jag sprungit klart och jag kom i mål. Det var bra mycket jobbigare än jag anade. Men nu är det gjort och jag kommer aldrig göra om det. Nu släpper vi det och koncentrerar oss på lite alkoholfri öl istället. Det är fem stycken som ska gås igenom. En lager och några IPOr och en Pale Ale.

Nils Oscar – Running Free

Här har vi en Swedish Lager som är ett samarbete mellan Bruce Dickenson och Nils Oscar. Det är bra på pappret i alla fall. Vi knäpper upp och kollar. Bra och självklar namnsättning på den alkoholfria ölen.

Utseende och doft

Häller upp det ser till en början bra ut. Färgen ser bra ut. Som en god lager. Skummet bildas fint. Men lagom till att jag hunnit ta bilden så har all skum försvunnit. Doften är lite som när man brygger öl. Innan den har fått alkoholm när den ska åka in i jäskärlet.

Smak

Smaken ha en maltbotten såklart och rätt så bra beksa men också en del blommighet. Den är torrhumlad med Cascade, Citra och Motueka och det känns i smaken. Inte en klassisk tråkig lager. Bisittaren tyker smakde rosentvål. För att vara en lager OCH alkoholfri så måste jag säga att jag blev positivt överraskad.

Oppigårds – Pale Ale

Oppigårds är ju ofta väldigt stilsäkra och har generellt öl av bra kvalitet. Ska bli intressant att smaka på en alkoholfri öl från dom.

Utseende och doft

Klassiskt gyllenbrynt med en försvinnande skum. Inte lika mycket som ovanstående dock. Doften var lite… unken på nåt sätt. Eller är mina doftnerver felkopplade?

Smak

I smaken hittar vi i alla fall en bra beska. Som ligger kvar en stund. Man känner också humlearomen som i det här fallet består av Columbus, Amarillo och Citra. Vore det inte för doften så skulle betyget bli högre. Det är ifs smaken som är viktigast ändå.

Beavertown – Lazer Crush

Utseende och doft

Lazer Crush från Beavertown. Utseendet är inte mycket att hänga i nån julgran. Den är blek och tråkig. Lite smågrumlig. Doften är dock frisk och fräsch. Det finns hopp om en bra alkoholfri ölupplevelse.

Smak

Det väldigt citrusigt och läskande. Och friskt som doften avsöljar lite. Det här kan fungera bra som en refresher en varm sommardag på altanen. Inte så mycket till beska men det ska en sån här ha heller. Vet ifs inte hur den kvalar in som en IPA men det spelar ingen roll. Bäst hittils i startfältet.

Brooklyn Brewerin – Special Effects

Utseende och doft

Doften är fräsch och väldigt citrusig. Det doftar gott. Kan bli gott också. Till utseendet ser den krispig och kall ut. Kanske för att den kom direkt ut dryckeskylen som håller ungefär tre grader. Blir sugen på att att smaka i alla fall.

Smak

Precis om doften så är det mycket citrus i smaken men också en bra beska. Mycket bra smak för en alkoholfri. Bra utmanare till Lazer Crush. Skulle kunna tänka mig att ha några hemma. Om inte till mig själv så för att bjuda på till nån som kör eller motsvarande.För bisittaren var det lite väl mycket citrus. Den ligger kvar en bra stund också.

Lervig – No Worries

Utseende och doft

Sist ut i testet är No Worries från norska bryggeriet Lervig. Burken har en en typsik Lervig-utseende. Det finns mycket att titta på. Väl i glaset så ser lite småtråkigt ut. Lite urvattnat. Nåt skum är det inte att prata om direkt. Doftar inte så supermycket heller.

Smak

Smaken var inte så jätte angenäm faktiskt. Komponenterna finns där men det blir inte bra i min gom. Gräsig? Osäker på vad det är. Tror att det här är testets jumbo. Näe. Köp inte.

Sista ord om testet av alkoholfri öl

Även om alkoholfira öl har verkligen blivit väldigt bra senaste åren så är det inget för mig. Själva alkoholen behövs för att bära upp smaker. Men skönt att det ändå finns ex antal som faktiskt smakar ok när det väl behövs att man ska ha alkoholfritt. Vilket, som tur är, inte är så ofta. Tror jag får kora Lazer Crush från Beavertown som vinnare men Special Effects från Brooklyn Lager som en bubblare.

Nu ska öppna en rejäl dubbel-IPA.

Mer läsning : Test av ett par öl från Brewski

Inlägget Test av alkoholfri öl dök först upp på Humlenisse.se.

Det är inte bara vår i luften utan man känner också att sommar är på väg. Äntligen! Dags att öppna upp altanen och med det utebaren också. Fantastikt! Kan en maibock höja känslan eller blir det en besvikelse.

Så för att fira vårens och sommarens ankomst så tänkte att jag att det passar perfekt med test av ett par maibock! Det är en spännande brygd med intressant historik

Maibock är en tysk öltyp som har sina rötter i Böhmen, en region som nu tillhör Tjeckien. Namnet “maibock” kommer faktiskt från den tyska ordkombinationen “Mai” (maj) och “Bock”. Traditionellt sett bryggdes maibock för att fira vårens ankomst och det första tecknet på att kylan började avta.

Enligt legenden ska maibock ha uppkommit under 1600-talet, då ölbryggare i Einbeck, Tyskland, ville hedra kejsar Maximilian I. För att göra detta skapade de en stark öl som bar kejsarens namn “Einbeck” (som med tiden förvandlades till “Bock”). När ölet blev populärt i Bayern, beslöt man att brygga det som en del av vårfirandet och gav det namnet “maibock”. Nåt att fundera på när man njuter av sin maibock.

Nåja, dags att testa ett par stycken då.

PFUNGSTÄDTER Maibock

Utseende och doft

Ser ut som en vilken jävla lager som helst. Med ett skum som försvinner rätt snabbt. Doften är inte något speciellt. kanske för att den är väldigt väl kyld.

Smak

Det är inte bara en tråkig maltbas. Finns en sötma som ligger och skvalpar och en humlearom som tittar fram lite grann. Fast man vill inte komma till resorten där det enda dom har är det här. Känner att den behöver vara nollgradig för att funka. Tror att vi inte är stora fans maibock. Känns inte att den ligger på 6.9 procent. Nånstans är den ändå lite len i smaken.

Men den blir tråkig rätt snabbt. Liksom “avslagen” fort som fan. Ta inte en själv om du sitter i solen utan dela med nån. Och drick snabbt.

Sammanfattningsvis så är den bättre än en standard ful-lager.

Maibock – Brauerei Zoller-Hof

Utseende och doft

Alltså det ser inte kul ut. Hur ljus kan en Heller vara. Skummet var ännu sämre än på den förra. Den drog som en avlöning. Det doftat inte. Det luktar. Den lilla sötman som fanns på den första saknas totalt i den här. Ingen bra start.

Smak

Fast i smakprofilen är den lite lik. Det finns en sötma. Nästan som om man toppat bärsen med lite honung. Gillar inte den här hellern heller. Bästa var stadsvyn och festbilden i kapsylen. Det är förfärslich. Efter ett par klunkar ser den dimmig och död ut. Lite som träskvatten där det lite småbubblar från botten. Mina ölsmaklökar är inte gjorda för nån bock tror jag.

Inlägget Maibock: När ölet firar vårens ankomst med en skummande fest dök först upp på Humlenisse.se.

Jag satt i godan ro och kikade på ett avsnitt av “Över ett glas” på You Tube och det råkade då vara en Imperial Stout från Smedsbo Slott som kanalen recenserade. Frun, som har en fabläs för starka och kraftiga stouts, satt brevid och såg också recensionen. Stouten fick ett mycket högt betyg och killen i rutan var överväldigad över drycken. Frun gick så gick igång på det pekade mot mig med fyra fingrar i luften. Det skall då tolkas som att jag fick i uppdrag att införskaffa fyra stycken av nämnda dryck. Nu har jag inget emot en riktigt bra stout så det ska inte vara några problem. .

Jag hängde på låset på systembolaget.se när drycken skulle släppas ifall det skulle vara rusning. Man vet ju aldrig. Jag fick dock tag på mina fyra styckan utan problem. För ett pris på 129 kr styck skall jag väl nämna också. Man får dricka med andakt helt enkelt.

Det skall man tydligen göra med alla öl som kommer från Smedsbo Slott. Allt dom gör är starkt och som dom själva säger, “skall avnjutas i lugn och ro“. Gillar det.

Flaskan

Redan flaskan har en känsla av hantverk i sig. Den är i en egen form och kapsylen känns lite större än normalt. Etiketten är elegant sparsmakad och berättar enkelt vad det är för dryck och vad den kommer ifrån. Det skall inte vara så mycket krusiduller på en sån här dryck.

Utseende och doft

Jag öppnar och häller upp ett varsitt provglas och doften slår emot en på en gång. Det är rejält med doft i den här stouten. Det är en koncentrerad blandning av kaffe och choklad med en rejäl dos lakrits. Otroligt fin doft. Till utseendet är den föga förvånande svart som natten med en ett skum som försvinner rätt kvickt. Väldigt sugen på att testa nu.

Smak

Smakar en försiktig mun och känner en tjock konsistens. Väldigt tjock. Smaken har ganska “lakrits-söt” bas som byggs på med lite choklad och kaffe. Det smakar mycket och det ligger kvar. Man blir lite varm i bröstkorgen när den åker ner. Det är små klunkar som gäller här då det är verkligen fullpackat med smak. Tar man för mycket så blir det lite skarpt.

Ska man försöka hitta nån kritik så kanske jag skulle vilja haft lite mer rundör men nu snackar vi finlir. Det är en fantastik stout med underbar smak. Man sitter, som dom själva säger, rätt länge med denna så jag tycker att det är värt priset. Bara att köpa ifall man är ett fan av kraftiga stouter.

På bolis hittar man stouten från Smedsbo Slott här och den har artikelnummer : 38759.

Inlägget Provning av Smedsbo Slott Dry Imperial Stout dök först upp på Humlenisse.se.

Pub Peräkammari

Peräkammari var första haket som vi besökte. Valde den efter lite bläddring på Google. Den såg bra ut, hade ölutbud och låg nära hotellet, vi hade inte lust att ta oss för långt som första anhalt.

Det man kände på en gång när man steg in var en skön atmosfär. Även om det inte var mycket folk då vi var väldigt tidiga. Dämpad belysning, en välutrustad bar, flipperspel, musik på. Vad kan gå fel.

Vi går fram till baren och efter att botaniserat lite och snackat lite med bartjejen så får det bli en varsin Brooklyn IPA. Det fanns mycket att välja på så man behöver en standardöl att ha medans man väljer nästa. Vi sätter oss vid ett fönsterbord och kikar också i matmenyn.

I matväg fick det bli älgfärsbullar med mos. Såsten skall tydligen vara gjord med Jaloviina, en typ av ädelbrännvin.Låter intressant. Nåja, nästa öl fick bli lite mer lokalt. Mosaic IPA från Mallaskuun Panimo. Bryggd tydligen endast på Cryo Mosaic och det var också bra arom från nämnda humle. Kändes relativt lättdrucken också vilket passade väldigt bra.

Sen kom älfärdbullarna in och herregud vad goda dom var. Bullarna, moset och såsen. Allt var toppnotch. Såsen hade verkligen fått ett djup fårn ädelbrännvinet. På tallriken kom också en hög med rostade grönsaker. Så är väl oftast inte så spännande i pubmat men dom här var otroligt goda. Nästan så dom stal showen från älgfärsbullarna.

Bra start på pubbesöken i Helsingfors.

The Riff

Eftersom jag har lyssnat på Children Of Bodom, som är ett finskt Death Metal-band, i många år så var ju ett besök på The Riff ett måste. Man kände på en gång när man steg in där att det här är en kvalitets-pub. Riktigt skön, lounge-inspirerad miljö. Lite snygga foton och memorybilia på väggarna. Lång bar som ser ut att kunna erbjuda en massa gott. Och självklart bra musik i högtalarna.

Vi stegar fram till baren och blir välkomnade av den trevliga hårdrocksbartjejen som frågar vad det är för dryck vi är ute efter. Förklarar att jag gärna tar nån IPA som är lite fruktig och frun vill ha något åt Red-ale hållet. Vi får en del förslag och jag väljer till slut All Out IPA från Fat Lizard Brewing Co. Och det är lite som önskade mig. En lättdrucken, något fruktig IPA med inte alltför påtaglig beska. Bra hinkabilitet.

Vi sitter och gaggar lite lyssnar på musik och tittar på folk som kommer och går. Det kommer bland annat in en äldre tant som är jätteglad över att hon hittat dit. Hon går omkring och fotar och babblar med bartjejen och besäller till henne och hennes gubbe som mer ser ut att helt enkelt varit tvungen att följa med. Hör att hon berättar att där hon kommer ifrån så finns det inga riktiga pubar. Väldigt trist om man gillar att pubhänga.

Vi fyller på en runda till. För mig fick det blir nåt med mer beska och då plockade bartjejen fram Skank Session Dank IPA från samma bryggeri. Skulle tydligen vara deras beskaste. Och besk var den. men bra smaker också som trängde sig igenom beskan. Frun tog ett glas rött vin och när man beställer vin i Finland (eller i alla fall i Helsingfors) så får man alltid frågan vilken druva man vill ha vilken storlek. Cabarnet, Ripasso eller Zinfandel blir frågan och så kan man välja på small, medium eller large. Lysnade. Fick blir en medium Ripasso.

Efter att vi slurpat upp det så bestämdes att det fick blir en avslutande runda innan det är dags att gå vidare. För mig fick det bli en klassisk Brooklyn IPA och när jag skulle beställa vinet fick jag frågan från bartjejen ifall jag denna gång skulle beställa “an actual glas”. Det vill säga large och inte håll på och fjolla med medium.

Inlägget Öl och pubbar i Helsingfors dök först upp på Humlenisse.se.

Jag med frun och några till har haft som tradition att åka till Norrköping en gång om året i början på December. Från början var det en kombinerad resa för att köpa julklappar och gå ut och käka på lokal och ta sig några öl. Sen gick utvecklingen till att vara mer “köpa jullklappar”. Det vill säga det blev mera en ursäkt för at åka ner och äta och dricka gott. Nu hymlar vi inte med det mera. Vi åker ner, restaurangbesöken planeras och bokas i förväg. Och burgare ska ätas.

En sak består dock.På lördagslunchen skall det intas hamburgare och några starkproppar för att komma igång med dagen. Dom första åren hänger vi på låset på lokala O’learys men har på senare tid utvecklats till att besöka lite bättre ställen som har lite högre kvalitet på hamburgare och öl. Denna gång föll valet på Burgers & Bangers som tydligen tidigare inte haft öppet så tidigt. Men halleluja nu öppnar dom klockan 12. Helt perfekt tid för att käka lite lurre med burgare och bärs.

Burgers & Bangers

Vi glider in och blir anvisade till en plats med lite hörssoffa och några stolar. Vi såg senare att längre in i lokalen fanns det en lite mer loungig utrymme med vad som såg ut att vara väldigt sköna fåtöljer. Bra att veta till nästa gång. I vilket fall. vi får också menyer och kan börja botanisera bland utbudet. Man får en bra känsla på en gång. Här kommer att bli en bra burgarupplevelse.

Jag fastnar först för för 2Pac som dom beskriver som den lilla utmaningen med 300 gram kött och 3 x ost, majonnäs, dillpickles och silverlök. Kanske blir för mycket ändå. Frun fastnade för Mortel som är less is more med silverlök, dillpickles, dijonnaise och 2 x ost. Jag tror jag vill hamna mitt emellan där nånstand. Sen får jag syn på den. Hamburgaren som ropar på mig. Oklahome burger. Den hade en egen sektion så jag la inte märke till den först.

Oklahoma Burger

Ingredienslistan är rätt sparatansk. Det är 2 x 100g kött, ost, lök och ketchup inga konsttigheter. Men den smashas och steks tillsammans med lök och smör. Det låter hur bra som helst. Och när den väl dyker upp så känner jag att det verkligen var rätt val. Den är lite stökig med dom två smashade puckarna, osten rinner och det är lite glansigt från smöret. Snålvattner rinner. Man får inte vara rädd för att bli kladdig för det finns bara ett sätt att angripa en sån här rackare.

Jag begraver halva ansiktet i burgaren och tar en tugga. Himmelriket. Det är en perfekt burgare. Köttet har bra smak och maillardreaktionen är tydlig från smashningen. Osten är så där härligt geggig och smakrik och brödet är gott och fluffigt. Helt otroligt. Efter att mumsat i mig några tuggor till försöker jag komma på ifall jag käkat godare burgare. Det kanske jag har men kan inte komma på nåt på rak arm. Bara att besöka ifall du har vägarna förbi Norrköping.

Fick man öl till burgare då?

Jodå, öl fanns också. Bra utbud dessutom, vilket är ett måste på ett hak som serverar burgare. Efter att lusläst dryckesmenyn så föll valet på Right Here, Right Now från Potum Brewery. En DIPA då det handlade också om att komma igång med dagen. På Untappd gav jag den 4.1 och i stridens hetta hann jag bara skriva “Åh yes”. Den var “humlig”, gjort på Mosaic, Idaho7 och Azacca med bra balans på beska och sötma.

När burgaren var uppkäkad och första bärsen uppdrucken så behöver man ju en till så att man har nåt när man ska prata om burgarupplevelsen med sina bordskamrater. Då föll valet på Whirl Domination från To Ol. Och To Ol är ju som alla vet ett bryggeri som levererar stabilt. Det här var inget undantag. Det ör klassiska toner av tropisker och citrus. Härlig gulorange färg och vitt fluffigt skum. Fungerade toppenbra som en avslutning på lunchen.

Sämre luncher har jag haft. Gott om. Upprepar igen. Besök Burgers & Bangers om du befinner dig i Norrköping. Och välj då loungearean längre in i lokalen. Det kommer jag att göra nästa gång.

Inlägget Öl och burgare i Norrköping dök först upp på Humlenisse.se.

Har haft en box med fyra öl liggandes i ölkylen ett tag nu. Den köptes med orden “åh, äntligen blir vi av med den där” från killen i kassan på systembolaget. Tydligen var den sista och hade tagit för mycket plats i hyllan. Trevligt att kunna vara till hjälp.

Little Valley är ett brittiskt bryggeri från Cragg i West Yorkshire, som ligger mellan Leeds och Manchester. Dom har pysslat med bryggning sedan 2005 men ägarna möttes redan 1999. Wim van der Spek och Sue Cooper träffades i Nepal, Sue skulle cykla tillbaka till England efter att ha jobbat där i två år. Wim hade cyklat från Holland och precis kommit fram.Några år senare drar dom igång Little Valley Brewery.

Man brygger öl i olika stilar med gemensamma nämnaren att dom är veganvänliga och certfierat ekologiska. Vill man läsa mer om vad dom pysslar med och deras ölbryggning så har dom en blogg. Dags för humlenisses panel att prova en box med fyra öl från Little Valley.

Boxen

Boxen i sig är relativt spartansk. Den visar klar och tydligt vad den innhåller och hur flaskorna ser ut. Designen är minst sagt minimalistisk. Den innehåller som sagt fyra öl i olika stilar. Det är en blonde, en bitter, en IPA och en porter. Designen är inte sådär superimponerande men håller samma stil på dom olika stilarna. Det är väl egentligen inte så mycket mer att säga om det. Bättre att köra lite provsmakning istället.

Provsmakning

Tod’s Blonde

Vi börjar med, som namnet antyder, en blode. Den ligger på 5.0% i alkohol och skall enligt utsago innehålla komplexa smaker som bygger upp till en våg av beskhet. Vi får väl se.

“Cool & Crisp” säger flaskan. Vi häller upp och doftar. En panelmedlem utbrister spontant att det “doftar smältvatten”. Det måste sägas att panelen har historiskt sätt problem med stilen Blonde. Normalt brukar det finnas nån sorts örtighet som stör men det saknas här. Som tur är. Det gör att den här är faktiskt en rätt så bra Blonde i panelens gom. I all fall halva panelens. Osäker på ifall det är en bra blonde i stilen som så då den saknar det som vi brukar ogilla.

Det är en ren smak som håller ihop tycker jag. Det finns lite citrus och en rätt bra beska som samarbetar. Måste säga att flaskans tagline “Cool & Crisp” träffar ganska bra. En del av panelen tycker att den är lite blaskig. Om det finns nån ört så är det väldigt svagt i så fall.

För mig, kanske den bästa blonde jag druckigt, vilket troligtvis inte säger nånting för dom som gillar stilen.

Cragg Bitter

Här har vi då alltså en bitter som ligger på traditionella 4.2% bryggd med Challenger och Golding humle.

I glaset har den en snyggt, klar och fin färg. Kalssiskt bärnsten. När man smakar så är det första som slår en att det finns en tydlig metallisk smaken. Varenda lagning i munnen reagerade. Förutom metallen är den väldigt svag i smaken. I en bitter vill man ju ha en skön maltighet med lite tryck. Tycker att den är väldigt diffus i den här. Man liksom saknar djup. Helt enkelt en rätt så blaskig bitter. Näe, den här var inte rolig. Snygg men inte rolig.

Python IPA – Little Valley

Hoppar upp till en IPA på 6%. Pale & Powerful säger flaskan. Pale är den defintivt. Powerful? Inte så mycket. Vet faktiskt inte om jag skulle ta den för en IPA i ett blindtest. Alla panelmedlemmar hade samma åsikt där. Tycker det är mer som en kraftigare bitter. Gott om maltighet men saknar humlearomen som jag tycker behövs i en IPA.

Panelen tänker sig dock att vi har en matöl här. Till mat som inte är alltför stark eller kryddig. Mot slutet när tempen gått upp lite så finns det en sötma som påminner om dadlar eller torkade fikon. Och då skulle den passa sig fint till julmat. Som en sällskapsdryck så är det inte en bra IPA i min bok.

Dark Vale

Som en avslutning så bjuds vi på en Vanilla Porter på blygsamma 4,5%. Smakmässigt påar texten på boxen att det skall finnas, ja vanlij såklart, men också lakrits och lite apelsin.

Doften är ganska bra. Man hittar klassiska stout och porterdofter i form av kaffe, choklad och lite vanilj, Tänker att det kanske finns bra smaker här. Efter att smakat så kommer besvikelsen. Smakerna lyser med sin frånvaro. Även om det bara är 4.5% så kan jag tycka att man borde kunna klämma in lite mer av allt egentligen. Och dessutom är det för mycket kolsyra. Näe, även den här är en besvikelse.

Sammafattning

Kul att prova en box med öl från en och samma bryggeri. Dock så var kvaliteten genomgående ganska svag i mitt tycke. Bästa ölen var i den stil som jag inte gillar. Vad säger det. Troligtvis att den inte heller var så bra. Vet inte vad det beror på? Är det att dom är ekologiska? Jag vet jag att jag druckit öl som haft ekologisk märkning som har varit goda så det kan inte riktigt vara det. Är det för att dom är veganvänliga? Vet faktiskt inte vad den innebär att det är det i ölbryggning. Nån som har koll får gärna berätta.

Det var inte några sensationella smakupplevelser som man bjöds på i den här provningen. Nu går jag rotar i ölkylen och tar fram nåt som jag vet är gott.

Inlägget Little Valley Brewery – Provsmakning dök först upp på Humlenisse.se.

Lagunitas på burk? Vad är det för styggelse? Blir det verkligen bra? Frågorna är många och allmänheten kräver ett svar. Därför har vi på humlenissse.se tagit på oss den tunga uppgiften att ta reda på vad det är som pågår egentligen. Är det lika bra? Vad är skillnaderna? Är det värt prisskillnaden att köpa alu-burk istället för flaska.

Vi testar framförallt smaken men känslan är inte helt oviktigt även om den såklart är lite subjektiv. Fast egentligen. Varför skulle nån föredra burk framför flaska. Flaska har en lite mer exklusiv känsla medans burk känns lite…. “spendrups”. Fördelen med burk, om man bortser från logistik och annat oväsentligt, är att man har mer yta att jobba med vad gäller innehållet på utsidan av emballaget. Nog med pladdret. Dags att testa.

Vi häller upp

Utseende

Efter att hällt upp burken och flaskan sida vida sida så kan man snabbat konstatera att det inte är speciellt likt. Det ser inte ens ut att vara samma öl. Det blir ju såklart skillnad när ölet får var i ett helt förslutet emballage som en burk kontra en flaska. Även om den är mörk. Om det är samma öl så får nån med djupare kunskaper gärna svara på vad som har hänt här. Kan tilläggas att skummet betedde sig exakt likandant i dom två olika versionerna.

Doften

Om man tar sig en rejäl sniff då? Det är nästa samma här i båda glasen. Men doften i glaset som kommer från flaskan känns ändå som om den har lite med “umph”. Liksom lite mer av det goda helt enkelt. Den har lite tydligare karaktär där man känner mer hur smaken och beskan kommer att vara. Kanske så att humlearomen tränger igenom mer i flaskvarianten. Skillnad är det i all fall med fördel till flaska.

Smaken

Nog sniffat, vi tar och smakar istället. Burken, känns, ja, lite burkig faktiskt. Flaskan i jämförelse känns mycket frächare. Beskan i flaskan är mycket skarpare och påtagligare och definivt i eftersmaken där den i burken är näst intill obefintlig. Egentligen borde ju burken vara mer som man tänkt att Lagunitas skall vara då det kommer igenom 0 ljus. Och det vore ju lite lustigt eftersom flaskan är godare enligt 100% av panelen. Vinst till flaskan.

Som slutsats så kan vi konstatera, med all tydlighet att flaskan är att föredra. Även om den kostar nån spänn mer på Bolis.

Lagunitas på flaska hos Bolis.

Lagunitas på burk hos Bolis.

Inlägget Lagunitas vs Lagunitas dök först upp på Humlenisse.se.

Bryggde min andra stout för ett några veckor sen och nu har den varit i och kolsyrejäst i flaska i två veckor. Det betyder att det är dags att smaka på den och se om det är succé eller fiasko. Mitt första försök av att brygga stout blev lite i bittraste laget, då jag var lite väl frikostig med kaffebönorna. Frun gillade den dock, snällt av henne, och den var supergod att ha i en chiligryta. Men den här gången skall det vara lite mer balans i det hela.

Patentkork

Jag har inte hunnit få på etiketter än men tror att den kort och gott kommer att döpas till “Stormakt”. Den landade på strax under 9 procent så den kvalar in som en Imperial Stout. Hade egentligen tänkt ett par procent till men det blev lite sent och jag orkade in fortsätta koka ner. Jag tar fram en flaska i alla fall. Dom har stått i förrådet och eftersom vi haft typ istid senaste dagarna så är dom alldeles för kalla. Får värma upp den lite grann.

Ploppar upp patentkorken. Det är alltid ett spännande moment. Man vet inte om det skall smälla som fan eller om det är en blindgångare. Jag döpte en tidigare batch till “Skott kommer” då som small rejält varje gång man öppnade. Den här var dock blindgångare. Vilket antiklimax. Kan det vara för att gummipackningen är dålig. Har alltid ett par stycken blindgångare per batch. Nåja Bara att hämta en ny. Eller kanske två stycken på en gång. Tar en med vanlig kapsyl också.

Äntligen provsmakning

Den var bättre, pös lite lagom sådär så man vet att det har hänt saker i flaskan. Tar och häller upp den i ett fint glas med fot. Den kanske är nån grad för kall fortfarande. Skummet var lite trögstartat men kom igång under hällningen och resultatet blev en riktigt snygg stout med bra skum. Inte världens tätaste skum men inte alls pjåkigt.

Tar en ordentlig doftare och visst är det bra. Det är precis lagom med kaffedoft som blandas med aromer från choklad- och karamellmalten. Det bådar gott. Det kanske blir en bra stout. Frun doftar också och tar ett par klunkar. Jag väntar med spänning på första spontana utlåtandet.

– “Det här. Är som köpestout!”.

Jag tror jag har lyckats. Smakar också och visst är det bra. Det är bra balans i smakerna även om det drar mycket åt kaffehållet så blir det inte för mycket. Det blir i precis rätt mängd. Riktigt gott måste jag säga. Sitter sen och smuttar i lagom takt och smakerna blir bättre när drycken går upp nån grad till.

Min första lyckade stout. Mycket trevligt. Kanske till och med blir ombryggning.

Inlägget Provar Stormakt – min andra bryggning av stout dök först upp på Humlenisse.se.

Julen närmar sig med blixtens hastighet och det är som vanligt massor som alla ska hinna med. Bland annat prova julöl till julmat. Både lite varmt och kallt. Det blir ju då ett litet projekt när man måste börja en ölprovning med att rulla köttbullar. Men det är det värt. Det är kul att prova ölen dels som dom är men också både till nåt från kalla bordet, typ laxröra, och nåt från det varma, som till exempel köttbullar.

Till just den här provningen hade vi lite laxröra, matjessill, kokt potatis, kokta ägghalvor, hackad gräslök, crème fraiche och köttbullar. Vilket borde ge en ganska bra bild av hur dom olika ölen klarar sig olika situationer.

Provningens startfält

Den här gången bestod startfältet av kanske lite mer spännande öl än sist. Och följande öl testade vi:

• Slottets Julöl, Halmstad Bryggeri
• Allsta Julöl, Allsta Bryggeri
• Red Ipa, Ocean
• Julöl, Stigbergets
• Kåtöl Jullager, Northern Brewers
• Yule Juice, Amager Bryghus

Själva provningen

Provningen av julöl gör jag tillsammans med frun som har Stinas Mat & Prat och jag måste varna att bilderna inte är av högsta kvalitet. Det går undan när ett öl skall provas på tre olika sätt och allt skall antecknas. Texten i inlägget är mer eller mindre så som det spontant sägs under provningen. Vi skriver för fulla muggar medans vi provar så det är lite tillrättalagt för att det ska gå att läsa och förstå.

Så utan mer fördröjning, själva provningen hittar man här: provning av julöl. Och man är sugen på att läsa lite äldre provningar så finns andra provningar av julöl här.

Inlägget Provning av julöl, andra rundan dök först upp på Humlenisse.se.

Tillsammans med kära fru som har Stinas Mat & Prat så har vi testat julöl i många år nu. Vi testar hur dom fungerar för sig och sen med lite julmat typ köttbullar, matjes, ägghalvor och prinskorv. Det är väldigt roliga att faktisk testa en öl först utan mat och sen med olika typer av mat för att se vad som händer med det. Vissa blir bättre andra sämre. Recensionerna får man ta med en liten nypa salt, då brukar blir en rolig tillställning med många skratt. Vilket man märker i dom texter som produceras under testet. Eller vad sägs om klassiker som:

“Jesus har återuppstått i form av en julöl”

och

Efter etikettfadäsen kommer vi till smaken. Den bjuder på blaskighet, avsaknad av karaktär och nån metallisk bismak som gör att man vill rengöra tungan efteråt.

Årets första test

Så nu har vi alltså genomför ett första test av årets julöl. Både favoriter i nya batchar och helt nya. Det är faktiskt bara tre öl i första testet men fler kommer alldeles strax. Gissar att det blir två till i alla fall. Så jag rekommenderar starkt att hänga med årets tester och börja med den första. Årets första julölstest hittar man här.

Vill man ha lite rolig läsning på temat julöl så är här en länk till alla dom gamla testerna på julöl.

Inlägget Julöl 2021 – Ett första test dök först upp på Humlenisse.se.

Betyg : 4 på Untappd

Onsdag kväll. Det är jazz-hop i högtalarna. Senaste bryggningen med stouten bubblar på och jag botaniserar i vad nästa bryggning ska vara. Funderar också vad man ska laga för god mat i helgen.

Barley Wine

Triton från Destihl Brewery är utmärkt sällskap för dom uppgifterna. Det är en hybrid mellan engelsk och amerikans Barley Wine. I korthet kan man säga att Barley Wine är en stil som uppstod för att marknadsföra stark öl till folk som dricker vin. Idag är den engelska varianten av Barley Wine ofta stark, söt, fyllig och med en fruktighet, medans den amerikanska har mer humlearom och högre beska. Och här har vi alltså nån sorts hybrid mellan dom två.

Häller upp

Det blir ett ganska rejält skum som är lite mörkvit med lite större luftbubblor i. Doften som man möts av drar igång massa synapser. Det är kola och torkad frukt, typ katrinplommon, sötma och även humlearom i en härlig blandning. Det är mycket doft och det doftar gott. Lite som en efterrätt med massa kola.

Jag smuttar lite på känner känner nog den tjockaste konsistens som jag nånsin känt i en öl. Det är nästan lite nyponsoppa. Och smaken! Wow! Den är helt underbar. Alla dofter som man hittade, finns också med i smakbilden. Förutom det som fanns i doft som finns det lite choklad också och saker som jag har lite svårt att bestämma. Knäck? Det är många smaker som bärs upp av dom 12 procenten som den här ligger på. Alkoholen ligger där och lurar men kommer aldrig upp så att den stör.

Medans jag smuttar på den här så går temperaturen upp några grader smaker blir om möjligt ännu mer framträdande. Även alkoholen tittar fram lite mer.

Länge sen som jag blev så här positivt överraskad av en öl, vilken är jättekul. Måste kolla ifall det finns fler att köpa. Länk till bolis.

Inlägget Triton, Barley Wine – DESTIHL Brewery dök först upp på Humlenisse.se.

Dags att brygga en stout igen. Förra försöket blev lite skarp och lite för bitter. Men den blev fantastisk att ha i en chiligryta.

Köpt lite små uppgraderingar till “bryggeriet” inför min andra bryggning av en stout. Närmare bestämt en klädsam värmejacka som ska se till att man kommer upp i temp snabbare och behåller sen värmen mer jämt också. Kan ju vara bra när man brygger ute och det inte är sommarvärme att prata om direkt. Andra uppgraderingen är en Heat Pad att ställa jäshinken på och en InkBird med wifi som ett komplement till den. För att kunna kontrollera värmen i jäsningen bättre.

Jag klär på jackan på Digiboilen och den sitter fint. Hoppas den funkar också. Monterar därefter ihop Heat Pad och Ink Bird och testar lite. Laddar också ner appen för den och parar ihop dom. Vilket funkar fint. Smidigt att kunna styra värme från luren. Dags att börja göra lite nytta istället och dra igång koket.

Kokning av min stout

Drar igång Digiboilen för att komma upp i temp och mäter upp all malt som ska i. Doften är underbar när man häller i choklad och brownmalt. Det här kommer att bli bra. Mäskar och grejar och försöker vara noggrann med att få ut allt efter lakning. Därefter mäter jag upp en pre boil gravity som hamnar på 1.058. Om lite mer än hälften ska koka bort så borde man hamna rätt bra. Efter halva koket är det uppe i 1.075.

Jag bestämmer mig för att stanna på 1.080 och få ut 12 liter som är lite svagare än tänkt men kommer att vara rätt så bra ändå. Koket tappas ner i jäshink och jag lägger i mätgrunkan från InkBirden och stänger locket.

Jäsning

Dagen efter går jag och kontrollerar jäskärlet och den har ju kräkts rejält och det rinner ut gegga genom vattenlåset som nån sorts minivulkan. Funderar lite på vilka mina options är. Kommer fram till att jäskärlet är för litet. Eller för litet när man brygger en 12 liters batch med 3 paket jäst. Medans jag funderar så skjuter den ut korken i vattenlåset och lossar t.o.m. på locket. Motvilligt kommer jag fram till att jag måste byta till större jäskärl. Man vill ju helst inte hålla på och greja och peta när jäsningen har dragit igång. Syre! Men vad ska man göra liksom. Bara att hälla över i en större hink. Sen skakar jag lite liv i den och efter en stund så ser man att det börjar hända grejer igen. Den här gången i lite rymligare miljö.

Bara att hålla lite tummar. 18 grader i några dagar. Sen ska den upp till 23 grader tills det är färdigjäst. I skrivande stund har den jäst i tre dagar och är nu inomhus i just 23 grader. Uppdaterar med den spännande upplösningen.

Maltnota

Pale Ale Malt 5,2 kg

Chocolate Malt 386 g

Crystal 280 g

Roasted barley 280 g

Brown Malt 190 g

Humle

Columbus, 25g, 60 min

Övrigt

Muscavadosocker 300 g, 120 min

Kaffebönor, 50 g, efter kylning

Jäst, 3 pkt S-04

Mäskning och kokning

Mäskvatten 19 liter, 74 grader (med maltpipa i digiboil)

Och så lite bilder

Inlägget Brygga stout – mitt andra försök dök först upp på Humlenisse.se.

Lagunitas IPA är en favoritöl som ofta öppnas på söndagseftermiddag när alla måsten och annat gjorts. När det är dags att ta söndag på riktigt och relaxa i loungen. Jag tycker att Lagunitas IPA är perfekt för den typen av aktiviteter. Det är en väldigt god öl att ha när man ska ta det lite lugnt. Den drar inte ut svängarna åt nåt håll utan bara är. Och tänkte då att det borde man ju kunna brygga själv istället. Efter en Lagunitas (eller två) så brukar det på söndagar följas upp med ett par provningar av nånting nytt. Som en bra söndag ska vara liksom.

Kommer att utgå ifrån ett recept från Brewfather och modifiera lite. Kanske blir en godare variant. Vem vet. En batch på ca 10 liter är vad kommer att bli i alla fall.

Bryggningen

Bryggningen gick rätt så smidigt. Bryggde utomhus på altanen under en sån där paviljong ifall det skulle skvätta ner regn. Och så har man full koll på temperatur och annat från köksfönstret. Den har fått jäsa i tvättstugan där det är typ 22 grader. Och på slutet åkte den ut till uteförrådet där det är ca 5 grader beroende lite på väder och vind. Inte helt optimalt så det börjar bli dags att investera i lite prylar så man kan kontrollera temperatur bättre.

Flaskade, i skrivande stund, för 4 dagar sen. 24 flaskor fick jag ihop. Passade på att ta ett litet smakprov vid flaskningen och måste säga att jag var väldigt nöjd med smaken. I början skön maltighet som övergår till humlearom. Kändes lite “Lagunitasig”. Ser väldigt mycket fram emot att prova efter att den fått stå i flaska i 2 veckor.

Provsmakning

Har nu druckit två flaskor av Nagulitas och måste säga att jag är nöjd. Balansen mellan humle och maltighet finns där. Den liknar lagunitas på många sätt men är ändå inte en 1:1 klon. Jag saknat möjligtvis lite kropp. Lite fyllighet. Men förutom det. Myket gott. Skål!

Maltnota

Pale Ale Malt, 2,15 kg
Caramel Malt, 130 g
Munich Malt, 185 g
Wheat Malt, 185 g
Crystal Malt, 300 g

Humle

Magnum, 9g, 60 min
Simcoe, 7g, 60 min
Amarillo, 16g, 30 min
Centennial, 4.5g, 30 min
Cascade, 25g, 0
Cascade, 15g, Torrhumling, 5 dgr
Centennial, 15g, Torrhumling, 5 dgr

Jäsning

En påse SafAle US-05.

7 dagar i 20 grader

3 dagar i 5 grader

Bryggning

Mäskning: 70 grader, 60 minuter

Utmäskning: 75 grader 10 minuter

Mäskvatten: 13,5 liter i en Digiboil med maltpipa

Lakvatten: 4 liter

OG: 1.051

FG: 0.014

Protafloc, 0,5 krm, 15 min

Inlägget Brygga en Lagunitas IPA klon (typ) – batch #12 dök först upp på Humlenisse.se.

Bangatan

Den har nämnts ungefär tusen gånger på podden Ölpolen och jag har blivit väldigt sugen på att prova den. Nu är tiden inne. Vi pratar alltså om Bangatan från O/O-Brewing och jag har lite hajpat upp den, så nu är förväntningar såklart skyhöga. Så utan vidare häller vi upp drycken och ser vad det är.

Doften

Doften är som så många i den här stilen väldans god med alla klassiska frukter och tropiker som “ska” finnas där. Bangatans doft lever väl upp till hajpen som jag satt på den och jag ser fram emot att smaka på den.

Utseendet

Väl i glaset så är Bangatan en riktig heting med den lite mörkgula färgen och småfluffiga skummet ovanpå. Tillsammans bildar dom en fin oh skarp kontrast till varandra. Vackert.

Smaken

Smaken liknar inte helt oväntat en hel radda andra öl i den här stilen. Vi snackar saker som ananas, mango och grapefukt. Alla komponenter finns där, som det ska, i en fin balans. Den väl avvägda beskan, dom tropiska aromerna från humlen och en liten liten sötma. Gillar verkligen den lilla gömda sötman. Det gör att helheten lyfter ännu mer. Det är helt enkelt en öl toppklass. Det blir definitivt ett återköp av Bangatan.

Slutligen

“Men undrar om inte min hemmabryggning Hoppy Hippo X kan ändå ge den här en match. Måste prova sida vid sida nästa gång.” Det där skrev jag vid provningen när jag la upp den här på Humlenisses Instagram. Jag har efter druckit en Hoppy Hippo X och kan säga att den inte riktigt nådde upp till Bangatan.

Den som uppskattar humledominanta öl kommer att älska denna. Bara att köpa. Bangatan hittar man på “bolis” här.

Betyg : 4.25 på Untappd

Inlägget Bangatan – O/O Brewing dök först upp på Humlenisse.se.

Oppigårds

Tulsen är en ny New England IPA från Oppigårds som förövrigt är ett av mina favoritbryggerier. Det är också deras första öl som kommer i en 44cl burk. En storlek som jag gillar och föredrar. 33cl är för det mesta lite för lite och 50cl i sin tur kan bli för mycket. Lite beroende på tillfälle och öl men rent generellt.

Tulsen

Tulsen är bryggd med mycket vete och havre där havren bidrar till en len och trevlig munkänsla och ett fint skum. I humleväg så har man slängt i Nelson, Galaxy, Mosaic och Amarillo. Amarillo är tydligen en favorit hos Oppigårds. Massvis med trevlig humle så förutsättningarna för en bra ölupplevelse är goda.

Loungen

Vi har lite av en tradition att sitta uppe i vår lounge i clubfåtöljer på söndageftermiddagar. Man sitter där och chillar och kikar på Svenska Nyheter och kanske nåt annat. Eller så har man bara på lite jazz-hop i högtalarna. Men när man sitter där och myser så blir det också självklart att man provar en öl eller två. Miljön är liksom utmärkt för det ändamålet.

Smaken

Den här söndagen fick det bli just en Tulsen från Oppigårds. Häller upp och ser att den har en väldigt fin lite mörkgul färg ett rätt så tät oh vit skum som lägger sig ovanpå i en fin kontrast. Det blir snyggt. Doften är som man kan förvänta sig från humle-kombon, fruktigt och trevligt. Efter att ha smakat några gånger så tycker jag att den är väldigt välbalanserad med lite fruktiga toner och en bra beska som möter upp aromen fint. Munkänslan är som sagt len och fyllig.

Mycket bra öl som det troligtvis får bli ett omköp på, och har du inte testat så är det bara att köpa.

Inlägget Tulsen – Oppigårds Bryggeris nya NEIPA dök först upp på Humlenisse.se.

Tyckte att det var dags att prova att brygga en IPA med lite bär i och det fick landa i blåbär och hallon, precis som drottningsylten. Det fick också bli andra bryggningen med Digiboil vilket är väldigt trevligt. Lärde mig från förra gången bland annat att om man har maltpipan i så behöver man ha i mer vatten än man tänkt. Eller mer vatten än receptet säger. Själva kylningen fick jag till bättre och smidigare också.

Bären kokade jag upp rörde om ordentligt så det blev lite pureaktigt. Färgen blev väldigt intensiv och lovande. Borde kanske ha jobbat mer med OG då jag ville ha den lite högre men eftersom det ibland händer saker runt omkring som man inte kan styra över, så det blev som det blev. Kanske skulle ha rört om lite mer. Själva bryggningen gick rätt så smidigt. Inga jättefadäser. Fick till kylningen på ett bra sätt med trädgårdsslag i kylspiralen och sen i avlopp.

Färgen är typ mörk gammelrosa. Om det nu är en riktig färg.

Namnet fick ju självklart bli Drottning efter sylten. Jag står och fnular och funderar på namn och det känns som hjärnan har tagit helg då frun kommer och kläcker ur sig det bara. Less is more. Och då blir det ju också enkelt med etiketten.

Provsmakning

Vid provsmakning efter två veckor i flaska så kan man konstatera att bärsmakerna finns där blandat med lite klassisk IPA. Tycker nog att det blev en frisk och rätt så trevlig öl. Jag är nöjd med brygden. Färgen är typ mörk gammelrosa. Om det nu är en riktig färg. Skulle kanske velat ha den lite ljusare mot det röda hållet men blåbären dominerade nog lite för mycket. Nästa gång kanske det blir lite mer hallon än blåbär.

Men det får vänta lite då det finns annat på kö. Nästa bryggning kommer att blir en Lagunitas IPA-klon. Och efter det är det dags att sätta igång en julöl som jag inte riktigt har bestämt inriktning på ännu.

Är faktiskt riktigt taggad på att dra igång nästa bryggning.

Men vafan! Nu när jag lägger upp bilden så ser jag att jag skrivit Azacca och Nelson. Medans i receptet hade jag Galaxy och Nelson. Det var nog så att när jag skulle beställa galaxy så fanns det inte och så fick det bli azacca.

Maltnota

3000 g Pilsner Malt

320 g Karamellmalt

Mäskning

Mäskning 60 min, 67 grader

Kok

Koktid, 1 timme

Humle

Galaxy, 10 g, 60 min

Galaxy, 20 g, Nelson 20g, 10 min

Nelson 30 g, Galaxy 17 g , Simcoe 3 g, 0 min

Gravity

OG: 1.052

FG: 1.010

Torrhumling

Torrhumling: 3 dgr: 54 g Citra och 47 g Nelson.

Blåbär och hallon 500 g fick ligga i fem dagar.

Jäst

US-05

Inlägget Brygga en IPA med blåbär och hallon dök först upp på Humlenisse.se.

Annars var Eliphas från Omnipollo en helt underbar höjdare. Så bra. En annan värd att nämna var Troopi Cannon som var helt perfekt till en stark chilligryta som fått bubbla i många timmar.

Topplista September 2021

Humlenisse på Facebook.

Inlägget Topp 10 provade öl – September 2021 dök först upp på Humlenisse.se.

Det var ett tag sen nu när jag testade nåt från Omnipollo. Dom har en förmåga att kunna leverera riktigt bra kvalitetsgrejer till lite mer high chaparall som kan vara lite hursomhelst.

Doft och utseende

Här har vi alla fall Eliphas, en dubbel-IPA som klockar in på 8.1 procent. Så fort jag knäpper upp burken så slås man av en kraftig humlearom som bara exploderar. Och doften som sprids är fantastisk. Det här bådar väldigt gott för fortsättningen.

Häller upp och det som finns i glaset när det lugnat sig ser superbt ut. Utseendet lever upp till hajpen som doftbomben skapade. Skummet är ganska så försvinnande men det gör faktiskt inte så mycket i sammanhanget. Jag tycker inte att det är superviktigt med en rejäl skumkrona i den här typen av öl. Den är mega-juicig i utseende. Ser extremt god ut.

Smaken

Tar en munfull och känner att smakerna är en fortsättning av hela upplevelsen hittils. Det är en len och fin munkänsla. Väääldigt mycket torrhumling. Nästan på gränsen till att man känner humlebränna. Verkligen balanserar på den gränsen. Smakerna är dom klassika tropiska med en rätt så rejäl beska som ligger som en bra motpol till aromerna. Det kombinerat med den lena munkänlsan gör att det här är top notch i stilen. Mycket av allt i en skön coctail helt enkelt.

Det bästa på länge i den här stilen som jag druckit. Det är liksom en bra ölupplevelse från början till slut. Borde ha köpt flera. Men det kanske inte är försent än.

Inlägget Omnipollo – Eliphas dök först upp på Humlenisse.se.

Fjäderholmarna ligger precis utanför Stockholm, dit kan man åka när man vill känna att man åker iväg nånstans fast man inte orkar ta sig nån längre sträcka. Jag har varit där en gång i tiderna begynnelse och kommer ihåg att det fanns nån smed och nån restaurang där man bar ut sin mat på plastbricka. Det har säker hänt en del sen dess. Som till exempel Fjäderholmarnas Bryggeri.

2011 tog några killar sina första stapplande steg i ölvärlden. 2014 öppnades en bryggeripub på självaste Fjäderholmarna. 2017 kommer en riktigt succé på Stockholm Beer & Whisky Festival där dom vann hög med priser. 2020 när världen står still i Covid-19 time out öppnade killarna bryggeri i Bro, en stenkast från Bålsta där jag huserar.

Tror att det får bli ett nytt besök på Fjäderholmarna nästa sommar och hänga lite deras bryggeripub. Dags att smaka på några av ölen i deras repertoar.

Fjäderholmarnas Pale Ale

Gillar burkarna i den här serien och figurerna som pryder dom. Här har vi nåt långbent med snygg frisyr. Är det en fågel eller en manet? Inte vet jag, gillar den i alla fall. Häller upp innehållet istället.

Ganska så fin, den ser lite mörkgul ut och jobbar upp ett rejält skum vid upphällning. Jag försöker få nån första doftbild men det är lite svårt att känna nåt genom skumbarriären. Man får ha lite tålamod. Bisittaren har lite problem med doften. Det dyker upp meningar som : “Det är en sån här som jag inte gillar”. “Kan inte förklara”. “När den kommer i kontakt med luft så händer det nåt.”. Men det är lite fruktigt, grapefrukt, lite klassisk och helt ok.

Efter en provsmakning känner man att den här pale alen kommer med en rejäl beska. Vidare finns det också en hel del mogen frukt. Stenfrukt kanske? Grapefrukt som i doft? Sen i eftersmaken kommer det mer av det som finns i doften. Smaken tycker jag nog är kanske är lite tunn. Lite mesig kropp liksom. Men det är väl lite så pale ales är. Det är inga smakbomber. Det här är inte den absolut bästa pale alen i mannaminne. Inte den sämsta heller. Den hamnar nånstans mitt i emellan.

Fjäderholmarnas Hazy IPA

På den här burken har vi hela tre stycken filurer. Fåglar av nåt slag? Kanske nåt som man hittar på Fjärderholmarna. Två verkar vara kära och den tredje är lite utanför som ett tredje hjul. Lite synd om killen kan jag tycka.

Den ser så där lite småhazy ut. Nästan så att man kan se genom faktiskt. Jag tycker hazy ska var hazy. Ska helst se ut som apelsinjuice. Nåja, kanske lite överdrivet. Doften är, inte helt oväntat, väldigt humlig och trevlig. Nästan som man förlåter den svaga hejsinessen.

Om man tar och provar istället. Jag måste säga att jag blev lite besviken på smaken faktiskt. Doften hajpade upp hela upplevelsen och jag hoppades på mer aromer från humlen. Istället så är det beskan som dominerar rätt mycket. Kan nästan sträcka mig till att det finns en smak som jag inte gillar i den här. Kan dock inte placera riktigt vad det är. När smaklökarna har anpassat sig lite till att det är en rätt besk öl jag dricker. Den går ju också upp i temp lite grann under tiden. Så avslutet blev riktigt trevlig faktiskt.

Ramona, en Rye IPA

Ramona levereras i en händig 44 cl burk med en akvariefisk på. Gissar att det är Ramona. Upphälld i glas är den snygg, gyllenbrun i färgen och doftar bra och inbjudande. Gillar verkligen 44 cl burkarna. Dom är liksom en perfekt storlek. 33 cl är lite för lite kan man tycka medan 50 cl långburk är nästan lite barbarisk. Näe, 44 cl ska det vara.

Tror jag gillar råg IPA. Har av nån anledning inte druckit så jättemånga i den stilen. Kanske fick nån dåligt när man skulle prova sin första. I den här tycker jag att maltsmaken blir lite len och fin på nåt sätt. Mycket bra smakbild. Känns nästan som lite åt bitterhållet. Nu är det ju även korn- och vetemalt i denna så det kanske inte är helt sant. Måste nog testa fler för att få lite mer data. Beskan är på relativt låg nivå vilket passas perfekt i den här ölen. Njuter.

Tyckte mer och mer om den för varje klunk. Smaken känns så elegant och bra. Den här kommer det definitivt att bli omköp på. Det är faktiskt inte så jättemånga provöl som det blir det på. Bra jobbat!

Louis & Louise

Ny burk, nya fiskar. Här har vi två fiskar som är ett par som simmar tillsammans genom livet. Eller så är det två fiskar för att det är en dubbel-IPA. Hursom så är även den här snygg i glaset när det är upphälld. Jag gillar snygg öl. Den är lite ljusare än Ramona och med ett rätt tjockt skum som ligger kvar, vilket är också trevligt.

På ett sätt liknar smaken lite grann den som fanns i Ramonan och på många andra sätt gör den inte det. Vi har ju en dubbel-IPA här och det brukar betyda att det finns en viss maltsötma som kan störa mig ibland. Men här är det inte så att det blir för påtagligt. Smakbilden bjuder också på en hel del torkad frukt och lite karamellighet. Även det här är en riktigt bra öl. Den här Hop Reef serien som dom kallar ölarna med fiskarna på har hittills varit av mycket bra kvalitet.

Den här blev också godare och godare för varje centimeter som det minskade i glaset. Är det dom 8,5 procenten som talar eller är det för att den gått upp lite i temp. Eller en kombination? Ingen kan veta. Mycket gott i alla fall. Bara att köpa.

Inlägget Fjärderholmarnas Bryggeri – en liten ölprovning dök först upp på Humlenisse.se.

Vill följa själva provningarna så får man gärna göra det på antingen Humlenisses Untappd eller på Humlenisses Instagram. Jag skriver lite mer utförligt på Instagram. Untappd är mest för betygsättning och datasamling.

Det kanske kan bli lite missvisande listor då det är olika ölstilar blandat, men det skulle bli lite för mycket pyssel att göra en topp 10 för varje stil. Jag skulle dessutom behöva dricka väldigt många fler öl för att få ihop det. Vilket i sig kanske inte en nackdel.

Med det sagt, så har vi nedan premiären på första topplistan. Totalt testades 26 öl och här är dom 10 bästa provade ölen i augusti 2021.

Topplista Augusti 2021

Humlenisse på Facebook.

Inlägget Topp 10 provade öl – Augusti 2021 dök först upp på Humlenisse.se.

Vad ska man uppgradera till då? Planen var i alla fall att flytta bryggandet till uteförråd och kunna, vid behov, göra lite större batcher. Efter att sneglat på diverse bryggverk och olika kokare så fick jag tips om Digiboil.

DigiBoil gör entré

Jag tar och kollar upp den och ser snabbt att den verkar ha alla egenskaper som jag är ute efter. Den finns i lagom storlek för mig (35 liter) och den kan hålla angiven temperatur. Man kunde också köpa till ett trevligt kit med maltpipa och mäskpaddel. Maltpipan kan ställas ovanpå kokaren vilket är väldigt praktiskt. Man kunde också sälja in den till frun genom att den kan användas som Sous Vide. Vi har testat att göra entrecote och det blev helt fantastiskt. Sen fick det bli en kylspiral också eftersom kylningen kan bli rätt knepigt annars. Trädgårdsslang in och sen ner i avlopp. Perfekt.

Maltpipan förenklar saker rätt mycket tycker jag. BIAB i all ära men det var rätt bökigt tycker jag. Sen är det underbart att kunna sätta en mäsktemp istället för att försöka kontrollera den på en spis vilket är i princip omöjligt. Helt hopplöst faktiskt.

Jag har hunnit koka två batcher hittills och är än så länge jättenöjd. Det har blivit en klassisk hazy ipa som jag delade upp i två jäskärl med två olika torrhumlingar. Dom är i skrivande stund i flaska och ska få lite kolsyra. Den andra batchen blev en mer “klassisk” IPA fast, förutom humle, även med blåbär och hallon i torrhumlingen.

Framtiden då

Så klart har man också börjat fundera på vad nästa uppgradering ska bli. Vi har lite planer på att göra om uteförrådet till bastu och jag funderar på att kombinera bastuns relax med bryggeridel. Tänker att det borde vara en trevlig miljö att relaxa i, ta sig en öl och prata öl och bryggning. Det kräver ju dock bl.a. att man uppgraderar jäskärlen till nån variant i metall så att DigiBoil får en snygg kompis. En sak i taget.

Inlägget Digiboil fick bli nästa steg i ölbryggeriet dök först upp på Humlenisse.se.

Dom trappistöl som skall testas är följande:

• La Trappe Bockbier från Bierbrouwerij De Koningshoeven som är en bock på 7 procent.
• Gregorius från Stift Engelszell som är en Belgian Quadruple på10,5 procent.
• Zundert 10 från Trappistenbouwerid De Klevit B.V som också är en Belgian Quadruple och ligger på 10 procent.

Till det ska det serveras lite brännvinsost, en Compté Supreme, en ölpinne med vitlökssmak och en italiensk kryddigt salamikorv. Då kör vi!

Trappistöl nr 1 – La Trappe Bockbier

Vi häller upp den första av tre. Det blir en rejäl, nästan pompös, skumkrona av La Tarppen. Den ligger snyggt i glaset och det ser trevligt ut. Doften är lite söt, lite karamellig inte allt för kraftig. Kan ju vara skumbarriären som är i vägen.

Vi tar och smakar lite. Smaken fortsätter på samma linje som doften förhandstippade om. Det är karamelligt, lite julmustigt och julöligt. Man tänker att det är en väldigt bra matöl. Och ingen skumbanan så långt ögat (eller näsan) når. Kul att ens förutfattade meningar blir krossade. Det är bra.

Vi provar med lite trevlig Compte och den får smaken att höja sig lite. Det framträder en annan nyans på beskan. En sorts kaffebeska som man kan få i eftersmaken av kaffe. Brännvinsosten passade som handen i handsken och dom två tillsamman bildar en mycket bra smakupplevelse. Även till vitlökskorven så funkar den. Kanske inte lika bra som till osten men själva ölen klarar den med bravur. Den blir liksom inte sämre av det. Med parmesanosten, som också var en höjdare, kom det faktisk fram pyttelite skumbanan.

Stina the Bisittare gillade den här ölen väldigt mycket och pratar om omköp till och med. Stina är annars väldigt mycket för olika kraftiga stout och vill helst inte dricka mer än två IPA på raken. “Sen räcker det med kolsyra”. Jag själv gillade också ölen. Det var en positiv överraskning. Den får en stabil 4 på Untappd.

Trappist nr 2 – Gregorius

Vi tar väl och häller upp nummer två i startfältet. På den här, till skillnad från ovanstående, försvann skumkronan som en avlöning. Tycker att det är lite trist. Det blir liksom inte riktigt samma känsla. Färgen på det här ölet ser faktiskt inte så inbjudande ut. Lite som att man har diskvatten som det har åkt kaffe i. Hmm, är det nåt fel på den kanske?

Nope, inte av doften att döma i alla fall. Det doftar väldigt trevligt. Måste smaka lite på en gång.

Smaken är faktiskt fantastik. Som en god karamell med lite kolatoner och sirap. Fin smak. Känner också att det bränner lite i halsen från dom 10,5 procenten som den kommer med. Men absolut inte så det stör. Det visade sig att om man tar lite brännvinsost så försvinner brännan. Förövrigt var var ostarna mycket bra till Gregorius också. Man blir lite varm av den här efter att ha tagit några omgångar.

Godare än den första och landar på 4.24 på Untappd.

Trappistöl nr 3 – Zundert 10

Sist ut på dagens Trappistprovning har vi Zundert 10. Här får vi en skumkrona som blir rätt så ståtlig men försvinner också rätt så snabbt. Utan vidare så smakar vi en klunk. Det känns som det var lite “mer” munkänsla i denna på nåt sätt. Det är lite strävare och det finns små bubblor också. Dom tidigare två har i princip varit kolsyrelösa men här hade vi lite bubblor.

Beskan är behaglig men kanske lite mer framträdande än i dom andra. Den är ju väldigt bra den här också. Är alla Trappist så här goda eller har jag haft tur? Eller är det ostbrickan och solen som gör sitt också. Inte heller nån skumbananen. Kanske blandar ihop den företeelsen med andra belgiska öl.

Även den här funkar såklart också hur bra som helst med ostarna och korvarna. Och det blir en fantastisk smakupplevelse i det hela. Man vill inte att det ska ta slut. Ölen hamnar på en fyra på Untappd.

Sammanfattningsvis så kan man säga att vi båda har upptäckt en ny genre som det kommer att köpas mer av. Och jag kan rekommendera den som ännu inte provat Trappist att göra det. Köp då gärna någon kraftig ost att ha till. Det höjer det hela ett snäpp. Avslutar som rubriken, Trappist, Javisst!

Inlägget Trappist – javisst! Testar 3 trappistöl. dök först upp på Humlenisse.se.

Fermenterarna ställde till med en battle mellan två av deras bryggare, Niclas och Anna. Man kan rösta på sin favorit på deras Facebooksida. Konceptet är ju fantastiskt roligt tycker jag och hoppas att det kommer flera battles och att flera bryggerier hakar på. Kul med grejer som gör att man lär känna bryggarna lite gran. .

I den här tvekampen, som alltså står mellan Niclas och Anna, så handlar det om New England IPA som båda ligger på 6.5%. Jag och min bisittare Stina tänker att vi försöker analysera ölen både objektivt och subjektivt. Dels hur dom är i sin stil men också så klart hur dom smeker våra respektive gommar. Och, sist men inte minst, så måste ju en vinnare såklart koras. Och vinnaren kommer i allra högsta grad vara subjektiv.

Doft och utseende

Efter att vi hällt upp båda drycken så kan man ju konstatera att båda är fina i färgen. Båda är gyllene med fruktiga och bruna inslag. Niclas är lite ljusare och Annas version har lite djupare färg. Båda har en väldigt fint vitt skum. Annas kanske lite mer “fin”. Man kn väl sammafatta med att båda är väldigt “instavänliga” öl.

I dofterna kan man känna att Annas har humlesorter som går mer åt det fräscha och tropiska håller. Det ger en doft som panelen gillar. Medans Niclas doftbild är mer åt “mogen” frukt. Känns rätt med tanke på den lite mörkare färgen. Det känns som deltävlingen i kategorin doft och utseende går till Anna. Det var i alla fall vad som kändes rätt idag.

Hur smakar ölet

Vi går väl vidare och äntligen smakar på skapelserna. Det är väl det som ändå är det viktigaste även om doft och utseende bidrar till en helhetsbild. Vi börjar att smutta lite på Niclas version. Här möts vi av en rätt så len men angenäm smak. Tycker att den har relativt låg beska, som det väl ska vara i en NEIPA. Tycker också att smaken följer lite det som avslöjades i doften. Att smakerna har lite toner av övermogen frukt. Det kommer en liten “schuss” av beska i eftersmaken som är rätt trevlig. Kanske anar lite humlebränna också. En god och “len” öl. Bra jobbat Niclas.

Annas neipa är som också som doften avslöjade mer tropisk. Eller rätt så mycket med tropisk. Den känns väldigt fräsch och jag tycker att den har fått lite djupare smaker och mer karaktär på nåt sätt. Man har ju druckit en och annan tropisk IPA i sitt liv men tycker att den här är riktigt bra. Smakerna är väldigt balanserade och det är en fröjd att smutta på den här. Mycket bra jobbat Anna.

Sammanfattning

Asså, det här är ju jättesvårt. Det blir lite knasigt när man ska jämföra två öl med varandra så här. Det är två stycken öl av hög kvalitet som vi smakar. Men när man måste hitta fördelar och nackdelar när man jämför två olika öl så blir det lite konstigt. Ungefär som i mello när man ska tävla i olika musik. Det är svårt att komma ifrån att det blir subjektivt. Objektivt har vi som sagt två kvalitetsöl.

Bisittaren Stina röstar på Annas som vinnare. Både objektivt och subjektivt. Niclas öl framstod som lite blaskig i jämförelse. Vilket kanske är lite stark ordval. Och jag röstar nog också på Anna som vinnare mycket på grund av att jag gillar precis den typen av Neipa om hon bryggt.

Så i en en jämn tungviktsmatch så går Anna ut som vinnare.

Humle på Untappd och Instagram

Inlägget Fermenterarna – Celebration Battle 1 dök först upp på Humlenisse.se.

Brewski nummer 1 – PANGO IPA

Brewski nummer 2 – Doragon Hoppu QDH DIPA

Vi häller upp

Pango IPA

Färgen är som nån sorts tropisk morgon juice. Skummet är vitt och fint men förvinner ganska fort. Den ligger snyggt i glaset och färgen blir en fin kontrast till själva foten i Stigbergetglaset. Om man nu väljer det glaset. Annars blir det inte det. Man blir definitivt sugen på att testa skapelsen.

Doragon DIPA

Draken är ännu mörkare i sin juiceighet än Pangon. Den ser liksom ut att vara sprängfylld med smaker. Skummet som bildas är relativt fluffigt. Jag blir väldigt taggad på att prova den här också.

Doft och utseende

Pango IPA

Som sagt så är den fin och doftar en hel del, hör och häpna, mango. Burken är typisk Brewskisnygg. På den här burken kan man skåda mango, ananas och passionsfrukt. Jag gillar designen på deras burkar. Man blir lite glad av dom.

Doragon DIPA

Här finns en hel del fruktighet i doften. Kan inte riktigt reda ut exakt vad det är för nåt. Men det känns som att det kommer att vara rejält med smak i denna. Burken har en jättesöt bryggardrake med sån där omrörare. Kommer inte på vad den heter. Snygg Brewski-burk.

Hur smakar ölet

Pango IPA

Mangon är ju självklart väldigt framträdande. Den tar liksom över hela showen. Det kommer en rejäl beska med på köpet också. Känns som man haft med skalet i koket också. Kan nog känna att det finns lite ananas som tittar fram också. Sen kan jag inte låta bli att känna en viss vattnighet i kroppen. Eller är det inbillning. Inte vet jag. Nåt som känns lite vekt. Men i det hela är det en rätt bra smakbild som målas upp och man får definitivt det man förväntar sig i mangoväg.

Doragon DIPA

OJ vad trögflytande. Herrregud! Vilken upplevelse. Verkligen juicekonsistens deluxe. Det här är Pango IPAns juiciga kusin. Tror att denna är det mest trögflytande ölen jag nånsin druckit. Nästan som man får lite kognitiv dissonans på grund av det. Sen är smaken är mycket mildare än jag hade förväntat mig. Nästan lite besviken. Mycket som blev annorlunda än förväntat med draken.

Fast när man landat i vad det är för något man dricker så tycker jag att den är riktigt bra. Den har en bra kropp med sin 8.5% att hänga upp den fyrdubbla torrhumlingen. Väldigt angenämt att smutta på. Bra jobbat Brewski. Smakerna satt ännu bättre när den gick upp lite i temp.

Sammanfattning

Pango IPA

Drycker levererar det den lovar med råge. Vill man ha en IPA med mangosmak så är det här ölen man ska välja. I överlag så är den helt ok men jag är inte galenimponerad. Inte den bästa som Brewski har levererat men den klarar sig till lite över godkänt.

Doragon DIPA

Det här var en bra ölupplevelse. Den har hela kittet. Utseende, konsisten och smak. Hatten av. Kommer att bli omköp.

Humlenisse på Untappd och Instagram

Inlägget Brewski – Spontan dubbeltest dök först upp på Humlenisse.se.

Ska försöka gräva i minnesbanken och berätta lite vad som utmärker dom olika pubarna som jag besökte. I alla fall dom mer minnesvärda. Ett minne som dyker upp direkt är första besöket på puben som tillhörde hotellet som vi bodde på.

Jag hade så länge sett fram emot att kunna traska fram till en bar i Dublin och beställa in pint. Jag ville gärna prova nånting nytt också. Så när jag med höga knän kommit fram till baren så kikar jag på tappkranarna för att hitta nåt exotiskt och ser ordet “Magners”. Det hade jag aldrig sett, en sån ska jag ha. Den hälls upp och jag betalar och jag traskar tillbaka till bordet med en nyupphälld dryck. Vi skålar en “välkommen till Dublin”-skål och jag drar i mig ett par rejäla klunkar. Dom klunkarna var på väg att göra en u-sväng för alla vet ju att Magners är en fruktig Irlänsk cider. Och är man inte beredd på det utan tror att dom rejäla klunkarna skall innehålla nån trevlig ale så blir det väldigt konstigt.

Så min långt emotsedda första beställning i Dublin blev lite av ett fiasko. Jag tvingade i mig skiten och gjorde om och gjorde rätt. Nu till pubarna.

The Stags Head

I lokalen har det funnits pub (eller Taverna) sen 1780-talet men det var inte förrän 1894 The Stags Head invigdes med pompa och ståt. En pub helt i viktoriansk stil och den första Dublin med elektriskt ljus. Grundarens namn George Tysons namn syns fortfarande på den stora klockan utanför byggnaden.

Puben består av två våningar och på första våningen finns huvudbaren och ett mindre rum vid sidan som idag är en lite lounge. Loungen har tidigare varit en cigarrum och, påstod nån guidebok, ett avskilt rum för damerna där dom fick sitta och skvallra och dricka sherry. Osäker på den faktan. På undre våningen spelas musik. Och dricks Guinness. Jag och min entourage bestämde oss för att dricka några rundor i loungen vilket kanske är lite tråkigt då man kommer bort från barbullret där jag annars brukar trivas. Vill minnas att det var lite “dan efter” och det var skönt att ha det lite tystare runt omkring sig. Bra stämning och atmosfär. Då i alla fall. Nu har den tydligen förändrats lite grann.

Baren har på senare tid tydligen sålts till nya ägare som bland annat installerat tv apparater. Jag tycker att det är lite tråkigt då den här puben hade en väldigt autentisk inredning och det är lite synd att förstöra det med moderniteter. Men ändå väl värt ett besök om man har vägarna förbi.

Temple Bar

Här är turistbaren nummer 1. Mitt i området Temple Bar ligger puben Temple Bar. Det är en enorm pub. Mängder av rum och barer och fullsmockat på helgerna. Känner man för lite fest så är det här en bra pub att besöka. Jag har varit här ett par gången och båda gångerna var det i fest business. Så har nog egentligen inget speciellt att säga om den. Bra drag!

Brazen Head

Nu snackar vi gammalt. Delar av fasaden som står kvar härstammar från 1100 talet! När man gick in här så var det lite som att gå hem till nån. Det var som att komma till ett stort hus. Inne öppnar man en random dörr, huvuden vänds, där bakom är det ett långbord där det på ena kortsidan sitter en gubbe med dragspel som spelar och sjunger för fullt. Långsidorna är fullsatta med folk som lyssnar och sjunger med. Jag stängde dörren, det kändes väldigt intimt, nästa som om man kom in och störde.

Vi går vidare i huset, in i ett nytt rum. I det här rummet finns en bar. Rätt så liten. Kanske två meter i bredd men den är tom så jag och min sidekick sätter oss där och beställer lite dricka. Jag kommer inte ihåg vad vi fick, nån ale, men det blev några runder till. Jag fick feeling och köpte en bok som handlade om ställets historia. Tales From The Brazen Head. Jag har i ärlighetens namn fortfarande inte läst den. Jag började läsa den och den började med nån viking som landssteg där. Kanske läser den nån gång i framtiden, när jag får feeling igen.

Mycket skönt ställe att hänga på och tjattra lite med barnissen och prova igenom utbudet på fat. Rekommenderar ett besök om man har vägarna förbi Dublin.

I nästa del besöker vi Mulligans och får höra hur vi fick en brölande sportbar att bli tyst. Vi besöker också The Palace som är tyst från början och avslutar i pubarnas pub Oliver St John Cogarty.

Inlägget Pubupplevelser i Dublin – Del 1 dök först upp på Humlenisse.se.

Vi häller upp

Stigbergets Farmakon kläs i en mycket snygg burk. Den är minimalistisk och stilren och inger en känsla av det är en produkt av hög kvalitet. Bra jobbat Stigbergets. Vi öppnar upp den fina burken och häller upp ett glas. Det bildas en bra vit skum och mot färgen av ofiltrerad Zingo, som drycken har, så blir det en fin och skarp kontrast. Det ser gott ut.

Doft och utseende

Det ser ju väldigt mycket ut som juice. Kanske mest av alla som vi har provat hittills. Doften är ungefär samma som många andra tropiska IPA. Det blir en snygg öl som är väldigt instagrammable. Speciellt när den hällts upp Stigbergets egna fotglas.

Hur smakar då Stigbergets Farmakon

Vi höjer glaset oh tar en klunk eller två. Man blir lite varm i bröstkorgen. Det känns att det är rejält med alkohol i den, fast inte i smaken direkt utan mer som en värmande känsla. Den är också generöst humlad vilket är bra. Det är en hel del klassiska tropiska frukter i smakbilden. Beskan är rätt påtaglig i första klunken, men sen avtar den lite grann. “Den är ju rejält besk alltså” utbrister en panelmedlem. Men det behövs en rejäl beska i en sån här galenhumlad sak. Annars skulle det bli en vanlig juice som man får serverat till sig på en bättre hotellfrukost. Munkänslan är rätt trögflytande och väldigt juicig såklart vilket är rätt förväntat. Resultat blir en bra balanserad rejäl smak. Grejt.

Alltså i den här genren så är det här en mycket bra skapelse. Borde nog kvala in som en av dom bättre. En toppenbra trippel-IPA helt enkelt.

Sammanfattningsvis

Nu är det ju så att Stigbergets har en mycket hög lägsta nivå. Så man vet att det aldrig, eller ytters sällan, blir dåligt när man ger sig på en öl från nämnda bryggeri. Man blir lite varm i själen av en sån kvalitetsöl, och då inte bara på grund av att den är på 10%. Farmakon hamnar i Stigbergets finrum anser jag. Det är en trippel-IPA av mycket hög kvalitet och rekommenderas varmt för alla IPA-älskare.

Humle på Untappd och Instagram

Inlägget Stigbergets Farmakon – Ölprovning dök först upp på Humlenisse.se.

Vi häller upp

Vi häller upp denna tropical neipa. Det är en vätska som påminner mycket om nån sorts gomorronjuice som hälls upp i glaset. Skumkronan som bildas ser rätt stabil ut och blir en fin kontrast till den tropiska färgen på ölen. Det ser fint ut helt enkelt. Vi tar och doftar och kollar närmare.

Ölens doft och utseende

Som sagt så är det utseende av juice men inte apelsin utan mer sån där tropisk juice och det passar ju bra med tanke på namnet. Det är en snygg öl som vi skådar i glaset. Och det är ju en bra början. Doften då? En panelmedlem hittar doften av som är kvar efter en långkok med kött. Lite märkligt, själv är jag osäker på ad exakt det syftas på. Men känner man det så gör man. Fruktavdelningen på efterrättsbuffen på en all-inclusive känns också som en annan referens som man kan nämna.

Hur smakar då Poppels Tropical NEIPA

Vi tar ett par klunkar. Munkänslan är rätt tjock och trögflytande. Juicereferensen dyker upp igen. Men tropisk i smaken är det definitivt. Ingen snack om den saken. Det är faktiskt jättemycket av den varan. Den hänger länge kvar i munnen också. Det är så mycket tropiker intryckt in den här att det är svårt att hitta den tillsatta mangon. Mot slutet kommer det en lagom stor våg av angenäm beska. Men det kommer också en liten liten hint av metall. Är det ALU-burken som smittat? Måste ändå säga att det är en exemplarisk tropisk IPA. Bra jobbat Poppels, så här ska en Tropical NEIPA smaka.

Och en liten sammanfattning

Allt som allt så är det en snygg öl som ser väldigt trevlig ut i glaset. Den har väldigt mycket bra smak och känns nästan lite tung. Man drar inte i sig mängder av dessa. Och det kanske inte är meningen heller. Den leverera exakt det den utlovar.

Man hittar Humlenisse också på Untappd och Instagram

Inlägget Poppels – Tropical NEIPA – Provning dök först upp på Humlenisse.se.

Vad är Dugges Bourbon & Ginger för öl då?

Måste säga att älskar namnet på stilen. “Bourbon Barrel Aged Imperial Sour”. Helt fantastikt. Vi pratar alltså om en Sour Ale med extra muskler. Jag gillar för övrigt Dugges som bryggeri väldigt mycket. Här har dom gjort ett samarbete med Other Half från New York. Det är inget bryggeri som jag känner igen på rak arm men dom verkar ha lite intressanta släpp.

Dugges däremot har en hel del öl som jag gillar och ofta är det öl där man tänkt utanför den berömda boxen. Det känns lite att det är precis det man har gjort här. “Det här måste jag ju bara smaka” var första tanken som nån synaps levererade när jag så flaskan på “Lokalt och småskaligt” på Systembolaget. Det är väl lika bra att korka upp och kolla in vad det är i flaskan.

Vi häller upp!

Det som hälls upp är rätt grumlig och lite genomskinligt på samma gång. Den går lite åt ljus rost kanske. Färgen i sig får en inte att hjula av upphetsning direkt men det är ju smaken som är viktigast. Skummet som bildas vid upphällningen blir fint men försvinner relativt snabbt. Nåja, vi tar och smakar på skapelsen istället.

Doft och utseende?

Några spontana utrop vid första doftningen var i stil med “Ja, det var en jävla annorlunda” och “men vad är det för nåt“. Man känner att det är överväldigande en viss doft. Och den doften är en väldigt tydlig doft av ingefära. Min panelkollega (frun) säger att det doftar och smakar som dom små coca-cola flaskorna (smågodis) som fanns i två färger, med en touch av ingefära. Dofter levererar väl ungefär vad etiketten utlovar minus då bourbon som ingen av oss känner i alla falla.

Hur smakar Dugges Bourbon & Ginger?

Tycker att när man smakar så kommer det faktiskt en rätt bra dos av bourbon som slår mot smaklökarna. Och ingefäran finns där med extra allt. Dom har ju ändå slängt i tre olika sorter kan man läsa på etiketten. I eftersmaken kan man även känna att det kommer lite lakrits smygande. Gissningsvis är det nån av ingefärasorterna som är där ordnar med det. Det kommer också en svag brännande känsla efteråt. Kan de också vara ingefäran eller rent av bourbon? Det är inte dom 10 procenten i alla fall. För spritigheten göms fint i dom smaker som den här sour alen levererar.

Tror jag landar i att jag tycker att den är ändå rätt god att smutta på. Den tar en stund att vänja sig vid men sen tycker jag att den blir rätt så trevlig bekantskap. Efter en stund när temperaturen åker ner nån grad så blir den faktiskt lenare och finare och ännu mer smakrik. Mer detaljer kommer fram. Man tänker att den kanske ändå kan gå bra ihop med pepparkakor och ädelost.

Sammanfattning

Jag tänkte innan att jag kommer nog ha svårt för en imperial sour. För mig är det sommardricka med solsken och häng på uteserververing. Det känns konstigt att med en sour ale ska vara 10.6 procent. Men man kanske får tänka om. Är det gott så är det. Man kanske får skippa solskenen och istället för julöl smutta på denna när man sitter framför brasan i sin chesterfield-fåtölj på julafton. Tillsammans med några pepparkakor och ädelost. Även om jag varken har brasa eller chesterfield-fåtölj. Det kändes att ändå att det ka bli en fin combo. Som Dugges och Other Half verkar vara

Den får stabila 4.0 som slutbetyg på Untappd.

Inlägget Dugges Bourbon & Ginger – Ölprovning dök först upp på Humlenisse.se.

Hoffmark – Märzen

Märzen är en bavarisk lager och var den stilen som traditionellt serverades under oktoberfest i Munchen fram till 1953.

Vi börjar provningen och häller upp i varsitt glas. Den första som säger nåt är 20-åringen som snabbt utbrister “Luktar prutt, eller avlopp. Nej först prutt sen avlopp”. Inte hennes favoritöl med andra ord. Jag tycker det finns en rejäl maltighet, en lite söt sådan. Smaken går väldigt mycket i doftens spår och bjuder på ordentligt med maltdofter. Nästan som doften som sprider sig i köket när man kokar en ny batch. Doften av kornfält. Frun tycker väl att det är en okej smak förutom “nån grej på slutet med nån jävla sötma”.

St Bernardius Watou – Wit

Här har vi då en Wit som är en belgisk veteöl som ofta smaksätts med koriander. Det är inte bra förutsättningar för att nån ska höja denna till skyarna känner jag.

Jag kan tycka att det är en rätt svår stil. Den har ju en väldig speciell karaktär. Det är ingen instegsöl direkt. Jag har fortfarande lite problem med den här stilen. Vet inte om jag nånsin kommer att uppskatta den. Provar den dock då och då för att kanske hitta nån som passar eller för att se om smaklökarna utvecklats åt nåt håll.

20-åringen har ungefär samma kommentar som om Mären med skillnaden att den faktiskt smakar bättre. Ingen i panelen är så jätteförtjust i den rätt påtagliga jästiga smaken. Man kanske skulle prova en sån här med nån trevlig ost vi nåt tillfälle. Smaken i sig försvinner väldigt fort. Eftersmaken är i princip obefintlig och försvinner i raketfart.

Stigbergets Grandiose – Lager

Stigbergets är bra på att leverera kvalitetsöl och har en rad riktigt grymma sådana. Min första bryggning var en kopia av Stigbergets West Coast eller måsen som den också går under. Jag har inte provat någon lager från Stigbergets förut så det är lite spännande. Burken är snygg. Öl från Stigbergets är alltid snygga. Sånt uppskattas.

Vi häller upp en lite smågrumlig men trevligt färgad dryck och doftar. Även här har vi mycket malt, lite brödigt, lite sött. 20-åringen säger att hon hittar morot i doften. Jag gjorde inte det först men efter att jag fått hinten känner jag också det. Intressant.

Jag tycker smaken drar mer åt söt maltighet än doften utlovade. Känns som att smaken inte riktigt lever upp till vad doften utlovar. Tycker den känns lite obalanserad för hur jag vill ha en lager. Jag vill nog ha lite med humlebeska i alla fall. Måste nog säga att Grandiose Inte är riktigt min ölkopp. Men sen har jag inte lager som favoritstil vad gäller öl heller.

La Trappe Quadrupel – Trappist

Nästa ut startfältet är en Trappistöl Ölen som vem som helst inte får brygga utan det finns en massa regler kring det och det är International Trappist Association som delar ut tillstånd.

Skumbanan!. 20-åringen nästan skriker “Det här luktar fan banan!”. Det vi häller upp er en rätt så trögflytande, tjock vätska. Frun provar en klunk och gör nån sorts grimas och säger “Varenda hårstrå reser sig”. Skumbananen som man hittar i doften kommer igen i eftersmaken. Frun fortsätter med att tala om att “det finns lakritstoner som är trevliga men sen kommer bananen och förstör”. 20-åringen fyller i med att hon inte känner någon lakrits men däremot sprit.

Jag personligen tycker inte att denna var alls dum. Ale och IPA-nörd som man är så gissar jag att jag hade lite fördomar mot Trappist. Har testat några under åren men aldrig riktigt gillar eller fastnat. Men denna hade nånting. En loungeöl som man kan sitta och mysa med länge och smutta. Kanske sitta och läsa nåt i Chesterfieldsoffan medans man njuter av några klunkar då och då. Kommer att prova flera Trappistöl i framtiden.

Left Hand Brewing – Rasberry Milk Stout

En milk stout är en stout med låg kolsyra och fyllig konsistens ofta smaksatt med kaffe och choklad. Man har också i laktos för lite mer sötma. “förr i tiden” marknadsfördes ölen som nyttiga. Till och med för ammande kvinnor.

20-åringen gillar burkens utseende så säger att det är den snyggaste ölen hittills i testet. När man hällt upp och doftar så känner man en väldigt tydlig hallonsmak. Så pass tydlig att man skulle kunna kalla det för en hallonbom. För mig är lite småskumt med en stout som doftar hallon. Mest nog för att jag inte stött på det förut. Skumma känslan försvinner rätt snabbt och jag hoppas att smaken levererar som doften gjort.

Konvolutet utlovar kaffe, choklad och hallon och det är också vad som levereras. Riktigt trevlig faktiskt. Mycket bättre än förväntningarna. 20-åringen tycker att det är “najs” att det är rejält med hallonsmak. Frun tycker att det är lite förvirrande. Hon är ju ett fan av kraftiga imperial stouts så hon tycker så klart att det är lite trist att den är lite klen på det sättet. Samtidigt tänker hon att en kraftigare smak skulle troligtvis döda hallonsmaken.

Det sägs “hallon” och “hallonen” så många gånger att jag inte kan låta bli att tänka på “Maski Hallonen”. Den finska världsmästaren i trädgårdskunskap. Eller nåt.

En bra hallonstout. Tror man skulle kunna kunna göra en bra Panna Cotta av denna. Har gjort det av Omnipollos Noa Pecan Mud en gång. Gott blev det.

Inlägget Ölprovning med familjen dök först upp på Humlenisse.se.

I alla fall. Jag snubblade över Ölpölen i nåt sammanhang som jag inte minns och tänkte att det där måste jag komma ihåg att kolla upp. Och det gjorde jag. Jag fastnade direkt. Jag tycker att Olle Andersson och Martin Permer kompletterar varandras olikheter helt perfekt och det blir väldigt dynamiskt. Jag har sett att det kommit in en tredje kille nu men ska lyssna på alla i rätt ordning. Jag har en del att ta ikapp då jag bara lyssnat på ungefär fyra avsnitt!

Så om det nu finns nån annan ölnörd som råkat missa detta så rekommenderar jag det starkt. Gissar dock att verkligheten är att jag är sist på bollen på denna. Skit samma. Ratta in ölpölen och lyssna på massa ölnörderi, nyfikenhet och en liten skvätt livsfilosofi.

Inlägget Poddtips – Ölpölen dök först upp på Humlenisse.se.

Koket

Det blev mycket med ny ölstil att jag under bryggningen får nån sorts hjärnsläpp och bestämmer mig för att inte använda nån sorts kokpåse. Jag slänger i all malt och humle rakt ner i kokkärlet. Dålig ide. Det som skall in i jäskärlet sen har en konsistens av svart välling. Det blev en del pyssel med diverse silar och kastruller för att få ordning på det. Passar på och spiller stoutvälling på köksstol med vit vävtyg också. När det väl är silat och filtrerat så skall det äntligen ner i jäskärlet. Märker då att jag inte stängt tappkranen i den efter att jag rengjort. Mer vört på bord och golv. Det går verkligen bra idag känner jag. Proffsig liksom. Till slut är allting ändå i. Jästen är i och det är syresatt. Bara att hålla tummarna och vänta på att det välbekanta bubbelljudet skall höras.

Skall vänta några dagar och sen skall smaksättningen in i form av kaffe, choklad och vanilj. Uppdatering om flaskningen kommer.

Ingredienser till stout

• 3 liter mäskvatten i 65 grader i 75 minuter
• 1k spray malt
• 260 gram chocolate light malt
• 230 gram roasted barley crisp malt
• 200 gram carared
• 80 gram havrgryn
• 400 gr muskavadosocker

Kokning (120 minuter)

• 40 gram cascade – 60 min
• 10 gram magnum 60 min
• 30 gram cascade – 30 min
• 30 gram simcoe – 0
• 0,5 tsk protafloc 15 min
• 20 ml laktos 15 min
• Mangrove Jacks Empire Ale Yeast (M15)

Torrhumling

Inlägget Brygger min första stout dök först upp på Humlenisse.se.

Elefantöl

Jag står vi Ale-hyllan och letar efter något som jag inte provat. Vilket är en helt omöjlig uppgift på mitt lokala bolag. Bakom mig hör jag då en en röst som varit med om mycket ställa en lite desperat fråga: “– Assååå… var har ni sån där vanlig elefantöl“. Fnittrar lite inombords. Relevant fråga, tänker jag. Man vill ju inte direkt ha ovanlig elefantöl. Hur skulle det se ut på en lördagkväll.

Pripps

Samma bolag och och nästan samma situation som ovan. Tror att jag stod och funderade på hur många “huset öl” jag skulle skicka ner i korgen. En så kallad lirare glider förbi bakom mig med lite brådska. Samtidigt ställer han en fråga i telefonen med bestämd röst. – “Visst är det Pripps du kör på?“. Osäker på om det är elefantölskillen från ovan som köper nåt till kompisen men han han i andra änden verkar ha lika bestämd åsikt över sitt dryckesval. Tror att att han hade rätt angående Prippsen för att sen var raka vägen till Prippsflaken där han greppar en skyndar vidare till kassan.

Mynt

Fortfarande på samma underhållande bolag. Jag står i kön med några otåliga kunder framför mig. Min uppmärksamhet dras till kassan och den kund som får service för tillfället. Det är dags att betala för inköpet och det sker inte med Visa-kortet eller sedlar. Det är ytterligare en så kallad lirare, med en liten entourage, som ska betala och det ska i det här fallet ske på annat sätt. Ut jackfickan fiskar han upp en fryspåse som är fullspäckat med mynt. Gissar att den innehåller exakt mängd mynt för att betala för inköpet.

Tyvärr som var fryspåsen säkert av märket Eldorado då den så klart spricker och med ett härligt ljud sprider sig mynten till en diameter av cirka 6 meter. Liraren och entouragen börjar skrapa ihop mynten och får hjälp av ett gäng goda samariter. Till slut är alla mynt samlade och betalningen kan ske.

Parkeringen

Får väl bjuda på en liten egen också. Jag kommer nöjd ut från bolaget med en kundvagn efter att handlat en ordentlig påfyllning till dryckeskylen. Allt går bra till det är en platta Pistonhead Kustom Lager som skall lyftas in i bakluckan. På nåt sätt slinter jag och alla burkar åker ner i backen och rullar åt exakt alla möjliga håll. Det är burkar där andra bilar ska köra, det är burkar under bilen, det är burar under andras bilar, det är burkar som fortfarande rullar längre bort.

Ett kille som varit och shoppat med sin fru går förbi mig och jag ser hur han fnissar. Han försöker inte ens dölj det. Bara att försöka samla ihop sitt utspridda stuff som liraren ovan med mynten och se glad ut. Till slut är alla burkar i bakluckan i nån sorts lösbladssystem och man kan åka hem och ha lite lördag.

Har du några egna upplevelser från kära bolaget så dela gärna med dig av dom i kommentarerna nedan.

Inlägget Upplevelser på systembolaget I dök först upp på Humlenisse.se.

Julöl 2014

Juöl 2014 – Del 1

1. Frosty Bulldog
2. Spendrups Julbrygd
3. Sleepy Bulldog – Winter Ale
4. Electric Nurse – Underbar Jul
5. Mathias Dahlgren – Winter DIPA

Julöl 2014 – Del 2

1. Mariestads Julebrygd
2. o’Haras Christmas Velvet
3. Mikkeller Holiday Ale
4. Brew Dogs Santas Paws
5. Lagunitas Holiday Ale

Julöl 2014 – Del 3

Pripps Blå
Pistonhead – Christmas Carol
Fuller´s – Old Winter Ale
Oppigårds – Winter Ale
K9 – Winter Ale

Julöl 2015

Julöl 2015 – Del 1

Merry Christmas – Anchor Brewing
Red Slope – Remmarlöv
Nisse
Slope Style IPA

Julöl 2015 – Del 2

Jämtlands Julöl
Eriksberg
Jingle Bale – Train Station Brewery
St Eriks Jul Ale
Sigtuna Winter IPA

Julöl 2016

Julöl 2016

Bagge Vinteröl
Snöfall
Sofiero
Fullers Old Winterale
Fair Christmas Bear Comes

Julöl 2017

Julöl 2017

Samuel Adams, Winter Lager
Harveys Christmas ale
Rogue Ales, Santa’s Private Reserve
Freeze Warning
Fullers, Old Winter Ale

Julöl 2018

Julöl 2018

Wisby Jul – Gotlands Bryggeri
Mysingen Midvinterbrygd – Nynäshamns Ångbryggeri
Red Slope – Remmarlöv Gårdsbryggeri
Winter IPA – Sigtuna Bryggeri
Winter Brew – Fullers

Julöl 2019

Julöl 2019

Fullers Winter Ale
Lusse Lelle från Brekeriet
Oppigårds Winter Ale
Mysingen Midvinterbrygd
Snöfall av Charlis

Inlägget Julöl från förr dök först upp på Humlenisse.se.

Jag förstår att behövs finnas regler men ibland vet jag inte riktigt om jag håller med besluten som tas angående etiketterna. Som om det skulle saknas bedömning utifrån sammanhang utan bara blir följa nån regel.

Eftersom jag var hårdrockare back in the day med långt hår, väggar tapetserade med posters och frekventerade Iron Maiden konserter så har det varit en tradition att köpa Maidens Trooper öl. Day of the dead blev inget undantag. Jag beställde två kollin Trooper – Day of the Dead á 8 stycken tillsammans med brorsan. Det får bli så när det är kollikrav Systembolaget. Man får hoppas att den är god helt enkelt.

Hur är ölen då

Doften är väldigt trevlig tycker jag. Det finns en maltsötma som känns mysig på nåt sätt. Inbjudande. Känns som det är en öl som man vill ha sittandes i en lounge i en avstressad miljö. Kanske sitta och lyssna igenom nån gammal klassisk Maiden-platta på vinyl. Om man nu hade nån sån kvar. Gjorde mig av med alla mina vinyler i nåt sinnesförvirrat tillstånd.

Jag gillar smaken. Den har en elegant maltsötma som hänger ihop med doften. Man hittar också lite honung i smakbilden. Det är lent och trevligt. Ingen smakbomb kanske men den får godkänt. Ångrar inte att jag köpte ett kolli.

Inlägget Trooper – Day of the Dead dök först upp på Humlenisse.se.

Köpte därefter in ingredienser till samma öl fast i lösvikt och slängde även ner lite annan humle i shoppingkorgen. Ett större jäskärl fick också följa med. Tänkte att jag fortsätter med att göra i princip samma öl fast jag leker lite med humlesorter och mängder och bra blev det. Detta var ju skitkul.

Efter det har det blir lite olika typer av IPA. En suröl har det hunnit bli också, den blev rätt bra för att vara den första. Tanken var att det skulle vara hallon och vanilj i den. Med facit i hand så kan man säga att jag skulle ha haft både mer vanilj och hallon. Dock så mognade den till sig efter ca 5 veckor på flaska och jag måste säga att den blev riktig bra. Nästa stil att testa får bli en stout med mängder av choklad, kaffe och vanilj. Inga märkvärdiga smaker men som första stout så håller jag mig till klassiska bassmaker.

Ser fram emot att lära mig mycket mer om ölbryggning och förhoppningsvis bli rätt bra på det. Jag skriver så klart om varje bryggning och dess olika faser. Jag hoppas att få feedback från er läsare i form av konstruktiv kritik och allmänt ris och ros.

Inlägget Starten till min ölbryggning dök först upp på Humlenisse.se.

Det första man tänker på när man sätter sin fot på foten är att det är rätt spartanskt inrett. Jag skulle inte vilja kalla det mysigt inredningsmässigt, men vi blir direkt välkomnade av en glad tjej som undrar om vi är hungriga eller törstiga. Vi var jättetörstiga. Vi blir eskorterade till ett två-bord i mitten av lokalen och får varsin meny att botanisera i. Då vi tajmade besöket med en Brewski Tap Takeover så fanns det även en Brewski-meny med öl att välja på. Vi började med en varsin dryck från nämnda bryggeri.

Dags att beställa

Servitrisen dyker upp igen och frågar om vi hittat nåt. Frun som ofta är inne på stout, börjar med en Chocolate Chipotle Cloud och jag säger att jag funderar mest på hur många Nipples jag ska ha. Jag kommer fram till att eftersom frun börjar med en Imperial så behöver jag tre Nipples för att hänga med. En Trippel Nipple IPA med andra ord. Stouten var mycket bra. Mängder med choklad och chillin gav den ett trevligt sting. IPAn gick inte heller av för hackor heller. Det var en tung pjäs med mängder av välmogen tropisk frukt. Mycket smak för pengarna i båda glasen.

jag säger att jag funderar mest på hur många Nipples jag ska ha

En detalj om toaletten att nämna i sammanhanget är att pissoaren var utrustad med vattenkran och spegel i praktisk ståhöjd. Det ser man inte så ofta. Inget papper inom räckhåll dock så vanlig toalett är att föredra.

Efter en runda till, som blev en Scarab IPA från Apex och en Fotfolket från Morgondagens Bryggeri, så hade vi blivit lite kära i glasen. Som tur är så kan man köpa deras glas. Dom finns i två storlekat och man kan välja på om det ska vara “Stigbergets” på sidan eller själva foten. Vi är nu ägare till sex stycken glas med en fot på.

Sammanfattningsvis så rekommenderas Stigbergets Fot självklart till alla ölälskare. Trots den något spartanska inredningen så infann sig myskänslan ändå. Mycket roligt folk att titta på, personalen är alert och trevlig och bakgrundsmusiken med lite udda playlist bidrar till en behaglig och lagom bullrig miljö.

Haket får 4 humlenissar i betyg.

Inlägget Stigbergets Fot får besök av Humlenisse dök först upp på Humlenisse.se.